Feministisk motståndshandling eller inre kamp?

Förra veckan dog den amerikanska skådespelerskan Gena Rowlands i Alzheimers sjukdom. Hon hade elegant utstrålning som ledde tankarna till Lauren Bacall och en intensiv spelstil som påminde om Bette Davis, men hon skapade ett eget namn som till slut inte krävde jämförelser.

Berömmelsen kom i samarbetet med maken John Cassavetes – ofta benämnd som den amerikanska independentfilmens fader – i flera djärva projekt, varpå den konstnärliga höjdpunkten i deras improvisationspräglade arbetsmetod var En kvinna under påverkan från 1974.

Processerna bakom finansieringen, inspelningen och distributionen av detta filmprojekt är i sig ett stycke högst intresseväckande historia, något som filmkritikern Louise Lagerström skrivit utförligt om i sin essä som publicerades nyligen i Filmrutan. I år är det nämligen 50 år sedan som den filmen hade premiär.

Traditionella könsroller och kärnfamiljsidealet

I likhet med Cassavetes övriga filmer är En kvinna under påverkan, dramaturgiskt sett, inte framställd utifrån Hollywoodska schablonmässiga berättarkonventioner. Det gör att det blir svårt att beskriva filmens handling – mer än en psykologiskt komplex studie av en hemmafrus nervsammanbrott, förbluffande starkt gestaltat av Rowlands.

Det var för övrigt ur Rowlands önskan om att få spela en sådan roll, som sådde fröet till manusets tillblivelse, och det är hennes oförglömliga rollgestaltning som är filmens bultande hjärta.

Hos feministiskt orienterade filmvetare har En kvinna under påverkan rönt stort intresse sedan 1970-talet, på grund av att den är kaotiskt mångbottnad. Ett återkommande centralt perspektiv har handlat om traditionella könsrollers förtryckande inverkan inom ramen för kärnfamiljsidealet. Mabel frångår den stereotypa uppfattningen om hur en hustru och mor förväntas uppföra sig, vilket så småningom leder till att hon utsätts för sociala bestraffningar, från att stämplas som ”galen” till att slutligen hamna på ett mentalsjukhus i ett halvår.

Normbrytare

Redan i början av filmen markerar maken Nick (Peter Falk) medvetenheten kring hennes normbrytande manér genom att påpeka att hon inte är galen, ”bara annorlunda”. 

Han är för övrigt familjens patriark som med tidens gång inte framstår som en man vid sina sinnes fulla bruk som i början och som på olika sätt försöker att kontrollera Mabel. Hans ”riktiga” värld är på hans arbetsplats med sina buffliga kollegor, medan hon befinner sig i en själslig fångenskap innanför hemmets fyra väggar och förväntas sköta hemmet tills han kommer hem från jobbet och deras tre gemensamma barn från skolan.

Nick har ett arbetsschema att förhålla sig till, medan Mabel anses ha all tid i världen. Mabels tidsrymd gör att andra tycks förvänta sig att hon kan vänta hur länge som helst, eftersom hon inte har något annat för sig.

Galenskap – feministisk motståndshandling eller inre kamp?

En annan klassisk analytisk ingång har varit att tolka Mabels galenskap som en form av feministisk motståndshandling. Mabels ”galenskap” kan ses som en protest mot patriarkatet, men det går djupare än så.

”Galenskapen” kan också ses som ett uttryck för en inre slitande kamp mellan att å ena sidan leva upp till könsstereotypa förväntningar på rollerna inom äktenskapet och föräldraskapet (något som ofta innebär ett uppoffrande av egna drömmar och behov för att främja familjedynamiken) och å andra sidan viljan till att skapa en identitet som inte är knuten till familjen.

I en scen skickar Mabel upp barnen till övervåningen för att sedan själv gå ut i trädgården, blunda och dansa till de dramatiska tonerna av Tjajkovskijs Svansjön. Det är ett av flera sådana små ögonblick då man kan vittna om en kroppslig längtan efter frigörelse.

Frågan är bara frigörelse från vad? Det är något som Cassavetes-Rowlands tycks överlämna till åskådaren.

Ett filmspråk rent från metaforer

Cassavetes hade emellertid en mycket specifik syn på filmskapande, särskilt när det gällde användning av metaforer och symbolik som verktyg att understryka tematiska inslag eller idéer. Han var främst intresserad av att fånga det råa, det autentiska och det omedelbara i mellanmänskliga relationer.

Således vägrade han förlita sig på symboliskt språkbruk, som han ansåg var ett konstlat redskap som manipulerade åskådaren till bestämda verklighetsuppfattningar och som därmed också distanserade åskådaren från den äkta, känslomässiga upplevelsen. 

Jag är övertygad om att han – och Rowlands – tycktes ha liknande inställning till synen på karaktärsbegreppet. En människa är ingen ”karaktär”, det vill säga, hen har inga fastlåsta egenskaper. Möjligen bör man i stället tala i termer av gestaltning, alltså hur man med sin kropp och röst försöker beskriva något, för att på sätt närma sig rörligheten i människans känsloliv.

Det kan i så fall vara en förklaring till varför Rowlands gestaltar Mabels förtryckta tillvaro med mikroaggressioner, överspända ryckningar, egendomliga läten och excentriska impulser. Det som tycks till synes spontant i själva verket är en sorts utlopp för hennes inre frustrationer, till exempel när Nick bjuder hem sina arbetskamrater på lunch och hon lagar spaghetti åt dem alla. Vid middagsbordet förväntas hon sitta tyst och lyssna på de andra, varpå hon slutligen ställer sig upp och uppmanar andra till sång och dans. Nick blir irriterad och ber henne att ”behärska sig”. 

Filmens kompromisslösa skildring kan ses som en inblick i vardagliga händelser, i vilket det underliggande konfliktförhållandet kretsar kring försök från flera håll att upprätthålla en förljugen fasad av en lycklig, sammanhållen kärnfamilj. Något som i själva verket riskerar att bli extremt nedbrytande.

I Cassavetes-Rowlands framställningssätt kan man nästan ana spår av den ryske dramatikern och novellförfattaren Anton Tjechovs filosofi. Tjechov menade att fiktionens uppgift är att ställa läsaren inför dilemman och förstå komplexiteten, inte att skaparen skulle komma med lösningar eller moraliska pekpinnar.

Med all dess ofrånkomlighet och tvetydighet låter Cassavetes-Rowlands handlingen i En kvinna under påverkan tala för sig själv, vilket även än i dag öppnar upp för mångahanda diskussioner och tolkningsmöjligheter hos åskådarna.