Den ungdom som inte får välja sin framtida partner själv mår i högre utsträckning sämre än andra elever. Både deras allmänhälsa och psykiska hälsa är sämre och de självskadar sig också i högre utsträckning. Det framkommer i en enkät från Kronobergs län.
De stora hälsoskillnaderna i den grupp av elever som inte få välja sin framtida partner själva och de som får det är ”anmärkningsvärda” säger Valentina Hajra, utvecklingsledare för våld i nära relationer och barn som far illa, i ett pressmeddelande:
– Det är oroväckande att varannan elev i årskurs 2 på gymnasiet som upplever begränsningar i val av framtida partner har en dålig allmän hälsa och upplever psykisk ohälsa.
Det är i en enkätundersökning, Barns och ungdomars hälsa och levnadsvanor i Kronobergs län, där sammanlagt 3 500 elever i årskurs 8 och i gymnasiet årskurs 2 har svarat på frågor som 200 elever uppger att de känner oro för att de inte själva får bestämma sin framtida partner. De elever som upplever att de utsätts för en negativ social kontroll omfattar såväl barn som lever med hedersrelaterat våld och förtryck som barn som växer upp i sekter.
Mer våldsutsatta och har mindre framtidstro
Enligt enkätsvaren finns det en koppling mellan att inte få välja sin framtida partner och att vara våldsutsatt. Bland de elever som har begränsningar i att välja sin partner uppger omkring 18–19 procent att de har behandlats fysiskt illa av någon vuxen – att de exempelvis har slagits av en vuxen eller att en vuxen har örfilat dem. Bland de som får välja partner själv uppger bara fyra procent att någon vuxen behandlat dem illa fysiskt. Att inte få välja sin framtida partner själv påverkar också den ungas tillit till vuxenvärlden samt hur de ser på framtiden. 18 procent av de som inte får välja partner själva såg ganska eller mycket negativt på sin framtid, att jämföra med sex procent av de som inte har sådana begränsningar vad gäller partnerval.
– Ungdomar som växer upp med hedersrelaterat våld och förtryck samt i sekter riskerar att drabbas av en mängd negativa konsekvenser av sin uppväxt. Samhället behöver se deras utsatthet och vara rustade för att hantera deras sämre mående, psykiska ohälsa och isolerande ensamhet. Deras utsatthet riskerar att bli livslång och de negativa hälsoeffekterna något som eskalerar med tid, säger Valentina Hajra.
