Psykologer kraftsamlar i kampen för klimatet

Den varma sommaren 2018 har skapat stora avtryck, i naturen liksom i människor för vilka torkan och hettan blev ännu en varningssignal. För Frida Hylander och Sara Nilsson Lööv hade förståelsen om klimatkrisens omfattning kommit tidigare men den spelade ändå stor roll för båda. 
Frida Hylander pluggade psykologi 2006 på Lunds universitet och började läsa kurser i humanekologi 2009. Det tvärvetenskapliga ämnet granskar bland annat förhållandet mellan människor och natur i olika kulturella sammanhang, i olika tider, och i olika delar av världen. 

– När jag pluggade där på a-kursen blev jag känslomässigt drabbad av klimatkrisen, och hur illa ställt det var redan då, säger Frida Hylander som förklarar att hon som ung inte hade så många verktyg för att ta hand om känslorna som väcktes. Hon kände sig ensam, som att inga andra förstod hur illa läget var. Hon beslutade sig redan då att börja jobba med klimatkrisen ur ett psykologiskt perspektiv. När hon sedan blev förälder 2017 kände hon ett starkt behov att göra något mer:

– Det blev en stark våg av klimatångest, förklarar hon och berättar att hon hittade en grupp likasinnade, andra legitimerade psykologer som också ville jobba för klimatet. Så kom den varma sommaren 2018 och Frida Hylander skrev en artikel under rubriken Psykolog: Så omvandlar du din klimatångest till handlingskraft i DN.

Samma år grundade hon också Klimatpsykologerna tillsammans med Kata Nylén och Kali Andersson och året därpå kom de ut med boken Klimatpsykologi – hur vi skapar hållbar förändring på förlaget Natur och kultur. Sedan dess har gruppen också vuxit – Paula Richter, och Sara Nilsson Lööv är också en del av Klimatpsykologerna.

Blev en livskris

När Sara Nilsson Lööv läste psykologprogrammet var en av hennes studiekamrater Kali Andersson från Klimatpyskologerna. De blev goda vänner men trots att Kali Andersson redan hade gjort förändringar i sitt liv som en konsekvens av klimatkrisen var det inget som var uppenbart för Sara Nilsson Lööv. Senare, när Kali Andersson berättade att hon hade sagt upp sig från jobbet för att satsa allt på att jobba mot klimatkrisen, blev det en signal för Sara Nilsson Lööv:

– Det var första gången jag upplevde att någon i min närhet pratade om klimatkrisen som en riktig kris, som behövde hanteras och att de politiska förändringar som behöver ske inte sker, säger Sara Nilsson Lööv som där och då satte sig att läsa en IPCC-rapport. Sammantaget blev det en omvälvande tid med ett konstant stressläge:

– Det blev en slags livskris. Och då hade jag redan två barn, och hade ganska nyligen fått mitt andra barn och hela bilden jag hade tagit för givet för dem och deras framtid kastades omkull. 

Ett par känslomässigt krävande år följde på detta innan Sara Nilsson Lööv kom in i en annan fas, då hon kände att hon kunde bli en del av förändringsarbetet genom aktivism och dessutom kom fram till att psykologi också kunde bli ett praktiskt verktyg för förändring. Från att läsa på om klimatförändringar och om hur systemförändringar sker började hon rätt snart inse att ett stort problem är att vi människor inte svarar på klimatutmaningarna, och att klimatpsykologin kan hjälpa oss framåt. Samtidigt skrev hon mycket om klimatkrisen, och var aktiv på sociala medier:

– I skrivandet försökte jag använda den klimatpsykologiska kunskap som jag hade snappat upp då, och sedan att agera som aktivist, säger hon och berättar att när den internationella klimatrörelsen Extinction Rebellion kom till Sverige 2019 blev hon aktiv där. Därefter var hon med och startade Rebellmammorna i Malmö sommaren 2022. .

– Och för snart ett år sedan sade jag upp mig för att kunna ägna mig åt klimatkrisen på heltid, och så blev jag en del av Klimatpsykologerna. När jag sade upp mig så hade jag olika idéer om vad jag ville ägna min tid åt, och en sak jag var väldigt sugen på var att starta en podd. Som tur var fick jag med mig Frida i det också, berättar Sara Nilsson Lööv. 

Träning i tillit

Att säga upp sig från ett jobb kan verka svårt, för att inte säga omöjligt för många. Så hur vågade hon? Sara Nilsson Lööv förklarar att beslutet växte fram. Hon såg viss möjlighet till försörjning genom föreläsningar men framför allt hittade hon en väg genom klimatengagemanget på sociala medier. 

– Jag hade under åren samlat på mig rätt många följare och sade: ”om ni fångar mig så hoppar jag, om ni ger lite månadsgivarbidrag så säger jag upp mig så får vi se vad jag kan göra med min tid”

– Så det är en bas i min försörjning nu, berättar hon och förklarar att det handlar om mer än pengar. Det handlar om tillit åt båda hållen:

– Jag har tänkt mycket på tillit. Det är tillit att folk ger mig pengar utan att förvänta någon särskild motprestation, utan de litar på att det kommer att komma något gott ur vad jag gör med min tid. Och tillit från min sida också, att folk fortsätter att ge. 
Medan Sara Nilsson Lööv har tagit klivet att bli aktivist på mer eller mindre heltid har andra klimatpsykologer hittat andra lösningar. Frida Hylander har eget företag, och Paula Richter har en halvtidsanställning som studierektor. 

– Det finns ingen utstakad väg, men det går att hitta olika lösningar. Det är häftigt att få vara med och trampa upp det här fältet, säger Frida Hylander som också är ordförande för den  nationella föreningen Psykologer för hållbar utveckling som främjar den praktiska appliceringen av hållbarhetspsykologi och verkar för utformning och utveckling av psykologens roll i arbetet med en hållbar utveckling.

Många kvinnor tar täten

Ett sätt som klimatrörelsen har försökt åstadkomma reella och omfattande förändringar på är genom domstolen. I Sverige har den ungdomsledda gruppen Aurora stämt den svenska staten för bristande klimatpolitik som missar nationella och internationella klimatmål. I våras meddelade Högsta domstolen att den kommer att ta ställning till om Auroras grupptalan kan tas upp till prövning.

Ett annat uppmärksammat mål är gruppen äldre schweiziska kvinnor som i våras nådde Europadomstolen. Över 2 000 schweiziska äldre kvinnor, under namnet klimatseniorerna, stämde den schweiziska regeringen för att genom bristande klimatpolitik bryta mot kvinnornas rätt till liv och hälsa. I april i år gav Europadomstolen kvinnorna rätt i en dom som har kallats historisk. 
Äldre människor, och framför allt äldre kvinnor, tillhör de grupper som är särskilt drabbade av klimatförändringarnas konsekvenser. I förhandlingarna i rätten argumenterade gruppens advokater att de rättigheter som är inskrivna i Europakonventionen för mänskliga rättigheter och som Europadomstolen garanterar skulle vara meningslösa om klimatförändringarna fortsätter och gör jorden mer eller mindre obeboelig. 

Ännu ett rättsfall för klimatet har just inletts. I förra veckan påbörjades offentliga förhandlingar i Internationella domstolen i Haag, ICJ, som fortsätter denna vecka. Domstolen ska ge ett rådgivande yttrande om klimatförändringar och mänskliga rättigheter, efter beslut av FN:s generalförsamling i april 2023. Domstolen ska bland annat yttra sig om vilka krav som ställs på medlemsstaterna att skydda klimatsystemet från utsläpp av växthusgaser som har orsakats av människan. 

I förra veckan protesterade också Rebellmammorna utanför riksdagen och delade ut en omgjord version av den broschyr som nyligen har gått ut från Myndigheten från samhällsskydd och beredskap till den svenska befolkningen som de tagit fram ihop med Extinction Rebellion. Istället för Om krisen eller kriget kommer heter deras broschyr När klimatkrisen kommit. Syftet är att uppmärksamma svenska politiker på att vi har ont om tid och att det finns stort stöd för att agera, Rebellmammorna hänvisar till att 7 av 10 svenskar vill att politiker gör mer för att begränsa klimatförändringen. 

Hur människor ändrar beteende

Klimatpsykologi ligger forskningsmässigt under det bredare fältet miljöpsykologi där fokus dels har legat mycket på naturen, dels har fokuserat på mer arkitektoniska aspekter som hur belysning i olika former påverkar människor. Men på senare år har fokus i högre utsträckning lagts på klimatkrisen. Frågor som klimatpsykologer jobbar med kan handla om allt ifrån hur klimatkrisen påverkar oss människor till hur företag och organisationer kan jobba med hållbarhetsfrågor.

– Vi jobbar också mycket med skolor för att hjälpa lärare att bli bättre på att hjälpa unga att ta hand om det som känns i klimatkrisen, säger Frida Hylander som förklarar att de dessutom jobbar med aktivistgrupper som kan behöva stöd liksom kliniskt med patienter som söker hjälp för en klimatrelaterad problematik.

– Vi jobbar också med att förstå att det finns många psykologiska komponenter, vi måste förstå vad som ändrar folks beteenden, vilka motståndskrafter som finns bortom det naturvetarna säger. 

– Vi vill förstå och motverka olika glapp, fyller Sara Nilsson Lööv i och fortsätter:

– Glapp mellan allvaret i hotet och responsen på det hotet, säger hon och förklarar att människor gärna svarar på hotet med att genomföra mindre beteendemässiga förändringar:

– Men gör man bara små förändringar, och endast i sin livsstil, så skapas inte heller så stor förändring, säger hon. 

Ni beskriver Två Klimatpsykologer möter som en podd om ”klimatkrisen och om hur vi skapar förändring” – är det just förändring ni hoppas att podden ska bidra med, att era lyssnare agerar för förändring?

– Det är ett viktigt uttalat syfte med podden. Många känner sig maktlösa, det är en stor och ogreppbar kris vars lösningar i mångt och mycket ligger i händerna på makthavare i politiken och näringslivet. Det är lätt att känna sig som en liten individ och bara skjuta informationen ifrån sig. Det är ett viktigt hinder att ta sig förbi, så att var och en av kan känna att man är en viktig spelare i det här, säger Frida Hylander.

Sara Nilsson Lööv pekar på att vi lever i en individualistisk kultur med konsumtionen som livsstil. Då blir människan lätt ensam och förändringar som åstadkoms kan kännas futtiga. 

– Vi vill rikta strålkastarljuset från den ensamma konsumerande individen till medborgare som är en del av en större grupp, då är det lättare att komma i kontakt med känslan av att kunna påverka, komma in i mer positiva spiraler, att det känns meningsfullt, säger Sara Nilsson Lööv. 

”Vi behöver öva” 

I ett av poddavsnitt intervjuar Frida Hylander forskaren Dana R Fisher som har gett ut boken Saving Ourselves: from Climate Shocks to Climate Action. Hon har också forskat på demokrati, aktivism och sociala rörelser och berättar att forskning visar att den personliga erfarenheten av klimatkrisen i form av exempelvis extremväder kan vara en viktig drivkraft för att mobilisera. 

Men, betonar Frida Hylander, det innebär inte att bara personlig erfarenhet kan mobilisera människor att agera mot klimatkrisen: 

–  Jag och Sara har inte behövt fly från en skogsbrand eller sett vattnet forsa men har ändå börjat agera, liksom många andra, säger hon och förklarar att den forskning som Dana Fisher har gjort inte visar på kausala samband, bara att sannolikheten att agera kan öka för den som personligen har varit utsatt för extremväder.

– Och andra sidan av myntet är att inte alla som själva drabbats av extremväder attribuerar det till klimatkrisen. Och även om man gör det så är det inte säkert att man vet vad man ska göra. Det verkar som att människor som redan innan en katastrof sker varit mer organiserade i sina lokalsamhällen har enklare att fortsätta engagera sig för förändring. Det handlar om att lära sig förstå vad vi behöver göra, hur vi gör det och sen öva på att göra det. säger Frida Hylander.

I ett avsnitt berättar Ingmar Rentzhog om hur han grundade We Don’t have Time och att frågan då hade medvind. I Sverige i dag har det svängt kraftigt, inte minst avspeglas det i regeringens politik. Hur kan man bäst agera i ett förändrat politiskt klimat?

– Känslan av uppgivenhet kan passivisera och hindra, å andra sidan finns det mycket konkret att bli arg på och det kan vara mobiliserande. Historiskt sett går saker upp och ner, nu när vi är i en nedgång behöver vi rusta oss mentalt för att hålla kvar blicken på problemet och mot lösningarna. Att hitta sitt sätt att vara med och skapa förändring på ett sätt som ger en känsla av meningsfullhet, och som gör att man känner att man kan se sina barn i ögonen, är hjälpsamt. Men behöver inte lyckas övertyga sig om att det helt säkert kommer att gå vägen, det kan finnas en stark meningsfullhet i att försöka och göra det rätta, säger Sara Nilsson Lööv.

– Känslan hos många är att det är så mycket som går åt fel håll, det är många olika kriser samtidigt, fortsätter Frida Hylander och pekar på att det kan vara svårt att veta vilken fråga eller vilken kris man bör prioritera. Hon menar att många av de här kriserna är symtom för en och samma politiska utveckling och riktning, och lösningarna därmed också i mångt och mycket är desamma:

– De lösningar som är bra för klimatet är ofta även bra för att stärka välfärden och demokratin. Man behöver alltså inte tänka på det som separata frågor, vilket kan vara viktigt för att känna ork. Vi som kämpar för något annat behöver sluta oss samman för att driva på förändring, men också för att påminnas om att vi är många som vill något annat

– Det är svårt i en tid när så många katastrofer är tillgängliga. Det blir en sådan kognitiv dissonans att sitta i soffan, titta på en fotbollsmatch och scrolla och läsa om brinnande barn i Gaza. Det är obegripligt och vad gör vi med det? Men jag tror att många av problemen som vi ser har samma lösningar. Och de kräver att vi sluter oss samman, känner gemenskap och ser att vi är många, säger Frida Hylander.

Många grupper och budbärare behövs

Ni resonerar i ett avsnitt att vi inte vet säkert på hur vi ska gå till väga, vilket kanske innebär att man måste ha en rätt inkluderade syn på vad som är hjälpsamt. Hur balanserar man att å ena sidan vara just inkluderande och å andra sidan inte få en urvattnad rörelse?

– Jag skulle säga att jag mer och mer har landat i att det måste finnas många olika grupper och många olika sätt att organisera sig som befinner sig över hela spektrumet, säger Frida Hylander och menar att sociala rörelser som vill förändra samhället behöver en radikal flank som kan trycka på i rätt riktning:  

– Klimatrörelsen behöver en radikal flank. Men den radikala flanken kan inte vara den stora massan, för då är det inte en radikal flank. Det måste finnas en massa annat som tar vid där. Det finns ingen perfekt lösning utan många olika lösningar. Vi vet ju att vi måste sluta med fossila bränslen men för att veta hur det ska genomföras måste vi testa oss fram till. Man pratar om så kallad policy perfection som en fördröjande diskurs. Så vi behöver snarare titta på olika typer av lösningar och det behövs olika budbärare i olika roller. – 

– Vi i Klimatpsykologerna är ett gäng kvinnor i ungefär samma ålder och vi kommer inte att nå alla. Det behövs andra budbärare än oss. Vi kan bidra med vår psykologiska kunskap, men det behövs ju andra med annan kunskap. Jag tror på en mångfald av metoder och grupperingar, säger Frida Hylander. 

Sara Nilsson Lööv betonar vikten att ha medkänsla, inte primärt  med aktiva motståndare, men med de som fortfarande famlar och försöker orientera sig i klimatkrisen:

– Människor som försöker få bitarna att falla på plats. Ofta tycker människor att det är en befrielse också när manslutar hålla klimatkrisen ifrån sig, tillåter sig att känna och sedan också får syn på att ”jag kan göra skillnad”, det finns en längtan att bli befriad från passiviteten, säger hon, och båda betonar att människor generellt sett både vill och mår bra av att göra skillnad

– Vi människor tycker om att hjälpas åt, att göra det är meningsfullt. Det är också därför som kollektivt agerande är en viktig del av att hantera klimatångest eller jobbiga klimatkänslor, säger Frida Hylander.