”SVT låter problemformuleringen gå på det israeliska propagandamaskineriets linje”, konstaterar Filip Hallbäck efter att ha sett Anders Holmberg fråga ut Rula Al Mhaissen, Palestinas ambassadör i Sverige, i programmet 30 Minuter och undrar ”i vems intresse gör SVT så?”
Den 21 augusti publicerades en debattartikel med rubriken Rapporteringen om Gaza är ett fatalt misslyckande i Journalisten, där över 70 journalister, forskare och skribenter, inklusive undertecknad, riktar hård kritik på bred front mot svenska traditionella mediers fruktansvärt undermåliga rapportering kring situationen längs Gazaremsan.
De tendenser och mönster vi har kunnat skönja i svensk journalistik, efter tio månader av rapportering från kriget i Gaza, är bristen på såväl källkritik som ansvarsutkrävande, avsaknad av historisk kontext och inte minst bristfälliga insikter om språket som maktfaktor.
Om det sistnämnda skrev vi följande: ”Hamas och dito myndigheter i Gaza förses med epitetet terrorstämplad medan Israel sällan benämns som folkmordsanklagat, eller ens ockupationsmakt. Hamas dåd kallas massaker och bestialiskt, Israels angrepp mot civila saknar värdeladdade ord. Palestinier mister livet eller dör, som om våldet mot dem kom från ingenstans, medan israeler slaktas.”
Palestinas ambassadör i Sverige, Rula Al Mhaissen, i 30 Minuter
Dagen efter publiceringen, den 22 augusti, sände SVT sin första utfrågning av Palestinas ambassadör i Sverige, Rula Al Mhaissen, i programmet 30 Minuter, vars innehåll kan ses som en bekräftelse på vår grundtes.
SVT låter problemformuleringen gå på det israeliska propagandamaskineriets linje, om att ett ”krig mellan Israel och Hamas” pågått i tio månader, samt att det var ”Hamas brutala terrorattack” den 7 oktober förra året som inledde ”kriget”.
Anders Holmberg säger: ”Terrordådet fördömdes i världen, men i Sverige fanns också de som firade och viftade med den palestinska flaggan. Vad tycker Rula Al Mhaissen om det?”
Har tiden stått stilla hos SVT-redaktionen?
Efter att ha sett den här utfrågningen undrar jag ifall tiden har stått stilla hos SVT-redaktionen?
Holmberg medger att ”anklagelsen om att Israel försöker genomföra ett folkmord är något som Internationella domstolen i Haag just nu utreder” och att de ”ännu inte fällt sitt utslag”, men ”Israel avvisar detta å det bestämdaste”. Detta säger Holmberg när Al Mhaissen påpekar det faktum att Internationella domstolen klargjort att Israels agerande rör sig om ett troligt folkmord.
Men inte bara det. Hon understryker också att flera israeliska officiella regeringsrepresentanter i media säger att de avser att stänga av vatten, el, matleveranser och allt, och undrar om det behövs något mer än sådana tydliga uttalanden? Holmberg svarar med vad som kan liknas en megafon åt Netanyahu: ”Situationen i Gaza är förstås hemsk, men Israels regering håller inte med. De avvisar anklagelserna om folkmord. Men de säger också att de gör vad de kan för att hålla undan civila innan de bombar. Det är Israels regerings version.”
Anders Holmberg fortsätter vidare med att ställa frågor kring vem som bär ansvaret för att det pågår ett ”krig i Gaza”, varpå Al Mhaissen svarar att det förstås är Israel. Men efter Hamas ”brutala anfall”, i vilket de riktade sig mot civila i Israel, vad borde Israel ha gjort, fortsätter Holmberg?
Reaktion på Israels ockupation
Tidigare hade Al Mhaissen markerat att sjunde oktober inte uppstod ur ett vakuum, utan det hela handlar om en reaktion mot Israels ockupation av palestinskt territorium. Det handlar alltså om ett asymmetriskt makt- och konfliktförhållande, vilket betyder att det står mellan två ojämbördiga parter. Nu fördjupar hon sitt resonemang och erbjuder en bredare historisk kontextualisering i syfte att begripliggöra komplexiteten i händelsekedjan, något som förefaller helt frånvarande i Holmbergs frågor.
Hon säger följande: ”För att förstå vad som hände måste vi förstå hela bilden. Vi måste förstå att det har varit 17 år av blockad. Vi måste förstå att det har varit 76 år av ockupation. Och också räkna in alla fredssträvanden, alla legitima FN-resolutioner. Och den grad av frustration som palestinierna känner särskilt efter att kriget i Ukraina bröt ut och det blev tydligt vilken dubbelmoral som råder. Så den inleddes inte den sjunde oktober.”
Nyligen fastslog Internationella domstolen att Israels ockupation av Gaza och Västbanken bryter mot internationell lag, samt att Israel utövar apartheid. Holmberg fortsätter dock att ställa frågor om huruvida Israel inte har rätt att försvara sig och att försöka anfalla Hamas. Som om det är vad Israel har ägnat sig åt de senaste tio månaderna med sina massiva bombningar mot i princip all infrastruktur och alla byggnader i Gaza, och som hittills resulterat i över 40 000 mördade palestinier.
”Har Hamas något ansvar”, undrar Holmberg? Varför undrar han det, vid det här laget? Vart vill han och SVT komma? Kommer de någonsin att ställa frågan om huruvida Israels agerande är organiserad statsterrorism?
Al Mhaissen klargör här än en gång en skarp distinktion mellan ”kriget” (som i det här fallet är ett pågående folkmord) och konflikter, som för övrigt är helt grundläggande inom freds- och konfliktsforskning. De här två begreppen tenderar att slarvas med och att sammanblandas i den svenska medierapporteringen.
Det yttre våldet i alla dess former är alltid symptom på djupt underliggande konflikter som förr eller senare leder till det yttre våldet.
Historisk kontext av förtryck
Detta är något som Al Mhaissen tydligt förklarar: ”Hamas bär ansvaret för operationen den sjunde oktober, men Israel bär ansvaret för 76 års lidande och många massakrer som palestinierna behövt utstå samt det faktum att de tvingats leva som flyktingar över hela världen och tvångsförflyttas. Det är Israel vi har att skylla för att vi nått den här punkten. Och vi har hela tiden varnat för att vi skulle kunna hamna här.”
Holmberg envisas med att hålla fast vid narrativet om att ”allt är Hamas fel och Hamas är grundorsaken till kriget”, och han frågar om hon anser att det Hamas gjorde var ett terrordåd. Han tillägger att många i världen tycker att Israel har gjort ”hemska saker”, men samtidigt inte tvekar att kalla händelserna den sjunde oktober för ett ”terrordåd” och undrar varför det är svårt för Al Mhaissen att benämna det så. Hon ger ett klockrent svar: ”Varför är det svårt för er att ersätta ’hemska saker’ med ’terrorism’ när ni beskriver vad israelerna gör?”
För egen del var jag tvungen att pausa flera gånger, eftersom det var så plågsamt att se och höra den här ignoranta jargongen.
Israel är allvarligt anklagad av de tyngsta internationella instanserna, för de värsta brott som existerar: Folkmord, brott mot mänskligheten samt Apartheid, men detta nämns knappast mer än marginellt och i förbifarten i pliktskyldiga ordalag.
Den här utfrågningen kan ses som en perfekt illustration av den fria pressen i västvärlden, åtminstone när det gäller Israels pågående folkmord av palestinierna längs Gazaremsan. Pressfriheten i en västerländsk kontext tycks numera vara definierad som friheten att vara hur ensidig man vill, det vill säga, exkludera varje aspekt av professionalism, folkupplysning och mångsidig belysning av frågor.
Frågan är bara – i vems intresse gör SVT så?
