Sångerskan och poeten Aziza Brahim kommer till Fasching med sin ökenblues lastad med sorg och hopp. 

Aziza Brahim tillhör Västsaharas ursprungsbefolkning sahrawierna och växte upp i ett flyktingläger i Algeriets öken tillsammans med tusentals andra som tvingats lämna sina hem i Västsahara. 

Inspirerad av sin mormor började hon sjunga och spela musik som liten flicka. Redan som elvaåring fick hon möjlighet att studera i Kuba, och tog intryck av de rytmer och melodier som kan märkas i hennes musik än idag. 

När hon med tiden kom att turnera internationellt blev minnena och erfarenheten från flyktinglivet det återkommande temat i Aziza Brahims melankoliska musik. 

Aziza spelar sharawis traditionella handtrumma som kallas tabal. Hon sjunger på hassaniya-arabiska och på spanska om de orättvisor som människorna i lägren upplever – inte bara de från Västsahara utan om alla miljoner flyktingar runt om i världen. Musiken har släktskap med andra ökenbluesband som Tinariwen och Tamikrest men har även många andra trådar till bluesrock och jamaicanska och kubanska rytmer. 

Tidigt i år släpptes hennes sjätte fullängdare Mawja där DN konstaterade: 

”Det är underligt att hon inte är större än vad hon är.”