Det kan bli krig i Sverige. Svenskarna bör förbereda sig på krig. Situationen, ja den är allvarlig. Orden var civilförsvarsminister Carl-Oscar Bohlin och landets överbefälhavare Micael Bydén, då i januari från konferensen Folk och försvar.

Debatten efter uttalandena blev högljudd. Ska man verkligen skicka så pass oroande signalerna till folket i stugorna? Skräms inte barnen upp i onödan?

Svaren var entydiga när män i uniformer och gradbeteckningar radade upp sig. Nu är det inte läge för ifrågasättanden. Nej, budskapet är tydligt. Inget är ens i närheten av lika viktigt som försvar, krig och beredskap.

Fred? Det är bara naivt att ens tänka tanken. Mänskliga rättigheter, feminism och minoritetsfrågor? Nej, sådant överflödigt har vi inte tid med nu.

Så snabbt gick det för militarismen att inta Sverige. Så svag var vår beredskap. Det finns en inbyggd mekanik i militarismen där allt annat än upprustning blir onödigt, dumt och till och med farligt. För om det enda viktiga är försvar och upprustning, ja då ska inga pengar gå till annat trams. Ingen uppmärksamhet ges till sådant som får folket att ifrågasätta militarismen som sådan.

Vårt land har inte varit i krig på mer än 200 år, och vissa säger att vi är fredsskadade. Men i själva verket innebär det att vi varit befriande från nationellt överordnad militarism underlånga perioder, till skillnad från de flesta andra länder i vår omvärld.

Vi har kunnat fokusera på att bygga upp en välfärdsstat när andra länder har fokuserat på försvarsutgifter och oro för krigsutbrott. Vi har kunnat gå i bräschen för kvinnors frigörelse, för minoriteters rättigheter och för den lilla människans intressen. Men nu är det slut med det, ska vi förstå av landets militära lednings uttalanden.

Sveriges försvar ska stärkas, säger de som bestämmer. Höjas från dagens 1,21 procent av vårt BNP. Som jämförelse lägger USA 3,41 procent av landets BNP på försvarsutgifter, och då räknas inte de enorma summor som det militärindustriella komplexet sväljer, som finns runtomkring det rent militära.

Men att satsa på försvaret kräver en viss logik, särskilt när det kommer till demokratier. Satsas så stora summor som i USA, ja då måste det rättfärdigas. Folket måste stå bakom att de militära utgifterna vida överstiger sjukvårdens eller skolans. Vissa menar att USA:s regelbundna invasioner av andra länder under modern tid helt hänger ihop med behovet av rättfärdiganden.

Sverige är inte USA, men ett skifte pågår just nu som riskerar att få konsekvenser. Maskineriet är igång och det är därför är inte svårt att se varför Margot Wallströms feministiska utrikespolitik pratas ner som det mest hotfulla som finns nu när militarismen har kommit till Sverige.

Varför organisationer som Svenska freds plötsligt stryps på pengar. Varför alla diskussioner om övervakning kontra personlig integritet är stendöda. Självklart är det inte det bästa för Sverige att slukas upp av militarismen, det är det inte svårt att förstå. Särskilt inte nu när högerregeringen sitter i knät på reaktionära och populistiska SD som bara letar möjligheter att föra Sverige bakåt.

Därför behöver vi som tror på fred, demokrati och mer i stället för mindre jämställdhet, hålla ögonen öppna. Vi behöver göra väsen av oss och kräva en mer nyanserad diskussion så fort militarismens förespråkare vill se världen i svartvitt.

Sveriges säkerhet kan bli en förevändning att avdemokratisera Sverige och föra jämställdheten bakåt.

Och det är riktigt, riktigt läskigt.

Lina Stenberg, skribent och författare