Om vi på allvar vill se ett jämställt föräldraskap finns det bara en väg att gå – individualiserad föräldraförsäkring, det vill säga lika många månader och dagar åt varje förälder. Det skriver Gudrun Schyman som har läst Försäkringskassans rapport om föräldraförsäkringen som i år fyller femtio år.
Föräldraförsäkringen fyller år. Femtio närmare bestämt. Kanske just därför har Försäkringskassan gjort en föredömlig genomgång av hur utvecklingen ser ut, i förhållande till de intentioner som fanns när den infördes. Hela rapporten finns här.
För föräldraförsäkringen, precis som för många andra reformer, finns ambitionen att uppfylla regeringens mål för jämställdhetspolitiken, det vill säga att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det finns sex delmål som vägleder arbetet med jämställdhetspolitiken (Prop 2005/06:155; Skr. 2016/17:10).4 och två av delmålen hänger nära samman med kvinnors och mäns användande av föräldraledighet:
• ekonomisk jämställdhet
• en jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet
Man skriver i rapporten att det alltsedan försäkringen infördes har funnits en politisk strävan mot att uttaget av föräldrapenning ska fördelas jämnare mellan kvinnor och män (Prop 1973:47, SOU 1975:62). Och männens andel av de dagar med föräldrapenning som tas ut har också ökat sedan införandet. Inte i närheten av vad som skulle behövas för att uppnå målet – jämställt uttag – men i alla fall. En liten förbättring är bättre än ingen. Och så skriver man på försåtligt neutral byråkratiska att ”De dagar som reserverats för respektive förälder, och inte kan avstås till den andra föräldern, har bidragit till denna ökning.”
I klartext betyder detta att det är först när pengarna kan frysa inne som männen tar ut föräldraledighet. Männen måste alltså ”tvingas” att vara med sina barn om vi ska uppstå målet jämställdhet.
Fortfarande tar kvinnor ut den absolut största delen av föräldraledigheten. För barn födda år 2021 tog kvinnor ut 72 procent av de dagar med föräldrapenning som togs ut innan barnets 2-årsdag. Om man tittar på all (betald och skattad obetald) föräldraledighet som tagits ut under barnets två första år var kvinnors andel 75 procent.
Även för den ekonomiska familjepolitiken, där föräldraförsäkringen ingår, finns ett jämställdhetsmål: den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till ett jämställt föräldraskap (Prop 2024/25:1). Ett verktyg för att uppnå dessa mål är föräldraförsäkringen. Hur försäkringen är utformad och hur den används har alltså betydelse för hur vi når jämställdhetsmålet. I Försäkringskassans rapport, och med hänvisning till forskning, kan man läsa att föräldrarnas inkomst påverkar uttaget av föräldrapenning på olika sätt, beroende på om det är pappan eller mamman som har högst inkomst. ”När mamman har en hög inkomst som samtidigt utgör mer än hälften av den totala hushållsinkomsten verkar det vara möjligt för familjen att avvara en betydande del av hennes inkomst för att hon ska vara hemma en längre tid. När papporna är i motsvarande situation är det däremot ovanligt att han står för en stor del av parets föräldrapenninguttag (Försäkringskassan 2013).”
I klartext – när mammor har hög lön är det inga problem för familjeekonomin att hon är hemma. När pappor har hög lön är det ett argument för att han inte kan vara hemma. Lite tillspetsat skulle man kunna konstatera att inte ens pengarna rår på patriarkatet! Men samtidigt kan vi se att den reform som inneburit störst förändring, som fått män att vara hemma mer, just var när hotet om att pengarna skulle frysa inne kom på bordet. Så slutsatsen är nog att pengarna står i patriarkatets tjänst. Så om vi på allvar vill se ett jämställt föräldraskap finns det bara en väg att gå – individualiserad föräldraförsäkring, det vill säga lika många månader och dagar åt varje förälder.
Det sägs ibland i debatten att om föräldraförsäkringen skulle införas i dag, år 2024, så vore det självklart att den skulle vara individuell. Underförstått att vi har kommit längre nu, att vi inte är lika fångade i de stereotypa könsrollerna. Jag är inte så säker på det. Med de högerextrema och nationalistiska strömningar som finns i dag, bland annat uttryckt i företeelser som ”Soft-Girl” och ”Trad-Wife”, tror jag vi både måste försvara de landvinningar som gjorts men samtidigt förstå att det bästa sättet att göra det är att ta debatten och kräva fortsatt utveckling. Individualiserad föräldraförsäkring och 6 timmars arbetsdag borde vara en självklarhet och ska väl inte behöva ta 50 år till att uppnå!
