Om att ta plats och ge plats. Om hur ledarutbildningar för tjejer banar väg för engagemang, och så lite om syltkakor, skriver Jenny Andersson, projektledare på Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor (KSAN), som håller en ledarutbildning i Valsta.
”Man måste våga ta plats i det här landet”. Så sa en av tjejerna på ledarutbildningen som jag håller i Valsta, ett område med socioekonomiska utmaningar. Många goda insatser görs för ökad trygghet och meningsfull fritid och det ger resultat, men det finns en del kvar att göra.
Bland annat behöver tjejerna få större möjlighet att påverka i frågor och våga ta på sig ledartröjan. Därför är jag tacksam att möta tjejer och kvinnor i åldern 15-27 som vill höja sina röster, organisera sig och prova rollen som ledare. Nej, det här är inte en skryttext om hur duktig jag är — det handlar om hur mycket jag lärt mig i mötet med tjejerna/kvinnorna, och hur samverkan med olika aktörer kan bana väg för en jämställd värld.
Jag jobbar på en ideell organisation som arbetar förebyggande för tjejer och kvinnors hälsa, bland annat genom att stärka tillträdet till det demokratiska samhället. Under cirka ett års tid har jag haft uppdraget att via föreningar och andra nätverk hitta tjejer, kvinnor och ickebinära som är intresserade av att gå separatistisk ledarutbildning. Efter utbildningen får de chans att leda studiecirklar för yngre tjejer, där de pratar om olika frågor ur jämställdhetsperspektiv.
Unga tjejer deltar i lokalsamhället
Deltagarna bjuds även in till nätverksträffar där de har chans att dela med sig av sina reflektioner, och byta tankar med lokala aktörer såsom områdespolis, fältare, föreningar, politiker och kvinnojour. Det som bland annat framkommit vid de träffarna är att en del upplever ekonomiska barriärer kring fritidsaktiviteter.
En av tjejerna gav förslag till politiker hur de bättre kan tillvarata tjejers kompetens, en annan uppskattade att få mer insyn i polisens förebyggande arbete. Någon ville veta mer om hur fältare och skola arbetar, och någon önskade fler separatistiska arenor.
Utvärdering med tid att lyssna
I utvärderingen efter en av studiecirklarna frågade ledaren, 15 år, deltagarna, 13 år, vad de lärt sig. En av dem sa: ”Jag har lärt mig att lyssna på andras åsikter och kunna förstå dem för det har varit svårt för mig tidigare.” Detta gjorde mig rörd, där jag satt hemma vid köksbordet, när ledaren skickade över citaten till mig.
De hade ätit syltgrottor och druckit te när de gjort utvärderingen, haft tända ljus och musik. Det var självklart deras fina initiativ, att både vid första träffen och vid utvärderingen; göra rummet välkomnande för dem som var där.
I utvärderingen framkom även vikten av värderingsövningarna. Att på så sätt ta sig an olika perspektiv och lyssna på andras, om bland annat kropp & utseende, familj, vänskap samt alkohol och andra droger. En 14-åring sa i utvärderingen av cirkeln: Vi pratade om att influensers mår inte alltid så bra och vidare: Det är skönt att inte vara ensam med tankar om sin kropp.
När jag frågade cirkelledaren vad hon anser är det som gjorde att det blev ett så tillåtande klimat i cirklarna, svarade hon: Vi kunde kommunicera med varandra, vi avbröt inte utan lät den ena prata klart. Vi litade på varandra om det som pratades.
Värderingsövningar för reflektion
Apropå att få ihop livet; en jämställd arbetsmarknad, så har min sexåriga dotter ibland fått följa med på introduktionsträffarna för ledarutbildningen. Vi gjorde vid ett tillfälle övningen ”linjen” där tjejerna skulle värdera från siffran 1-6 hur mycket tid de lägger på sociala medier och hur mycket de skulle vilja lägga.
Min dotter blev mycket inspirerad och sa ”Jag vill ha värderingsövningar på mitt kalas!” Sagt och gjort; bland kalasgästerna iklädda partyhattar gjordes ”linjen” där varje barn fick (självklart fritt och frivilligt) svara på hur mycket de gillar enhörningar, Super Mario och dans. Ett färgglatt sidenband utgjorde linjen.
Det är även fint hur så många velat sprida ordet om utbildningarna, cirklarna och nätverksträffarna som vi valt att kalla ”Ta Plats Valsta”. Bland annat var det en pappa på öppna förskolan, som sa ”Jag ska fråga min fru, jag tror att hon kan vara intresserad av ledarutbildning”. Hon gick utbildningen, höll sedan i cirkel och var dessutom med i ett webbinarie som vi hade. Ett webbinarie där en annan av deltagarna hade bebisen med. En tredje satt i en klädgarderob, eftersom pappan tog hand om barnen i rummet bredvid — hon ville så gärna prata normer och jämställdhet ostört med oss.
Samverkan ger ökad trygghet
När jag i lördags var på trygghetsdag i Valsta, där föreningar, områdespolis och bostadsbolag delade plats med privatpersoner som sålde hemkokt sylt och vantar, så tänkte jag igen; vilken kraft det är i samverkan!
Och medan en kvinna med ett barn i varje hand, tog ett flygblad från mig om ledarutbildning, och då tjejerna från lokala handbollsföreningen krängde syltkakor (yes, syltkake-cirkeln är sluten) för att få in pengar till laget, så tänkte jag att det behövs förutsättningar för engagemang — i just detta fall, ett torg — och att vi behöver lyfta varann för att få ett jämlikt samhälle.
Och kanske är det inte alls en dålig idé att göra värderingsövningar på kalas; att öva sig i att reflektera över sina egna och andras tankar. Kanske rentav en bra start för en jämlik värld?
Jenny Andersson, projektledare på Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor (KSAN)