Fattigpensionärer är en av de grupper i samhället som kämpar med ekonomin och har svårt att få det att gå runt när inflationen fortsätter att stiga uppåt. I Sverige handlar det om runt 300 000 personer, varav en förkrossande majoritet är kvinnor, ensamstående och utrikes födda. De tvingas alla anpassa sin tillvaro till en begränsad privatekonomi. Fempers har ställt tre frågor till Joel Stade, sakkunnig i pensionärers ekonomi hos Pensionärernas Riksorganisation (PRO) på Världsdagen för social rättvisa.

Fattigpensionärer under press

Förutsättningarna för att främja social rättvisa ser olika ut från land till land – även om det givetvis finns likheter. I en svensk kontext utgår främjandet av social rättvisa ofta från kritik mot de försämringar i välfärdssystemen som utmynnat i att klasskillnaderna mellan hög- och låginkomsttagare har vidgats mycket de senaste 30 åren. En konkret sakfråga som anknyter till social rättvisa i sammanhanget handlar om fattigpensionärers villkor.

I Sverige räknas gränsen som fattigpensionär om ens totala pension blir mindre än 13 300 kronor i månaden efter skatt. Andelen fattiga är ungefär lika stor bland pensionärer som bland befolkningen i övrigt, cirka 13 procent.

Enligt Pensionsmyndigheten har inte gruppen fattigpensionärer ökat det senaste decenniet, men de som lever som fattigpensionärer i dag lever under stor ekonomisk press, inte minst med tanke på den stigande inflationen. Bland de som löper störst risk att hamna i fattigdom som pensionärer hör kvinnor, ensamstående och utrikes födda.

Pensionerna – en jämställdhetsfråga

Kampen för bättre pensioner är en rättvisefråga i allmänhet och en feministisk fråga i synnerhet, det menar Joel Stade, som säger att det i Sverige finns en grupp pensionärer, framför allt äldre kvinnor, som har låg inkomst och materiellt sett en mycket tuff situation. 

– Det är ett socialt problem som samhället behöver hitta lösningar på, säger Stade.

Kvinnor har generellt mycket lägre pension än män i Sverige. 

– Det så kallade pensionsgapet är ungefär trettio procent mellan män och kvinnor, större än skillnaden i lön, säger Joel Stade.

Därmed är skillnaderna större i Sverige än i de övriga nordiska länderna. 

– I Danmark är skillnaden åtta procent i genomsnitt, säger Stade och fortsätter: 

– Ett mått på hur många fattigpensionärer det finns är att ungefär tolv procent av pensionärerna saknar en kontantmarginal, vilket betyder att de inte skulle klara av en oförutsedd utgift på 12 000 kronor utan att behöva låna pengar.

Den stora gruppen pensionärer har tjänat ihop till tjänstepension under arbetslivet. De som har haft kollektivavtal på sina tidigare arbetsplatser har tjänstepension.

–  Det underlättar, eftersom tjänstepension är ett sätt att dryga ut sin allmänna pension. Men för den som av olika skäl inte kunnat arbeta alls är det så klart ingen hjälp, det går inte att ändra på i efterhand. Om man har jobbat lite eller inte alls, då blir pensionen väldigt låg och i den gruppen är en majoritet kvinnor, säger Joel Stade.

Utifrån ett samhällsperspektiv, vem anser ni bära ansvaret för fattigpensionärernas situation?

– Det är klart att det är ett allmänt åtagande, att vi ska få en dräglig tillvaro vid ålderdomen. Pensionssystemet är ett statligt system. Man måste kunna ha en försörjning även när man blir gammal och att alla ska ha rätt till det är ett gemensamt åtagande i samhället, säger Joel Stade och tillägger:

– Det finns revor i systemen i dag, det finns en grupp som far illa ekonomiskt med väldigt låga inkomster.

Stade vidareutvecklar sitt resonemang.

– De som i dag är fattigpensionärer hade också andra villkor under arbetslivet. Exempelvis var inte barnomsorgen utbyggd, vilket gjorde det svårt för mödrar att kunna förvärvsarbeta och tjäna in till pension. Pensionärerna med de lägsta pensionerna är en grupp som är beroende av avgifter på andra samhällstjänster, till exempel patientavgifter och avgifter i tandvården. När priser drar iväg, har man inga marginaler, då blir det tufft.

Hur ser framtiden ut för fattigpensionärer i Sverige? Vad är PRO:s vision?

– PRO grundades på frågan om rättvisa pensioner så den frågan har alltid funnits närvarande för oss. Tittar man på frågan i dag, så är det mycket diskussion i PRO om att det är medelinkomsttagarna bland pensionärerna som halkar efter nu. De har det inte tuffast bland pensionärerna men de ser sin köpkraft minska kraftigt.

Inkomstpensionen för vanliga pensionärer höjdes bara med en procent vid årsskiftet. Samtidigt stiger hyror och livsmedelspriser kraftigt. Garantipensionen som drygar ut pensionen för pensionärer med låg pension ökar mer, då den är indexerad och stiger i takt med prisökningarna.

Det finns en stor solidaritet med fattigpensionärer i civilsamhället, fortsätter Stade, och inom PRO finns en förståelse för den här gruppen. Sommaren 2022 höjdes garantipensionen efter beslut i riksdagen och det är något som underlättade för väldigt många med små marginaler.

Stade menar att det i framtiden finns en stor risk att många invandrare kommer att få mycket låga pensioner.

– Personer som invandrat mitt i livet har svårt att arbeta ihop tillräckligt med pensionskapital för att kunna få en tillräcklig inkomstpension. Och grundskyddet i pensionssystemet fungerar så att du bara får full garantipension om du har bott fyrtio år i Sverige, säger han.

Bostadstillägg vid låg pension

Ungefär 300 000 pensionärer får bostadstillägg som hjälp med boendekostnaderna. Men analyser visar att ytterligare ungefär 100 000 pensionärer skulle ha rätt till det här stödet om de bara sökte. Många känner inte till möjligheten att få bostadstillägg och andra söker inte för att det är stigmatiserande att söka, menar Stade.

På Pensionsmyndighetens hemsida finns möjlighet att ansöka om bostadstillägg för pensionärer: ”Ansök om bostadstillägg | Pensionsmyndigheten”.

– Det finns många myter om bostadstillägg, till exempel att man måste bo i hyresrätt för att kunna få det. Det stämmer inte – även pensionärer som äger sitt boende kan få bostadstillägg. Det stämmer inte heller att man inte kan få bostadstillägg om man har pengar på banken. Upp till 100 000 kronor kan man ha utan att det över huvud taget påverkar rätten till bostadstillägg, förklarar Stade.

Fakta: Världsdagen för social rättvisa

Världsdagen för social rättvisa är en FN-dag, vars inrättande påbörjades i samband med FN:s toppmöte för social utveckling i Köpenhamn 1995. Dagen inrättades officiellt den 26 november 2007 av FN:s Generalförsamling.

Begreppet ”social rättvisa” är mångfacetterat, men i grund och botten är den gängse förståelsen det som tidigare FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon uttryckte det, att social rättvisa är fundamentet för länders stabilitet och i förlängning harmoni. En annan som formulerat åtminstone innebörden av social rättvisa är den kenyanska miljöaktivisten tillika Nobelpristagaren Wangari Maathai, som påpekade hur olika dimensioner utgör täta samband: ”Vi kan inte få en hållbar utveckling utan rättvis utveckling och ingen rättvis utveckling utan jämställdhet”.

En annan definition av social rättvisa härrör från Internationella arbetsorganisationen (ILO). Den 10:e juni 2008 antog ILO deklarationen om social rättvisa för en rättvis globalisering, vilket innebar ett kraftfullt uttryck för visionen om ILO:s mandat i globaliseringens tidevarv. Deklarationen blev utifrån ett historiskt perspektiv det tredje stora uttalandet om riktlinjer som antagits av den internationella arbetskonferensen sedan ILO:s konstitution 1919. Det uttalandet baserades på dels Philadelphia-deklarationen från 1944, dels deklarationen om grundläggande principer och rättigheter i arbetet från 1998.

År 2015 antogs Agenda 30, som innehåller 17 globala mål för hållbar utveckling, som anknyter till jämlikhetsfrämjande, däribland hunger- och fattigdomsbekämpning, god hälsa och utbildning, samt anständiga arbetsvillkor.