Nyligen kom regeringen med besked om att de vill intensifiera arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Flera myndigheter får i uppdrag att bekämpa våldet och förtrycket, vilket bland annat betyder att kunskapen ska öka hos de yrkesgrupper som arbetar på myndigheten. Det ska också inrättas en nationell funktion dit våldsutsatta kan vända sig.
Lagstiftning och att det satsas resurser är bra, menar en grupp experter under ett panelsamtal anordnat av Somaya stödjour för att uppmärksamma hedersrelaterat våld inför Fadimedagen den 21 januari.
Men det allt hårdare tonläget i debatten och från politikerna, och särskilt när hedersvåld direkt eller indirekt kopplas till kultur och religion gör att avståndet till de som verkligen skulle behöva samhällets hjälp växer.
Såhär sade till exempel Paulina Brandberg, jämställdhetsminister, i samband med att de nya satsningarna presenterades tidigare i januari.
– Som Sveriges jämställdhetsminister har jag ett stort ansvar för att vi ska krossa hederskulturen.
Just begreppet hederskultur är problematiskt och riskerar att stjälpa i stället för att hjälpa, menar experterna som deltar i Somayas panelsamtal på fredagen.
Våldet, inte kulturen, i centrum
– Det blir allt svårare att nå de människor som lever i och utsätts för hedersrelaterat våld i Sverige när debatten hårdnar, säger Rúna Baianstovu, författare och forskare i socialt arbete vid Örebro universitet.
Linn Jansson och Arezo Samadi från Origo – Stockholms läns resurscentrum mot hedersrelaterat förtryck och våld – som vänder sig till unga utsatta mellan 13 och 26 år samt yrkesverksam personal som kommer i kontakt med samma målgrupp, är inne på samma linje.
– Det handlar om att bygga upp förtroende och relationer för att få unga som är utsatta att söka hjälp. Det är svårt när samhället signalerar att det är något fel på ”kulturen”, som de lever i, säger Arezo Samadi.
– Och när en person vågar ta steget och be om hjälp så är det otroligt viktigt att lyssna till individen. Vad är det hen upplever, vad är hen rädd för och vad skulle hen vilja var annorlunda, säger Linn Jansson.
Ojämlikhet och hedersförtryck sammankopplade
Enligt Baianstovu ökar hedersvåld och förtryck i takt med de socioekonomiska klyftorna, som växer i Sverige.
– Utsattheten har fördubblats och den ökade socio-ekonomiska ojämlikheten och utsattheten för hedersvåld är nära kopplade till varandra, säger hon.
Baianstovu anser att Sverige har kommit en bit på väg när det gäller att ge skydd till de som söker hjälp, vilket även bekräftas enligt nya data från Sveriges kommuner och regioner (SKR) som visar att hedersutsatta får fler insatser i genomsnitt, och målet med insatserna nås i något högre grad jämfört med övriga våldsutsatta som är i kontakt med socialtjänsten.
– Vi har blivit bättre på att uppmärksamma våldet och att ge skydd, men vad händer sedan? Kan de som får skydd möjlighet att gå vidare till ett liv i frihet? Det är mycket svårt och där finns mycket att göra, säger hon.
Stöd till hela familjen
Många utsatta som har sökt hjälp och fått skydd, väljer ibland också att gå tillbaka hem på grund av oro. Oro för andra familjemedlemmar, oro för social utsatthet och problem i familjen som de inte kan lämna bakom sig.
– Många kommer från eller har familjemedlemmar som kommer från krig och kanske lider av posttraumatisk stress, det kan finnas psykisk sjukdom, missbruk eller arbetslöshet i familjen som gör att de våldsutsatta inte vill lämna familjen, säger Rúna Baianstovu och fortsätter:
– Och därför är det viktigt att ta ett helhetsgrepp på ett fall. Om en ung kvinna får skydd så måste myndigheterna parallellt stötta familjen, så att ansvaret inte ligger kvar på den som fått skydd.
Brist på långsiktigt stöd
Men att personer återvänder till en destruktiv eller negativ situation beror också på bristen på långsiktigt stöd. Det kan handla om att man behöver stöd och hjälp att ersätta den sociala gemenskap som man hade innan man fick skydd. Många flyttas till en hemlig ort långt från den tidigare vardagen, vilket kan leda till upplevd isolering och ensamhet.
Det är också viktigt med fortsatt stöd för att kunna hantera allt praktiskt i vardagen som krävs för att leva självständigt, till exempel att ta hand om ett hushåll, ha kontakt med myndigheter och att hantera ekonomin.
– Saknas allt detta ser vi att risken ökar för att man återvänder just när det akuta stödet tar slut och det saknas något som ersätter, säger Julia Nosti på Somaya stödjour.
Det var delvis för att fylla tomrummet när det kommer till mer långsiktigt stöd som Somaya öppnade Somaya center, ett öppet aktivitetscenter 2022, vilket Fempers nyheter har skrivit om tidigare.
