Under fredagen presenterade Socialdemokraterna sin skuggbudget. Och detta var en viktig chans att visa på ett alternativ till Tidöregeringen. Att stå för något annat än Elisabeth Svantessons skattesänkarbudget, riktad till landets rikaste.

För det är en sak att klaga på verklighetsfrånvända satsningar på höginkomsttagare i tider av historisk kris. Men det är faktiskt en helt annan sak att visa på vad man själv vill göra för att minska klyftorna och stärka de som har det svårast. Med två år kvar till valet och med alltmer kännbara konsekvenser av SD-regeringens isärdragande politik, behövs en jämlikhetsskapande motkraft.

Så vad föreslår Socialdemokraterna då i sin skuggbudget? Jo, en hel del bra faktiskt. Höjt barn- och studiebidrag är en sådan satsning, som behövs och som särskiljer partiet från regeringens prioriteringar.

Detta trots att 200 kronor per barn inte är i närheten av det som ätits upp av inflationen för svenska barnfamiljer som knappt får vardagen att gå ihop ekonomiskt, så är det bättre än ingenting. Och att permanenta bostadstillägget för utsatta familjer är positivt.

Samma sak gäller prioriteringarna inom välfärden, med sex miljarder i generella statsbidrag till regioner och kommuner, liksom tre miljarder på att få fler personal inom vården.

Men satsningarna är dessvärre inte i närheten av att täcka de behov som välfärden skriker efter. Enligt SKR går landets regioner back med 20 miljarder kronor i år, och problemet väntas kvarstå också under nästa år. Det är lätt att se att vi blir av med äldreomsorgens, förskolans eller vårdens kris, med S skuggbudget. Att det inte är helt och fullt på undersköterskans, butikskassörskans eller lokalvårdarens sida som S ställer sig när man får chansen att visa vad man vill göra för ett bättre Sverige.

Också satsningarna på skolan är bra, liksom de förebyggande insatserna för barn och unga med risk att dras in i gängkriminalitet. 

Men så kommer de röda flaggorna. För här finns också skattesänkningar på sådant som S själva har kritiserat. Som sänkningen av skatten på ISK-konton för besparingar under 300 000 kronor. Detta är inte klassmedveten politik, det är inte arbetarkvinnorna med landets lägsta inkomster som hjälps av detta.

Nej, vill man stötta dem med små buffertar och små möjligheter att spara, hade den gränsen kunnat sättas betydligt lägre. Och i stället hade mer kunnat göras som att exempelvis höja underhållsstödet för ensamstående mammor, ett stöd som i dag är skrattretande lågt.

Visst är det helt rätt att de med tre miljoner kronor eller mer på ett ISK-konto ska betala mer skatt, men varför är den gränsen så hög? Varför betala högre skatt först vid astronomiska tre miljoner?

Nej, Socialdemokraterna borde ha varit modigare i sin budget. De borde ha tagit i mer och visat på skiljelinjerna mellan ett rött Sverige och ett brunblått. I historiskt svåra tider som dessa och när valet 2026 närmar sig, behöver S vara en trovärdig och sann röst för jämlikhet, jämställdhet och sammanhållning. 

Fler satsningar behöver riktas mot arbetarkvinnorna – hälften av landets kvinnor – som enligt rapporten ”800 år kvar till jämställdhet?” hamnar efter alltmer jämfört med övriga Sverige. För om inte Socialdemokraterna står på deras sida, vem ska då göra det?

Bättre kan du Mikael Damberg, för ett mer jämlikt och jämställt Sverige där klassklyftorna minskar – istället för att öka.