Projektet Combat Violence Against Women startade under en konferens på Europahuset i Stockholm 2019. Detta då en grupp kvinnor från olika kvinnoorganisationer från Baltikum och Norden samlades. Syftet var att utveckla ett samarbete kring mäns våld mot kvinnor.

Initiativtagaren Svenska Kvinnors Europanätverk (SKEN) bildade en svensk ledningsgrupp tillsammans med Föreningen Norden, Norden International, Östersjöfred och Unizon. EU-kommissionen backade upp.

En uttalad ambition var, att blåsa liv i Östersjösamarbetet och inkludera alla länder runt Östersjön i projektet. Och att utbytet av erfarenheter och information skulle bidra till förbättringar i kampen mot mäns våld mot kvinnor.

Projektet är unikt eftersom det är det enda baltisk-nordiska samarbetsprojektet i frågor som rör jämställdhet och kvinnors rättigheter.

Parallellt med projektet har EU-kommissionens arbete för anslutningen till Istanbulkonventionen pågått. 

Våldet mot kvinnor utgör ett hinder för att uppnå full jämställdhet och därför är projekt som detta samt anslutningen till Istanbulkonventionen av största betydelse.

Jämställdhet är en mänsklig rättighet

Jämställdhet är en grundläggande mänsklig rättighet, skriver Finlands tidigare president, Tarja Halonen, i förordet till Combat Violence Against Women. Halonen, som var Finlands president 2012—2002, stödjer arbetet mot mäns våld mot kvinnor.

Aktivisten Mia Hanström från organisationen Feminist Umbrella på Åland rapporterar om 35 års erfarenheter av konsultativt arbete bland unga samt för jämställdhet mellan könen.

Mats Hellström, ordförande på Norden International, tidigare minister samt ambassadör, bidrar med ett kapitel om gräsrotsorganisationernas betydelse för demokratin, samt hur minskade resurser hotar den.

Artikelförfattaren var antologiredaktör, webbredaktör och styrelsemedlem på SKEN åren 2023-2020 och jämför i sitt kapitel jämställdheten i Finland och Sverige samt i andra EU-länder.

Iluta Lāce, grundaren och ledaren av Marta Centre är inte enbart aktiv i Lettland, utan är en global feminist som i sitt kapitel ger rekommendationer om hur länderna kan sprida kännedomen om Istanbulkonventionen, starta kliniker för behandling av personer som har utsatts för sexuella övergrepp och lagstifta mot sexköp. Centret hjälpte även 644 flyktingar från Ukraina under år 2022.

Jurgita Pečiūrienė var en av grundarna av Litauens Women’s Issues Information Centre (WIIC) år 1996 och den första programkoordinatorn för könsbaserat våld (gender based violence) på European Institute for Gender Equality (EIGE). Hon beskriver kvinnoorganisationernas nyckelroll vid eliminering av våld mot kvinnor. 

Cecilia Silfwerbrand, ordförande på SKEN, skriver om vad som bör göras inom en kommande tioårsperiod för, att bekämpa mäns våld mot kvinnor.

Gabriele Winai Ström, generalsekreterare på SKEN och det baltisk-nordiska projektets ledare, 
medverkar med både en introduktion och ett kapitel där hon frågar sig ifall det råder jämställdhet mellan könen i Sverige. Det kan man verkligen fråga sig. Sverige toppar i jämställdhet i Europa, men samtidigt misshandlas många kvinnor dagligen och ohyggligt många fall av misshandel leder till döden.

Trots endast 79 sidor är det här ett mångsidigt verk om, att bekämpa mäns våld mot kvinnor för att befrämja den europeiska jämställdheten. Lettlandsmodellen, där den misshandlade kvinnan stannar kvar i hemmet och våldsverkaren flyttar ut, kunde med fördel prövas även i Sverige, kanske i form av en pilotstudie.

Den lettiska polisen kan omedelbart säkra bevisen efter en misshandel medan det kan dröja veckor innan den svenska polisen agerar, och bevisens värde hinner minska. De har även befogenheter, att besluta om, att en person separeras om hen är i fara även när hen inte själv skulle vara medveten om det. En dömd våldsverkare skall också genomgå en obligatorisk rehabilitering.

Armi Janhunen, IRIS-stipendiat 2024