Antifeminister i Kina går statsmaktens ärenden

I takt med att feministiska rörelser har gjort sig hörda världen över, har även antifeminister – de som motsätter sig en utveckling mot och en politik för ett samhälle där kvinnor och män är jämlika – dragit nytta av digitaliseringen och sociala medier och utgör nu en aktiv del av manosfären (mansrörelsen på nätet).

I Europa, Australien och Nordamerika består manosfären av bland annat mansrättsaktivister (män som anser att män är systematiskt missgynnade i samhället), mansseparatister (män som avstår från relationer med kvinnor), pick up–aktivister (män som har som mål att ha så många sexuella relationer med kvinnor som möjligt, vilka ibland resulterar i våldtäkt), traditionella kristna konservativa män (män som anser att kvinnans plats är i hemmet och kvinnans roll i samhället stannar vid att vara en god maka och mor, samt incelmän, (män som lever i ofrivilligt celibat).

Gemensamt för merparten är att de också är aktiva i högernationalistiska forum samt att de anser att de är offer för feminismen, som de menar är en förtryckande ideologi som de behöver omstörta. Dessa män förnekar och bestrider flickors och kvinnors erfarenheter; attackerar feminister, jurister, läkare och organisationer samt hävdar att det är män, inte kvinnor, som utsätts för orättvisor och hinder i samhället och att det är kvinnor som utsätter dem för den orättvisa behandlingen. 

En mängd vetenskapliga studier gjorda i olika delar av världen visar att antifeminister skapar en fientlig miljö för flickor och kvinnor på nätet samt gör det svårt för flickor och kvinnor att göra sina röster hörda och bli tagna på allvar, särskilt i diskussioner som gäller jämställdhet.

Antifeminister kritiserar flickors och kvinnors utseende, personlighet och intellekt; hånar flickor och kvinnor; sexualiserar flickor och kvinnor genom att sprida falska påstående som att flickan/kvinnan är promiskuös; samt nedvärderar och beskriver feminister ömsom som extremister ömsom som barnsliga och irrationella i komiska, ironiska och satiriska memes. Antifeminister hotar även om våld, utför våld på nätet och sprider antifeministisk propaganda i stor skala. Dessa ageranden i omfattande skala riskerar att forma den allmänna beteendekulturen på nätet och samhällen i stort.

Det är främst tonårsflickor och unga vuxna kvinnor som antifeminister utsätter för dessa attacker. De utsätter även kvinnor på beslutsfattande poster inom politik och näringsliv, kända kvinnor och de som arbetar inom mansdominerande yrken eller är aktiva inom mansdominerande sfärer, som gaming. Antifeminister utsätter dessa kvinnor för hot om våldtäkt och hot om våld mot närstående samt för doxing – det vill säga offentliggör uppgifter ur kvinnans privatliv, bland annat genom att hacka digitala konton. Allt i syfte att tysta och misskreditera kvinnan och försvaga hennes ställning i samhället.

Autokratier tenderar att vara patriarkala

Antalet autokratier har ökat i världen under de senaste åren. Den världsomspännande autokratiseringen omkullkastar demokratiska värderingar, försvagar mänskliga rättigheter och utgör ett reellt, växande och allvarligt hot mot flickors och kvinnors rättigheter, levnadsvillkor och liv. Autokratiseringen och försök till autokratisering under detta århundrade har lett till stora prodemokratiska rörelser och massprotester. I bland annat Hongkong, Iran, Polen och Ryssland har kvinnor varit aktiva, ledande och betydande till antal. Många av de prodemokratiska protesterna har slagits ned med våld och i flera länder har det politiska ledarskapet – däribland Donald Trump under hans första period som president i USA – smutskastat feminister, i syfte att underminera rörelser från att åter kunna mobilisera de breda folklagren. 

Auktoritära regimer är uppbyggda på hierarkiska strukturer, varav den patriarkala är en. De stödjer sig ofta på överrepresentation av manlig makt, både i den privata och den offentliga sfären. Ryssland under Vladimir Putin och Kina under Xi Jinping är bland de autokratier som är starkt patriarkala, och i Kina, ett av världens folkrikaste länder, får och tar antifeminister allt större plats.

Antifeminister går statsmaktens ärenden

Under detta århundrade har den kinesiska statsmakten gått från att tillåta kvinnorättsaktivism och grundande av institutioner för genusstudier vid universitet till att slå ned kvinnorättskampen, censurera feministiska uttryck på nätet (däribland #metoo)och öka övervakningen av individer och icke-statliga organisationer. Och medan kvinnor och män är lika inför lagen; partistaten har ett program för att stärka kvinnors ställning i samhället; etniska minoriteters språk och kultur är skyddade i grundlagen; och statsägda kinesiska rikstäckande tv-kanaler visar glada, sjungande minoritetsfolk i vackra miljöer – för statsmakten en han-centrerad, nationalistisk och värdekonservativ politik.

Allt detta har de aktiva i den kinesiska manosfären uppfattat. De tar således inte öppet ställning mot jämställdhet, utan använder andra sätt i syfte att tillintetgöra feminister och avpolitisera feminismen. 

De vanligaste sätten globalt på vilka antifeminister förminskar och försöker försvaga kvinnor är genom att peka ut en kvinna som ogift och samtidigt påstå ett hon är avvikande/oduglig som kvinna samt rikta glåpord mot feminister. Manosfären i Kina kallar feminister för bland annat ”bondsk feminist” (tianyuan nüquan) vilket betyder ociviliserad eller oäkting och har sitt ursprung i benämningen på en landsbygdshund, herrelös hund. Därutöver påstår antifeminister att feminister hatar kinesiska män och avgudar utländska män och att feminister går andra nationers ärenden, det vill säga pekar ut feminister som fiender till nationen. 

Antifeminister i Ryssland sprider liknande falska påståenden och i USA hävdar antifeminister allt som oftast att feminister har en socialistisk och (därmed) en antiamerikansk agenda. Vetenskapliga studier visar att utpekande av feminister som fiender till nationen är en vanligt förekommande strategi från antifeminister, i syfte att hindra en utveckling mot ett jämställt samhälle. I Kina kopplar manosfären ihop antifeminism med nationalistisk retorik, i syfte att göra sina argument mer trovärdiga, och går statsmaktens ärenden när de kopplar ihop jämställdhetsfrågor med internationell politik. Genom att håna, svartmåla, hota och peka ut feminister som nationens fiende försöker de tukta kvinnors kroppar och tankar samt skapa en aversion mot feministisk aktivism bland de breda folklagren, i syfte att bibehålla sitt och stärka enpartistatens herravälde.

Att peka ut feminister som islamister är en annan återkommande strategi som antifeminister använder i Kina. Så även i Indien, och i allt större utsträckning sedan hindu-nationalistiska Indiska Folkpartiets Narendra Modi tillträde premiärministerposten 2014. Denna antifeministiska strategi går hand i hand med den kinesiska statsmaktens politik gentemot uigurer i Xinjiang och religiösa och etniska minoriteter i stort. Förutom att heterosexuella, gifta par med barn i partistatens kontinuerliga kampanjer förs fram som exempel på goda medborgare och representanter för goda värderingar, tillsätts numera främst han-kineser på beslutsfattande poster, på alla områden och nivåer i samhället. Antifeministerna har uppfattat också detta och går även i detta fall statsmaktens ärende genom att använda islamofobisk propaganda och genom att påstå att muslimer och feminister, grupper och individer, stödjer varandra och ”underminerar civiliserade samhällen”, i syfte att skapa en folklig aversion mot den utpekade individen/gruppen och därmed minska/omöjliggöra deras inflytande i samhällsutvecklingen.

På grund av partistatens auktoritära styre, han-centrerade, nationalistiska och värdekonservativa politik samt omfattande censur har misogynin och antifeminismen både fått och tagit betydande utrymme på nätet och samhället i stort. 

UN Women Asia-Pacific erbjuder råd 

Det finns dock sätt att stävja antifeminististers hot, smutskastning, våld och politiska agenda. Inom ramen för FN:s agenda 2030 har UN Women Asia-Pacific (FN:s organ för jämställdhet och kvinnors egenmakt i Asien och Stillahavsområdet) tagit fram en verktygslåda. Viktig information från UN Women till den som har överlevt antifeministers hot och våld på nätet är: ”Det är inte ditt fel. Felet, skulden, ligger hos förövaren, förövarna. De har tagit beslutet att göra dig illa och du har inget som helst ansvar för deras handlingar.”. 

Till regeringar och lagstadgande församlingar rekommenderar de att se över lagar och regelverk – införa begränsningar och lagförändringar för att stoppa/kriminalisera hat, hot och könsbaserat våld på nätet; se till att rättsväsendet har medel och verktyg som krävs för att möta överlevarnas behov; möjliggöra för anställda inom domstolsväsendet att kunna hålla sig uppdaterade med beprövade och vetenskapligt belagda arbetssätt; samt möjliggöra och säkerställa att anställda inom polisväsendet genomgår en könstransformativ utbildning – en utbildning som aktivt utmanar och plockar isär farliga och skadliga stereotyper och normer och aktivt visar vägar hur flickors och kvinnors egenmakt kan stärkas. Till den privata sektorn och teknologiföretagen föreslår de bland annat att investera i feministisk teknologi. 

Verktygslådan som UN Women Asia-Pacific har tagit fram, med stöd från Sydkorea under Moon Jae-Ins presidentskap, är användbar som manual, inspiration och stöd oavsett var i världen man befinner sig. Möjligheterna till att stävja antifeminismen och riskerna då man att talar och/eller agerar för ett jämställt samhälle varierar dock beroende på om man lever i en nordisk demokrati eller om man lever i till exempel Kina, som har ett auktoritärt styre och en svag rättsstat, där bland annat organisations-, press- och yttrandefriheten är starkt begränsad.