Dyke March Stockholm hyllas med första Eva-Lisastipendiet

Eva-Lisastipendiet delades ut för första gången i fredags och pristagarna är Dyke March Stockholm, som får priset för att de under fem års tid har skapat inkluderande gemenskap i den svenska transpionjären och lesbiska feministen Eva-Lisa Bengtsons anda. Sam Hultin förklarar att intresset för utdelningen av stipendiet på baren Side track i Stockholm var stort:

– Fredagen var en succé! Side track blev fullsmockat och den stora kören KÖREN med versaler uppträdde. Vi hade även lesbisk allsång med sånger som Eva-Lisa och hennes vänner i 1970- och 1980-talens lesbiska rörelse sjöng ihop. Dyke March Stockholm, som fick stipendiet blev mycket glada och höll ett fint tal och höll fram Eva-Lisa som en förebild när det kommer till rättvisa och inkludering, säger Sam Hultin.

Dyke March Stockholm valdes ut från en mängd nomineringar och juryn skriver att Dyke March Stockholm har ”påmint oss om den lesbiska gemenskapens möjligheter och att en dykes solidaritet kan sträcka sig över identitets-, köns- och landsgränser” både genom sin marsch och sina andra träffar och workshoppar året om. ”I en tid då transfoba rörelser vinner mark visar Dyke March vägen för en mer inkluderande lesbisk rörelse.”, skriver juryn avslutningsvis. 

Hur fick du först kontakt med Eva-Lissa Bengtson?

– Jag är konstnär och arbetar ofta med att undersöka och tillgängliggöra queer historia och efter ett event jag arrangerade 2016 så tog Eva-Lisa kontakt med mig. När vi möttes berättade hon om hela sin livshistoria för mig – om hur hon startade Sveriges första klubb för transpersoner 1964 – Transvestia, var med och grundade Kvinnohuset på Snickarbacken samt var aktiv i ett stort antal rörelser med fokus på transpersoners, lesbiskas och kvinnors rättigheter. Jag förstod då att jag måste dokumentera denna berättelse och såg till att göra ordentliga intervjuer med henne. 

Kommer stipendiet att fortsätta att delas ut?

– Efter hennes bortgång 2018 tog jag hand om det stora arkivmaterial som hon samlat sedan 1960-talet. Med utgångspunkt i intervjuerna och arkivet har jag sedan 2019 arbetat med projektet Eva-Lisas monument som är ett slags ”minnesarbete” över Eva-Lisa och som består av en film, stadsvandringar som jag gör varje sommar med Kvinnohistoriska, en bok – Eva-Lisas monument som kom ut på Brombergs förlag i våras och nu ett stipendium som kommer att delas ut i minst nio år till.

Vad kan Eva-Lisa Bengtson lära oss om dagens samhälle och utveckling?

– Det Eva-Lisa kan lära oss är hur solidaritet i praktiken kan se ut. Trots att Eva-Lisa var en viktig del av många rörelser så blev hon utesluten ur till exempel Kvinnohuset, på grund av en våg av transfobi som påverkade Sveriges lesbiska och feministiska kretsar på 1990-talet. Trots det har många beskrivit henne som en inkluderande kraft som ofta tog rollen som den som släppte in nya personer i grupper och som såg till att alla kände sig välkomna. Hon var mån om en inkluderande rörelse där alla som behövde få plats fick det. Som en motvikt till dagens backlash när vissa ”feminister” vill exkludera transkvinnor ur feministiska rörelser och hävdar att transpersoner är ett nytt fenomen visar Eva-Lisa på hur transkvinnor varit en viktig del av kvinnohistorien, säger Sam Hultin.