Vi tar nu ett viktigt steg framåt i den långvariga kampen på över 30 år för att införa ett EU- lagpaket för att förebygga och bekämpa könsrelaterat våld. Som förhandlare för Europaparlamentet har det krävts intensiva ansträngningar och tuffa förhandlingar med EU:s medlemsstater under mer än 8 månader för att få igenom detta historiska och första lagpaket.

Vissa medlemsstater gjorde allt för att försöka försvaga lagpaketet. Aldrig kunde jag ha trott att steppa upp kampen för kvinnors och flickors frihet och liv skulle vara kontroversiellt år 2024.

Det är fastställt i både FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna att kvinnors rättigheter är en del av de mänskliga rättigheterna. Tyvärr är detta sällan tydligt i det politiska beslutsfattandet. Vad som däremot är uppenbart är att det har skett en tillbakagång de senaste åren efter många år av framgång.

När högerkonservativa och högernationalister ökar i inflytande, sprids även deras kvinnofientliga synsätt. Normaliseringen av dessa partier har lett till en förskjutning i värderingar där åsikter som att ”jämställdheten har gått för långt” blir allt vanligare. Ibland uttrycks detta inte genom ord, utan genom praktiska handlingar och politiska prioriteringar.

I artikel 21 i EU-stadgan står det ”All diskriminering på grund av bland annat kön (etc…) ska vara förbjuden”, men faktum är att diskrimineringen inte bara existerar. Den är till och med på frammarsch. Bland de mest avskyvärda typerna av diskriminering är våldet som existerar i alla samhällsklasser, på gator, torg, skolor, arbetsplatser och i hemmet – online och offline.

Lagens ordalydelse fastställer att diskriminering finns överallt. I artikel 23, som fokuserar helt och hållet på jämställdhet, framgår det: ”Jämställdhet mellan kvinnor och män ska säkerställas på alla områden, inbegripet i fråga om anställning, arbete och lön. Principen om jämställdhet utgör inget hinder för att behålla eller besluta om åtgärder som innebär särskilda förmåner för det underrepresenterade könet.”

Jag var bara ett barn när Europas kvinnor första gången gemensamt krävde att kvinnor och flickors liv och frihet skulle prioriteras genom en tydlig lagstiftning som bekämpar det fasansfulla våldet. Jag hade trott att vi kommit längre idag 30 år senare, men verkligheten vittnar om att den feministiska kampen måste bedrivas av varje generation.

När antidemokratiska krafter blir starkare, blir våra kroppar och liv snabbt ett slagfält, och vissa partier som säger sig försvara kvinnors och flickors rättigheter anpassar sig till utvecklingen. Det har jag särskilt sett i förhandlingarna om EU-lagpaketet för att bekämpa våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Den liberala franske presidenten Emmanuel Macron och den liberala tyska justitieministern Marco Buschmann samarbetade med den illiberale ungerska premiärministern Viktor Orbán och tillsammans förhindrade de inkluderingen av en samtyckeslag.

Genom att vara kreativa och ta i hårt lyckades dock jag och min medrapportör från Irland, Frances Fitzgerald, inkludera en ny paragraf som kräver att medlemsstaterna aktivt arbetar för att främja en samtyckeskultur.

Lagpaketet innefattar förebyggande åtgärder, stöd och skydd för överlevarna, samt att straffriheten som råder för förövarna idag måste upphöra. Det är fullständigt oacceptabelt att var tredje kvinna som är över 15 år har utsatts för sexuellt eller fysiskt våld, och att endast 0,5% av våldtäkterna i Europa resulterar i fällande domar.

Med detta lagpaket tar vi nu ett viktigt steg framåt i den långvariga feministiska kampen.

Evin Incir (S), Europaparlamentariker