Hur påverkar samtiden den gamla mansrollen som hänger kvar och hur kommer den utvecklas i framtiden? Det är frågan som kulturjournalisten Selma Brodrej ställer i sin debutbok.

Läsaren kastas in i den första essän som handlar om skönhetsideal. Att både kvinnor och män drabbas av att må dåligt av ouppnåeliga skönhetsideal i en tid som är besatt av yta. Brodrej lyfter frågan från ett nytt perspektiv som jag inte har sett förut. Jag fängslas, det här är intressant. Jag sjunker ner i fåtöljen och ställer mobilen på ljudlös.

”The male gaze” myntades av Laura Mulvey 1973 och lever kvar i dagens medielandskap. Nu är kvinnor och män mer jämlikar, och begreppet har fått en till sida, ”the female gaze” riktade mot män som ”objekt”.

Alla sina egna fotografer

Nu är vi alla våra egna fotografer på sociala medier och i dejtingappar, och därmed kan vi vinkla oss själva som vi vill. Eller kan vi det? Brodrej belyser även skönhetsideal som män är slavar under, men som i en feministisk diskussion är mer kontroversiellt. Samtiden gör att det blir svårare för män att ha makt över kvinnor baserat på skönhetsideal. Manliga skönhetsideal punktas upp.

Frågan är då om detta gör oss mer jämlika. Tyvärr verkar det som att det inte blir så. Att sälja ett utseende är en följd av kapitalismen, menar Brodrej.

Men boken har ett perspektiv på manlighet som inte följer normen. Att mannen är offer, precis som kvinnan. Män som misshandlar kvinnor gör det från ett underläge. Män som är korta i växten har svårt att få kvinnor, och så vidare. Vi är alla bara människor, trots allt.

Det är många källor som Brodrej refererar till som underlag och diskussionsämnen. Hon lutar sina argument mot forskning, författare och samhällsdebattörer. Varje essä har sitt eget tema. Hon är påläst. Hon har egna teorier om orsakerna till mäns våld mot kvinnor. När mannen är maktlös tar han till våld för att få mer makt, för att uppnå balans. Då skulle ett mer jämställt samhälle i framtiden locka fram ännu mer våld mot kvinnor för att upprätthålla maktbalans. Det är något paradoxalt.

Brodrej är personlig och berättar en hel del om sig själv, hennes förflutna. Om hur hon hamnade snett i livet som ung med droger, våld och psykisk ohälsa. Det lyfter boken, ger förtroende och gör henne mänsklig. Hon är ärlig och klär av orden till obekväma sanningar. Hon skriver om det man inte talar om i det offentliga rummet, utan det man tänker tyst för sig själv.

Destruktiv könsroll

Brodrej har varit engagerad i feminism och kvinnorfrågor sedan 2012 och jag tror att hon länge velat skriva en bok som den här. Dock är essäerna något motstridiga och spretar åt olika håll. I några av dem saknas en röd tråd och Brodrej går vilse i diskussionerna. Hon hoppar hit och dit och jag blir snurrig, och poängen med argumenten blir otydliga.

Bokens titel, ”Testosteron” verkar vara ett sammanfattningen av innehållet. Dock talar den inte för mansrollens komplexitet som också har andra förklaringsmodeller, som till exempel den sociala struktur som sociala förväntningar har format.

Att män för krig och slår sin sambo kan inte bara förklaras av ett hormon. Brodrej vill ge en förklaring med sin bok. En förklaring som gör det omänskligare (män)skligt. Skapa förståelse och empati för mannen som själv är offer för normer om hur en man ”ska vara.”

En destruktiv könsroll. Destruktiv både för sig själv och andra. Och att kvinnor kan dra nytta av männens roll, som till exempel att mannen förväntas att betala notan och bära tunga möbler i en flytt. Brodrej stryker männen medhårs och tycker i det närmaste synd om dem. Det kanske inte är PK, men argumenten är vassa. Med eller utan medhåll, är boken välskriven och läsvärd.

Titel: Testosteron
Författare: Selma Brodrej
Förlag: Bokförlaget Atlas