De flesta elever som läser minoritetsspråk får en lektion i veckan i grundskolan. Fler undervisningstimmar i de nationella minoritetsspråken än så ser det inte ut att bli. – Jag tror att det blir svårt att uppnå det i det ordinarie skolsystemet, säger skolminister Lotta Edholm (L) till Sveriges Radio.
Flera av de nationella minoritetsspråken finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska är utrotningshotade. Trots det meddelade skolminister Lotta Edholm (L) nyligen att regeringen inte har några planer på att öka antalet undervisningstimmar i de nationella minoritetsspråken.
I dagsläget ser hon inga realistiska möjligheter att förverkliga den tidigare utredningens förslag från 2017.
– Jag tror att det blir svårt att uppnå det i det ordinarie skolsystemet, säger skolminister Lotta Edholm (L) till Sveriges Radio och tillägger:
– Det är en idé som är värd att beakta, men jag tror att vi är ganska långt därifrån nu, om jag ska vara helt ärlig.
År 2000 anslöt sig Sverige till Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om minoritetsspråk. Den syftar till att hålla Sveriges fem nationella minoritetsspråk finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska vid liv.
Sedan anslutningen har Europarådet bevakat hur Sverige efterlever sina åtaganden och var tredje år publicerar Europarådet för mänskliga rättigheter om situationen kring detta arbete.
I över 20 år har Sverige fått kritik från Europarådet på grund av bristerna i utbildningssystemet, gällande minoritetsspråksundervisningen.
Minoritetsspråken är utrotningshotade
I dag finns det ingen miniminivå för undervisningen i minoritetsspråken och de flesta elever får cirka en lektion i veckan i grundskolan. Detta är alldeles för litet, anser Europarådet, som uppmanat Sveriges regeringar att stärka minoritetsspråken.
En statlig utredning (2017) varnade för att de nationella minoritetsspråken i Sverige på längre sikt skulle riskera att dö ut, om inte regeringen gjorde något åt dagens situation. Förslaget i utredningen blev därför att etablera ett nytt skolämne, nationellt minoritetsspråk, med cirka tre timmars undervisning i veckan. Ett förslag som ännu alltså inte är uppfyllt.
Därtill har alltför stor ansvarsbörda kring minoritets rättigheter under lång tid förskjutits till civilsamhället och flera minoritetsspråkslärare har ofta tvingats att producera sitt eget undervisningsmaterial, eftersom det har varit alltför liten efterfrågan hos flera bokförlag.