Sveriges lärare, sjuksköterskor, socialsekreterare ska aldrig tvingas agera vakthundar och ange människor, som lever i Sverige utan papper, till polisen. Det är ett förslag som i förlängningen kan kosta liv, och som skapar ett samhälle byggt på misstro istället för medmänsklighet. Sverige kan bättre än så. 

Sverigedemokraterna och regeringen gick till val på att göra livet så svårt som möjligt för redan utsatta människor. Varje dag som går fortsätter man att driva igenom politik som raserar tilliten i samhället och bygger murar mellan människor. Ett av de främsta exemplen på det är det förslag som man nu gått vidare med –  att tvinga offentliganställda att ange papperslösa flyktingar. Även om man insisterar på att använda ord som informationsplikt, eller anmälningsplikt, så är det angiveri det handlar om.

Blir lagstiftningen verklighet riskerar den att få massiva konsekvenser samhället i stort – trots att människorna man vill komma åt är väldigt få. 

Tilliten till samhällets stödfunktioner urholkas. Konsekvenserna kan bli att barn inte vågar gå i skolan, att familjer och enskilda personer inte vågar höra av sig till kommunen för att be om stöd och hjälp. Detta när man hela tiden lever i rädsla för att bli anmälda och utvisade. 

Om människor riskerar att anmälas när de söker vård är risken stor att de undviker att söka vård överhuvudtaget. Det är inte att bekämpa skuggsamhället. Det är att göra skuggsamhället ännu mörkare. Det strider mot såväl internationella konventioner som  yrkesetiken för många professioner inom välfärden. 

Vi kan inte låta en kultur av otrygghet och misstänksamhet gro på svenska arbetsplatser. Alla medarbetare ska kunna vara trygga på sin arbetsplats och vila starkt i sin yrkesetik – inte bli tvingade av staten att svika människor de egentligen är anställda för att hjälpa. 

Regeringen och Sverigedemokraterna har gjort sitt bästa för att sminka en gris. Man vill säga anmälningsplikt istället för angiverilag. Man gör sitt bästa för att mjuka upp skarpa kanter – men resultatet är det samma: en lagstiftning som sviker barn och lämnar välfärdens anställda i sticket. Kritiken mot lagstiftningen är massiv – inte bara från oppositionen utan från en samlad kår av såväl fackförbund som civilsamhällesorganisationer. Under det seminarium som hölls i riksdagen på ämnet den 29 maj framfördes återigen dessa synpunkter från ett stort antal organisationer. 

Vi är många som gång på gång säger samma sak: Offentliganställda är inga gränspoliser och ska aldrig tvingas bli det. Det är dags att regeringen lyssnar. 

ULRIKA WESTERLUND (MP)