Det är en lag som skall understödja politiska åtgärder som totalt täcker minst 20 procent av EU:s land- och vattenyta år 2030 och samtliga ekosystem som behöver återställas till år 2050.

Syftet med lagen är, enligt kommissionen, att säkerställa en ”fortsatt och hållbar återställning av en motståndskraftig natur med biologisk mångfald”. Slutresultatet i ministerrådet blev 20 ja-röster, 6 nej-röster och en nedlagd röst. Sverige tillhörde dem som röstade nej.

EU-kommissionen presenterade ett förslag till naturrestaureringslag i juni 2022 och EU-parlamentet röstade ja till uppgörelsen i slutet av februari i år. Dock har framtagandet av lagstiftningen varit en process som kantats av luddigheter i textinnehållet, taktiska spel från politiskt håll, påtryckningar från lobbyister och beslutsmässiga fördröjningar. 

Det som väckt extra stor uppmärksamhet i omröstningen i ministerrådet var att Österrikes miljöminister Leonore Gewessler (de gröna) röstade ja, trots att hennes regeringschef Karl Nehammer (kristdemokraterna) uttryckligen sagt nej till förslaget.

De konservativa och de gröna ingår i samma regering i Österrike. Gewesslers ja-röst var inte ett misstag, tvärtom var det ett medvetet och ideologiskt motiverat val. Till Politico förklarar hon sitt ställningstagande.

– ”Om 20 eller 30 år, när jag ska prata med mina två syskonbarn och visa dem skönheten i vårt land och på denna kontinent, och de frågar mig: ’Vad gjorde du när allt stod på spel?”, då vill jag kunna säga till dem: ’Jag försökte göra så mycket jag kunde’.”

Några dagar före omröstningen skrev förbundskansler Nehammer till EU-rådet, Charles Michel, och uppmanade att rådet skulle ignorera ”hans ministers” röst och hävdade att hon inte hade mandat att rösta som hon ville. Gewessler tillbakavisade sin regeringschefs anklagelser och menade att hans invändningar var felaktiga.

Det återstår att se hur Gewesslers framtid som miljöminister blir och huruvida hennes agerande riskerar att orsaka en regeringskris i Österrike.