Vårdgivare saknar ofta kunskap om hur transnationell adoption kan påverka måendet, undviker att ta upp ämnet och många gånger har en romantiserande syn på adoption. Det framkommer i en ny forskningsstudie. Fempers nyheter har ställt tre frågor till Natte Hillerberg, ST-läkare i psykiatri och en av författarna till studien.
Den nya forskningsstudien fokuserar på transnationellt adopterades behov och önskemål i svensk sjukvård och bygger på djupintervjuer med 66 personer som har berättat om sina erfarenheter.
Varför ville du göra den här studien?
– Forskning har sedan länge fastslagit att flera typer av psykisk ohälsa är vanligare hos transnationellt adopterade än i befolkningen i stort, men konkreta åtgärder för att förbättra stöd och vård för adopterade har saknats. Vi ville kartlägga patientgruppens erfarenheter av vård och fråga de det ytterst berör hur de önskar att vård och stöd till dem utformas, säger Natte Hillerberg som har gjort studien tillsammans med Mattias Strand, överläkare i psykiatri.
Vad är det viktigaste resultatet av den här studien?
– Sammanfattningsvis ser vi att vårdgivare ofta saknar kunskap om hur transnationell adoption kan påverka måendet, undviker att ta upp ämnet och många gånger har en romantiserande syn på adoption, säger Natte Hillerberg och tillägger:
– Det råder även en bristande förståelse för hur rasism påverkar adopterades hälsa. En vanligt förkommande föreställning om att adopterade borde vara nöjda och tacksamma gör det dessutom påtagligt svårare för många att uppmärksamma dåligt mående och söka vård.
Vad hoppas du att studien ska leda till och bidra med?
– I studien föreslår vi baserat på intervjuresultaten 10 åtgärder för att förbättra vården, däribland inrättandet av ett nationellt kunskapcentrum, ökad utbildning om patientgruppen på vård- och omsorgsutbildningar, rutinmässig uppföljning under barn- och ungdomsåren samt att prioritera vårdpersonals utbildning om rasism och hälsa, säger Natte Hillerberg.
Många studier har publicerats de senaste tjugo åren om hur adopterade är överrepresenterade när det kommer till många olika typer av psykisk ohälsa, inklusive suicidförsök och suicid (3-4 gånger högre jämfört med infödda svenskar.) Trots denna överrepresentation har Sveriges regering eller sjukvård inte vidtagit några åtgärder för att införa specialiserad vård till denna grupp, menar Natte Hillerberg.
Studiens slutsatser handlar alltså om att kunskap om adopterades hälsa bör stärkas och att vårdpersonals kunskap om rasism bör öka.
Författarna anser också att det bör inrättas ett nationellt resurscenter för transnationellt adopterade och att ekonomiskt stöd bör införas till transnationellt adopterade.
