Med drygt 31 procent av väljarstödet – vilket motsvarar 30 mandat i EU-parlamentet – blev Nationell Samling inte bara största parti i det franska EU-valet, utan även största parti i hela EU.

Totalt har Frankrike 80 mandat av sammanlagt 720 mandat i parlamentet. Marine Le Pens partis kraftiga uppgång har föranlett att Frankrikes president Emmanuel Macron, vars centerliberala parti Renässans fick dryg 14 procent av rösterna, redan under valnatten upplöste nationalförsamlingen och utlyste nyval. Ett högriskprojekt där han satsar sitt politiska eftermäle på ett kort, menar många bedömare. 

För att förstå Nationell Samlings framgång i EU-valet måste man blicka tillbaka på Marine Le Pens ledarskap de senaste tio åren. Hur hon under förra decenniet omvandlade bilden av sitt parti från ett gäng aggressiva provokatörer till att framstå som en partiorganisation med seriösa ambitioner att nå makten i Frankrike. 

Presidentkandidat i tre omgångar

Marine Le Pen valdes till partiledare 2011 och efterträdde sin far, Jean-Marie Le Pen, som även grundade Front National (som det hette då). I grund och botten är hon advokat, och har varit aktiv i partipolitiken sedan 1998 som ledamot i regionfullmäktige i Paris och som EU-parlamentariker 2004.

Som partiledare har hon varit presidentkandidat i tre omgångar och även om hon inte vunnit har hennes parti vuxit av egen kraft vid varje valutgång. Vid första presidentvalet 2012 erhöll hon 17,9 procent av väljarstödet vid första omgången. Samma siffra inför första omgången i presidentvalet 2017 var 21,3 procent och hon lyckades då gå vidare till den andra och avgörande omgången där hon fick 35 procent av väljarstödet och förlorade mot Macron som fick 65 procent.

Inför presidentvalet 2022 ökade partiet på nytt och landade på 23,2 procent och gick återigen vidare till den andra och avgörande valomgången där Le Pen fick ökat väljarstöd, närmare 41 procent. Än en gång förlorade hon mot Macron som dock fick minskat stöd, 58 procent.

Från stridslysten till lugn och personlig

Marine Le Pen är en av den samtida högerextremismens mest namnkunniga och inflytelserika profiler i EU. Hur har hon lyckats nå valframgångar, trots åtskilliga hårda bakslag – både inom och utanför partiet? Vad säger hennes framgångar om det politiska landskapet i såväl Frankrike som i EU? Utifrån ett genusperspektiv kan man dessutom ställa frågan: hur har hon som kvinna lyckats få ett sådant genomslag i ett högerextremt sammanhang, förutom att hon råkar vara Jean-Maries dotter?

Det finns många aspekter att utgå ifrån, men i grunden har Marine Le Pen under sitt partiledarskap arbetat medvetet, långsiktigt och systematiskt med att ”mjuka upp” och ”modernisera” bilden av sitt parti, och försökt skapa en klassöverskridande rörelse vars politiska förslag appellerar både till vänster och höger i den ekonomiska politiken. Hon kan exempelvis förespråkat att förstatliga motorvägsnätet och privatisera public service-medierna, som hon gjorde 2021.

Efter nederlaget 2017 blev hon hårt kritiserad – också från de egna leden – för att framstå som alltför stridslysten och dåligt påläst. Sedan dess eftersträvar hon att framstå som mer personlig, lugn och behaglig i alla mediala sammanhang. Vidare har hon tonat ner den öppna och grova rasismen i retoriken och talar hellre i termer av nationalism och suveränitet, i vilket hon konstruerar EU som den antagonistiska kraften.

Hon talar inte längre om att Frankrike omedelbart ska lämna EU och Eurozonen, men däremot diskutera ”ökad självständighet”. I det sammanhanget benämnde hon sig själv som en ”anti-Merkel”, under den tidsperiod då Angela Merkel var Tysklands förbundskansler.

Därtill pekar hon konsekvent ut islam som ett utländskt hot mot det franska samhället och förespråkar en sträng asyl- och migrationspolitik för att ”skydda fransmännen” från ”islamiseringen”. Däremot tar hon kraftigt avstånd från antisemitism och uteslöt Jean-Marie ur partiet 2015, bland annat på grund av hans antisemitiska uttalanden. 

Det återstår att se vad Marine Le Pen och Nationell Samling ämnar åstadkomma under kommande mandatperiod i EU-parlamentet, och än mer hur resultatet av nyvalet kommer att bli om några veckor.