I bland brukar man tala om ”efter Metoo” och förmodligen syftar man på tiden efter hösten 2017, men bevisligen finns det ju inget ”efter”. Metoo-revolutionen pågår än i dag, skriver Filip Hallbäck som har sett dokumentären där männen som utsatts för sexuella övergrepp av den amerikanske skådespelaren Kevin Spacey träder fram.
När jag var yngre hyste jag stor beundran för den amerikanske skådespelaren Kevin Spacey, i 90-talsfilmer som Se7en (1995), L.A. Konfidentiellt (1997) och American Beauty(1999). Det märktes att han kom från teaterscenen, med tanke på att han hade en osedvanligt dynamisk närvaro och medvetet bitande sätt att leverera sina repliker på. Med små medel förmådde att skapa stora uttryck, något som stärktes av hans nollställda ansiktsuttryck och släpiga men skarpa diktion. Det gjorde hans kyligt beräknande karaktärsstudier genomträngande.
Men så hände något. Spacey avskedades från den kolossalt framgångsrika Netflix-serien House of Cards, på grund av allvarliga anklagelser om sexuella trakasserier. Det skedde i samband med att Metoo-revolutionens utbrott i Hollywood under hösten 2017. Många fann det ironiskt att en skådespelare som porträtterade en påhittad president i en fiktiv historia tvingas sluta, på grund av allvarliga anklagelser om sexuella övergrepp, medan verklighetens president i USA – Donald Trump – stannade kvar på sin post.
I den vevan valde han va sociala medier att ”komma ut” som homosexuell (efter åratal av skvallerpressens spekulationer), med förhoppningen om att avleda den mediala uppmärksamheten från anklagelserna och så småningom rädda sitt anseende. Dock visade sig Spacey vara tondöv om hur internet fungerar. Hbtqi-communityt välkomnade inte honom alls med öppna armar som man annars brukar göra, tvärtom genomskådade alla hans utstuderade taktik och blev förbannade.
På SVT Play kan man se dokumentärserien Kevin Spacey Unmasked, som har liknande upplägg som Surviving R. Kelly (2019) och Leaving Neverland (2019, om Michael Jackson): att låta offren få upprättelse genom att dela med sig av sina erfarenheter av att ha varit sexuellt utnyttjade av respekterade och inflytelserika kulturpersonligheter inom underhållningsbranschen.
Dokumentären om Spaceys offer tar sin utgångspunkt i att han frikändes på samtliga åtalspunkter om sexualbrott förra året. På ett förtjänstfullt sätt låter man även Spaceys bror träda fram och berätta hur familjelivet var när de växte upp. Pappan hyste nazistsympatier och utsatte brodern för sexuella övergrepp. För Spaceys del blev skådespeleriet ett sätt, enligt brodern, att ”vara någon annan”. På teaterutbildningen blev han som klassens clown och tyckte om att underhålla.
Starka vittnesmål om skam och skuld
Flera män träder fram i dokumentären och berättar om hur Spacey har betett sig mot dem. Hur tuffa och macho vissa av dessa män än såg ut på ytan, bröts flera av dem långsamt ner på grund av skamkänslan efteråt av att en sådan som Spacey – som alla tyckte om – begick systematiska övergrepp gång på gång. Mot slutet konstaterade man att Spaceys beteende inte hade något med hans växande berömmelse att göra, utan att han var sådan.
Redan på 1990-talet florerade rykten om att Kevin Spacey var homosexuell, men han vägrade konsekvent att prata om sitt privatliv – förmodligen för att Hollywood hade en lång, smärtsam historia av diskriminering av hbtqi-personer. Att avslöja att man har varit utsatt för Spacey skulle innebära att man hängde ut en person som tillhörde en diskriminerad grupp inför en bred allmänhet. Uppfattningen då var att det skulle betraktas som oetiskt, att då skulle vara Spacey som blev utsatt.
Männen i dokumentären kände under lång tid förskräckelse inför blotta tanken att ens prata med någon om vad de varit med om, därför att de trodde att de hade sig själva att skylla. Dessutom att det finns en föreställning om att män inte kan utsättas för sexualbrott och att män förväntas vara starka i alla lägen.
#Metoo-revolutionen pågår än i dag
Ibland brukar man tala om ”efter Metoo” och förmodligen syftar man på tiden efter hösten 2017, men bevisligen finns det ju inget ”efter”. Metoo-revolutionen pågår än idag. Något skakade i grunden under hösten 2017, och varje år ser vi dess efterdyningar.
Efter att ha sett den här dokumentären kommer jag förmodligen aldrig mer att kunna se Spaceys filmer, utan att tänka på de här männens berättelser. Samma sak känner jag med Michael Jacksons och R. Kelly, efter att ha sett dokumentärerna om deras offer. Jag kan inte längre lyssna på deras musik, utan att numera tänka på offrens historier.
Kevin Spacey Unmasked finns att se på SVT Play.
