Kommentar

Hur många gånger har Nato brutit mot sitt traktat?

Jens Stoltenberg talar inför publik. Sveriges flagga och Natos emblem visas på en skärm.

Natos grundfördrag bygger på FN-stadgan som bygger på icke-våld och avskaffande av krig. ”Problemet är bara det att Natos primära verktyg aldrig har varit konfliktlösning genom medling, dialog och förhandlingar, utan det har alltid varit vapen”, skriver Filip Hallbäck i en kommentar.

Föreställ er att en förening aktivt skulle bryta mot sina stadgar genom att ägna sig åt helt andra aktiviteter än vad stadgarna föreskriver, vad skulle konsekvenserna då bli? Jo, svaret är enkelt: föreningen skulle granskas från externt håll och hade man då landat i slutsatsen att föreningen inte agerar i enlighet med sina stadgar, ja, då vidtas påföljder i den ordning som lagstiftningen anbefaller.

Visst låter detta fullt rimligt?

Det verkar finnas ett undantag som bekräftar den regeln: Nordatlantiska Fördragsorganisationen (Nato). Åtminstone om man ställer frågan: agerar Nato i enlighet med sitt fördrag från 1949? Eller har organisationen antagit en form som överskrider dess syfte och eventuellt bryter mot sitt traktat? En stiftelse som i en rapport, Abolish Nato, från augusti 2022 kollade närmare på denna specifika aspekt var Transnationella Stiftelsen för Freds- och Framtidsforskning (TFF), som förmodligen är det sista av sitt slag i Norden. 

Vapen som verktyg

En mycket intressant observation var att Natos grundfördrag är en kopia på FN-stadgan, med ett undantag och det är artikel 5 som baseras på musketörprincipen ”alla för en och en för alla”.

Om ett land blir anfallet av ett annat land, så skall andra länder ställa upp och försvara det utsatta landet. Ett defensivt tänkande som är förenligt med FN-stadgans artikel 51 om rätten till självförsvar: i detta fall, kollektivt självförsvar. 

Paradoxalt nog i första artikeln i samma fördrag föreskrivs att Nato skall ”lösa alla internationella tvister som de kan vara inblandade i med fredliga medel på ett sådant sätt att internationell fred och säkerhet och rättvisan inte äventyras och att i sina internationella förbindelser avstå från hot eller våldsanvändning på något sätt som är oförenligt med Förenta nationernas syften”.

I klartext innebär detta att FN-stadgan handlar om ickevåld och avskaffande av krig. Fred skall uppnås med fredliga medel. Militära medel får endast användas på FN-mandat som en sista utväg när alla andra civila medel har prövats och befunnits vara förgäves. 

Problemet är bara det att Natos primära verktyg aldrig har varit konfliktlösning genom medling, dialog och förhandlingar, utan det har alltid varit vapen. Hur skall man annars förklara att dess medlemsländer förväntas spendera två procent av sin BNP på det militära försvaret? Eller det faktum att USA – som är Natos största militärmakt – har över 600 militärbaser i över 130 länder världen över?

Utanför medlemsländernas områden

Vidare reglerar fördraget inte för militära operationer som ligger utanför medlemsländernas gränser, vilket betyder att Natos angrepp i exempelvis forna Jugoslavien (Serbien och Kosovo) 1999 och i Libyen 2011 bör i det ljuset ses obestridliga ”operationer utanför medlemsländernas gränser”.

Inget Natoland hotades eller attackerades vid något av dessa tillfällen, men likväl bröt Nato mot såväl FN-stadgan som andra folkrättsliga bestämmelser genom det faktum att det inte fanns ett FN-mandat för bombningarna i Jugoslavien och endast bestämmelser om en flygförbudszon i Libyen, inte för att förstöra landet eller avrätta dess ledare.

En kärnvapenallians

Kärnvapen nämns inte någonstans i Natos fördrag, men ändå är det kärnvapen som utgör fundamentet. Natos beroende av kärnvapen är vad som hindrar dess medlemsländer från att underteckna det juridiskt bindande FN-fördraget om förbud mot kärnvapen (TPNW) som trädde i kraft 2021. Därför bör NATO kallas för en kärnvapenallians – och inte en ”försvarsallians”. Faktum är att kärnvapen inte är defensiva vapen man försvarar sig med, utan det är det ultimata terrorvapnet som uppfunnits i mänsklighetens historia och syftar till massförstörelse av andras territorier.

Med det ungerska parlamentets ja-röst den 26 februari är Sverige på god väg att bli fullvärdig medlem inte bara i en kärnvapenallians, utan också i en eventuellt kriminell organisation. Någon internationell kommission borde genomföra en rättsutredning huruvida Nato för längesedan lämnat sitt juridiska underlag. Hur långt kan Nato gå utanför sitt folkrättsliga ramverk innan det betraktas som illegalt?