Författaren, journalisten och psykologen Jenny Jägerfeld är aktuell med en ny bok – Hämndprojektet. Det är en berättelse om Nico och hennes hämndbegär på en man som har våldtagit henne.

Som läsare kastas jag direkt in i huvudpersonen Nicos liv, i denna fiktiva roman med mer fakta och forskning än egentlig berättelse om Nico. Det handlar om begreppet hämnd, som man kan ana av romanens titel. Hur får man upprättelse? Vad gör man om någon har gjort en riktigt illa? 

I centrum står en till synes stabil och funktionell kvinna som jobbar som psykolog. Hon har varit med om ett fruktansvärt trauma som nystas upp i boken.

Det handlar om hämnd, hat och upprättelse. Men boken bär inte riktigt med Nico som huvudperson och det drar ner upplevelsen av den här romanen som är filosofiskt och konstnärligt skrivet. Det märks att Jägerfeld är en etablerad författare med bra språkbehandling.

Jag som läsare kastas hit och dit i bokens inledande kapitel. Det känns lite segt. Först efter ett tag blir allt begripligt och det klarnar, och då kommer boken igång ordentligt. Det utkristalliseras att Nico har varit med om flera sexuella övergrepp av olika män: Varav ett så grovt att det svartnar framför hennes ögon. Besattheten av att hämnas på förövaren ”Soldatsadisten” blir huvudtemat i romanen, vilket blandas upp med forskning om hämnd. 

Olika tidsepoker, forskning, statistik och berättelsen blandas med varandra. Nico och författaren har många gemensamma nämnare, men romanen är inte en självbiografi. Genom romanen finns en röd tråd – dagboken.

Dominanta män, otäcka män. Det uppkommer diskussioner om BDSM-sex och Nicos vännina menar på att BDSM-sex normaliserar mäns våld mot kvinnor. Hur fungerar gränsdragningar? Vad är egentligen samtycke? Är frågor som ställs. Nico studerar hämndens kraft i psykologin, i religion, i media och i skrivandet för att lära sig mer och rannsaka sig själv. 

Traumat orsakar besatthet av hämnd

Hon har fastnat i ett trauma: Det var Soldatsadisten som utförde övergreppet. Där finnes dagboksanteckningarna, om just honom och hans övergrepp. Det är tung läsning. Ingen feel- good bok, om man säger så.

Det är naturligt att vilja hämnas menar författaren, och söker sig till forskning som stöttar hennes funderingar kring hämnd. Det verkar finnas en evolutionär grund och förklaring till hämnd. Att den ligger i den mänskliga naturen. Fakta blandas med romankonst och undersöker samtidigt hämndens psykologi.

Det märks att författaren Jägerfeld är psykolog. Vi kan alla relatera till den här bokens tema hämnd, då vi alla har varit med om oförätter. Många kvinnor har varit med om sexuella övergrepp och velat hämnas. Många har fantiserat om att hämnas eller kanske har gjort det. Därför berör den oss läsare.

Att hämnas – något fult och svagt?

Men det finns kritik kring hämnden, att det på något sätt är lite fult och svagt att hämnas. Till och med Gud är ambivalent till temat. Jägerfeld kommer fram till att även Gud har hämnats ett flertal gånger och använder Bibeln som källa. Om Gud är berättigad att hämnas, borde inte människor kunna göra det?, frågar huvudpersonen sig.

Nico fryser till is när hon våldtas av Soldatsadisten. Detta kommer hon tillbaks till genom hela berättelsen. Hon anklagar sig själv: Varför sa hon inte ifrån? Varför stoppade hon inte våldtäkten? Och så vidare.

Vi kan nog många känna igen oss i frystillståndet i ett övergrepp… ”Den som ger sig in i leken får leken tåla” typ. Men hur skulle Nico kunna stoppa det hela när hon tappade förmågan att tala? Ja, Soldatsadisten verkar vara en simpel psykopat.

Men eftersom många flickor och kvinnor har blivit utsatta för sexuella övergrepp kan man inte dra alla förövare över den gränsen som klassificeringen psykopat innebär. Sexuella övergrepp mot flickor och kvinnor är temat på flera sätt i boken, vilket gör det till en feministisk roman. Hämnden är central i boken och forskningen om hämnd är dels allmän, dels inriktad å kvinnors uppror. ”Rape and revenge” finns det mycket exempel på. 

Nico går tillsynes vidare från det hon kalla ”Händelsen” med Soldatsadisten, men hon har svårt att gå vidare på riktigt, fast tiden går och åren likaså. I hennes drömmar och medvetande finns minnena kvar av det som hände den nionde januari 2016.

Djupdykning i hämndbegär

Efter en tid utvecklar sig en kärlekshistoria och Nico bearbetar traumat i terapi och med hjälp av en hallucinogen tripp med en killkompis. Man börjar ana en ljusning. Hon läker, samtidigt som hon hela tiden dras tillbaka till Händelsen – för att hon har fastnat mentalt och har svårt att gå vidare. 

Romanen går verkligen in på djupet av vad som kallas hämndbegär. En fråga som återkommer är om en hämndaktion gör en fri. Går det att rationalisera en hämnd?

Forskningen är intressant men historien om Nico är svag, tyvärr. Dramaturgin håller inte riktigt hela vägen. Berättelsen ligger ganska plant genom hela boken. Hennes öde är förutsägbart och lite lamnt. Jag hade önskat mig mer spänning och ett uppsving i berättelsen men det uteblir, även om själva hämndberättelsen är intressant.

När Nico tillslut får sin hämnd är det inte på det sätt man kan tro, vilket blir ett lyft för hela boken. Så om du läser Hämndprojektet, läs klart den till slutet då hämnden kommer, för den är ljuvlig!