Startsida - Nyheter

Recension

Elinor Torp visar genom Karolina hur skolsystemet sviker flickor med NPF

Den prisbelönade författaren Elinor Torp har skrivit ännu en läsvärd granskande reportagebok.

Elinor Torp, författare och journalist, är aktuell med boken ”Flickan i korridoren.” Det är en granskande berättelse om fallet Karolina och samtidigt en debattbok om skolsystemet på ett politiskt plan. Det är en omskakande läsning, om hur långt det kan gå om flickor med NPF inte får hjälp i skolan. Maria Bratt har läst.

Elinor Torp har ett stort engagemang i fallet om Karolina, en tolvårig flicka som tog livet av sig främst på grund av skolmiljön hon inte stod ut med. Något säger Torp att hon måste göra en utredning, för Karolinas skull, för hennes egen dotter och alla andra barns skull – de som far illa i den dysfunktionella skolmiljön.

Boken är en granskande undersökning. Hur kunde självmordet ske när det fanns så många tecken på hur dåligt Karolina mådde? I självmordsbrevet skrev Karolina att hon valde att avsluta sitt liv på grund av skolmiljön.

Torp gör en djupdykning i Karolina-fallet. Det är många intervjuer med Karolinas mamma samt med andra berörda: Personer på skolan som kände Karolina, politiker, experter och så vidare.

Berättelsen tar sin början i Karolinas liv. Hur hon var som liten flicka till det fruktansvärda som hände. Det som inte fick hända. Torp berättar om Karolinas barndom detaljerat, som om hon hade varit där som åskådare. Karolina hade några få vänner i grundskolan, men mestadels var hon ensam och satt själv i korridorerna i skolan på rasterna gömd i sin hoodie.

Hon behandlades som luft, men ville samtidigt inte umgås med sina vänner. Karolina vände sig till böckernas värld, där var hon trygg. I en överfylld och stökig klass mådde Karolina allt sämre och gick in i sig själv mer och mer. 

Det finns många Karolinaflickor

Det finns många Karolinaflickor. Det finns tydliga tecken på flickor som mår dåligt i skolan – de skär sig i armarna, får ätstörningar och går omkring själva i korridorerna, utan vänner eller gemenskap. Jag får mycket information om Karolina och hennes skolgång innan hon bestämmer sig för att ta bort sig själv. Det fanns dom som visste, men inte gjorde något. En del försökte stötta henne, men de flesta ignorerade henne. 

Lärare och annan skolpersonal fokuserar mest på de som hörs och syns mest i klassrummet – de stökiga pojkarna. Pojkar och flickor uppvisar olika beteenden när de mår dåligt. Det fanns tydliga tecken på att Karolina hade autism. Men det gjordes ingen utredning och det gavs inga extraresurser till Karolina.

Karolinas mamma som följer med som en röd tråd genom hela boken får kontakt med Torp och tillsammans bestämde de sig för att göra en bok om Karolina och skolsystemet. 

Klasserna har blivit större och större de senaste decennierna och med det följer det med stök och högljudda bråkiga elever. Detta drabbar alla elever, men de med NPF drabbas ännu mer, eftersom de behöver lugn, ro och struktur.

Ett politiskt problem

I grunden är detta ett politiskt problem. Torp skriver: ”Sverige bryter mot FN:s konvention om barns rättigheter sedan den nya skollagen trädde i kraft och skolhälsovården försvann.”

Det är tung läsning, och jag blir omskakad. Att lärare lägger mer tid och engagemang på elevernas prestationer och betyg. Från berättelsen om Karolina går boken mer och mer över till en samhällsdebatt. Det är ett kritiskt ämne. Och Elinor Torp skriver fram kritik mot politikerna och skolledningarna som missköter sitt jobb. 

Psykisk ohälsa hos unga har ökat de senaste decennierna visar både statistik och forskning. Det drabbar elever med funktionshinder mest. Flickor med autism verkar må sämre än pojkar med autism. Flickorna får depressioner, självskadebeteende, ångest och ätstörningar.

Tystnadskulturen gör att lärare inte vågar larma om dålig arbetsmiljö, missförhållanden och elever som blir extra drabbade av de stökiga klassrummen. I både privata och kommunala skolor.

Tydligt misslyckande för det svenska skolsystemet

Svenska skolsystemet har misslyckats. Både lärare och elever mår dåligt. 

Det har skett många neddragningar på skolorna, man tar bort elevassistenter vilket leder till att lärarna blir överbelastade. 

Det här är en viktig bok, att problemen lyfts upp. Men boken är något rörig. Från intervjuer, till samhällsdebatt, och sen varvat med berättelsen om Karolina. Man kastas hit och dit även om boken berör mig mycket. Ibland står det och stampar med en del upprepningar.

Styrkan ligger i mammans berättelse om Karolina

Styrkan i boken är Karolinas mammas berättelser om sin dotter. Det är vad Elinor Torp är så bra på. Att nyfiket fånga upp, återge och på så vis synliggöra nödvändiga och viktiga berättelser.

Karolinas mamma har mycket mod och kraft. Sorgen efter Karolina kommer hon alltid få leva med.

Budskapet i boken är givet: Stöket och de för stora klasserna utan extraresurser gör att många elever mår dåligt psykiskt.

Mamman är övertygad om att Karolina hade högfungerande autism. Autistiska barn är extra känsliga för stök, höga ljud, de behöver lugn och tydlig struktur. De hamnar ofta utanför den sociala gemenskapen då de har svårt med det sociala spelet. 

Skolministern håller med om att skolmiljön är dysfunktionell

Förändringarna i skolan 2011 om skolhälsovården blev ett misslyckande. Skolledningarna drog ner på elevhälsan överallt på grund av besparingar. Torp och mamman ordnar med en intervju med skolministern, Lotta Edholm. Edholm är väl medveten om hur dysfunktionell skolmiljön har blivit. Hon tror på mindre grupper med specialpedagoger för elever som har extra behov. Men Edholm verkar inte veta hur det ska finansieras. Hon vill att skolhälsovården återinförs igen. 

Karolinas mamma säger att Karolina-flickorna alltid ignoreras, överallt. Autistiska flickor och kvinnor får sällan hjälp jämfört med pojkarna och männen, generellt i samhället. Det är på ett sätt ett jämställdhetsproblem mellan könen.

Diagnoskriterierna för autism är inriktade på pojkarnas beteende och fångas upp tidigare än flickornas. Forskningen om autism är mestadels gjord på pojkar och män.

Torp gör en intervju med forskaren Svenny Kopp som forskar om unga kvinnors psykiska ohälsa. Hon menar på att pojkar som bråkar och fastnar i gängkriminalitet får allt fokus. Flickorna vänder det inåt och hamnar i skymundan. 

Det behövs mer forskning generellt om flickor och kvinnors psykiska ohälsa, oavsett vilken diagnos det handlar om. Pojkar och män har alltid genom historien varit i fokus. Det ojämställda samhället leder till många samhällsproblem. Ett av dem ledde till att Karolina inte orkade leva vidare.

Flickan i korridoren
Av Elinor Torp
Förlag: Mondial

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV