Den 81:a upplagan av Venedigs filmfestival pågår i detta nu och fram till 7 september. Årets juryordförande är den franska skådespelerskan Isabelle Huppert, som tillsammans med åtta juryledamöter ska utse årets mottagare av Guldlejonet (Leone d’Oro).

Vid festivalens inledning har den amerikanska skådespelerskan Sigourney Weaver tilldelats hedersguldlejon för sitt livs samlade insatser inom film, tv och teaterscenen. Hon ses som en av sin generations mest mångsidiga aktriser från USA och av många fans även som en ikon inom den amerikanska skräck- och science fiction-genren.

Genombrott i Alien

Hennes internationella genombrott kom i den banbrytande rollen som Ellen Ripley i den mörka, olycksbådande science fiction-filmen Alien (1979). Ripley var en rollfigur som ursprungligen var tänkt att spelas av en man innan filmskaparen Ridley Scott i sista minuten bestämde att det skulle vara en kvinna.

Något som fascinerat både publik och kritiker är att Ellen Ripley som hjältinna aldrig definieras av varken männen runt henne eller av hennes förhållande till dem. Ripley är självständig (i ordets rätta bemärkelse) som subjekt, dessutom inom en mansdominerad genre med klen representation av kvinnor i huvudrollerna.

Weaver gestaltade Ripley med styrka, trovärdighet och dignitet, vilket gjort rollfiguren till en förebild för många i över 40 års tid. Hon var exempelvis inspiration till tv-spelshjältinnan Samus Aran.

Mångsidigt skådespeleri och miljöengagemang

Vid sidan av Alien-filmerna har Weaver haft både komedi- och karaktärsroller, däribland i framgångsrika filmer som Ghostbusters (1984), Working Girl (1988), The Ice Storm (1997), WALL-E (2008, som röst) och Avatar (2009). Hon har vunnit en Grammy för bästa ”spoken word”-album 2011.

Vid sidan av skådespeleriet har hon varit engagerad i miljöfrågor, bland annat som motståndare till djuphavsfiske och talat inför FN i ämnet.

Weaver tilldelades hedersguldlejonet tillsammans med den australiske filmskaparen Peter Weir, som regisserade Weaver i Brännpunkt Djakarta (1981) och De dimhöljda bergens gorillor (1988). Därutöver är han nyckelpersonen bakom filmer som Utflykt i det okända (1975), Gallipolli (1981), Vittne till mord (1985), Döda poeters sällskap (1989), Gifta på låtsas (1990) och Truman Show (1998).