”Sverige håller på att bli ett mer normalt land.”

Det hävdar SD-toppen Mattias Karlsson i veckan efter regeringens så uppmärksammade utspel. ”Paradigmskiftet”, som den moderatledda regeringen kallar det, är nämligen i full gång. Utvandringen är större än invandringen, berättade migrationsminister Maria Malmer Stenegaard triumferande i förra veckan. För första gången på 50 år. 

Hurra, jubel och klang! Här ska firas!

Eller, vad är det egentligen hon säger, migrationsministern? Ska invandrarna bort? Varför är det en seger när fler väljer att flytta från än till vårt land?

Det finns bara ett svar på en sådan fråga. Och det har inget med invandring, invandrare, förflyttningar eller huruvida det är bättre eller sämre med invånare som är födda utomlands eller inte. 

Nej, svaret är att det handlar om SD. Om exakt hur mycket inflytande det högerextrema, enfrågepartiet har fått över svensk politik. För det övergripande målet med all SD:s politik – och ja, det är helt och fullt uttalat – är att inte bara få nollinvandring, utan minusinvandring.

Så det är lätt att förstå Mattias Karlssons och hans partikamraters glädje. Särskilt eftersom de själva inte ens behövt göra jobbet eller ansvara för politiken, såsom vågmästarparti till regeringen.

SD är till och med beredda att ofantliga summor för att få fler att utvandra – 350 000 kronor per person som lämnar landet. Så gärna vill de bli av med invandrarna. Och så verklighetsfrånvända är partiet. Det riktigt sorgliga är att de fått regeringspartierna med sig på det så kallade ”paradigmskiftet” och på allvar får igenom de delar inom Tidöavtalet som handlar om ökad återvandring under mandatperioden.

Men ser man till frågan i sig, att invandrarna minskar, så är det inte mycket i det som är positivt. I alla fall om man ser det från ett mindre högerpopulistiskt perspektiv.

SCB har länge varnat för hur framtiden kommer att se ut i Sverige med en större åldrande befolkning. Särskilt allvarligt är det eftersom det föds för få barn. Det som har räddat landet under många decennier har varit just invandringen. Befolkningen har jämnats ut över ålderspyramiden, vilket bland annat har lett till att tillräckligt många har funnits i arbeten i en äldreomsorg med växande behov.

Även utan SD:s minusinvandringsplaner har vårt land problem, enligt SCB. Även om nettoinvandringen skulle öka med ungefär 35 000 individer varje år, skulle ålderspyramiden bli sned, enligt SCB.

Det så kallade paradigmskiftet är alltså rent skadligt, enligt experter på regeringens egen myndighet.

1970 var 14 procent av svenskarna över 65 år. 2020 var samma andel 20 procent. Och utifrån SCB:s beräkningar blir de äldre allt fler och allt äldre. 

Enligt en rapport från 2023 är antalet svenskar över 80 år om 40 år runt 1,2 miljoner, vilket är 40 procent fler än i dag. Det innebär naturligt nog behov av en stor ökning av anställda inom vård och äldreomsorg, vilket kostar pengar – och innebär många fler i yrkesverksam ålder än i dag.

När invandringen nu kraftigt minskar blir de redan dunkla framtidsprognoserna ännu mörkare. Och just välfärdens bemanning är en av de framtidsutmaningar som en minskad yrkesverksam befolkning spär på. Särskilt eftersom inflyttade svenskar i dagsläget är helt överrepresenterade i yrken i städbranschen, bland busschaufförer och läkare.

Det blir dyrt med en framtid utan invandrare. Det krävs ingen raketforskning för att inse det. 

Så nej, Sverige blir varken mer ”normalt” när de äldre bara blir fler och allt färre barn växer upp i landet för att bära ett tyngre ansvar. Framtiden blir allt annat än normal med en skriande brist på arbetskraft, med en kraftigt försämrad välfärd som resultat. Sverige kommer bara bli mer och mer onormalt – och allt mer fattigt, när SD får som de vill.

Men vad gör det, inte bryr sig Mattias Karlsson och hans mannar egentligen om Sveriges framtid, om de äldre eller om landets ekonomi. 

Det enda viktiga är att SD får mer inflytande över svensk politik. Och det i sig är allt annat än normalt.

Lina Stenberg, skribent och författare