Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch har synbarligen svängt i frågan om aborträtten borde skrivas in i grundlagen eller inte, och sade nyligen att aborträtten inte hör hemma där. Ett mer uttalat abortmotstånd från Ebba Busch, liksom från Jimmie Åkesson, under 2025 är ingen vild gissning, skriver Lina Stenberg.
Det blåser kalla högervindar och det är mindre än två år kvar till nästa val. Och KD ligger risigt i opinionen. I decembermätningarna hamnade partiet under riksdagsspärren och förtroendet ser inte bättre ut för partiledaren.
Kanske har avgångskraven som lyfts genom åren och de vikande opinionssiffrorna fått Ebba Busch att bli mer desperat. Eller kanske har hon inget att förlora.
Sommaren 2022 var Ebba Busch upprörd, kanske minns du? Då när hon insisterade, indignerat. Aborträtten måste skrivas in i grundlagen.
Två år har gått och samma Ebba Busch har blivit mer ärlig – eller bara mindre rädd för att var väldigt höger. Allt snack om ”att alla riksdagspartier ska skriva på ett kontrakt för att säkra aborträtten” inför förra valet, var bara alltså bullshit.
”Det är klart att abort inte hör hemma i grundlagen”, säger hon nu i en intervju med SvD som gjordes innan jul. Hon rabblar på om två skyddsvärda individer, i sann ”Ja till livet”-anda. Och det är riktigt obehagligt att läsa.
Ändå blir man ju inte förvånad. Innerst inne vet nog de flesta att KD-ledaren bara hittade på när hon vurmat så för aborträtten. Varje gång hon sa att KD alltid har varit för fri abort.
Att KD är ett SD light är inte bara kritik som framförts från vänsterkanten. Också Jimmie Åkesson har uppmärksammat taktiken att lägga sig nära SD men framstå ”som lite finare”. Och när Åkesson med anhang fritt har kunnat ströva allt längre högerut under mandatperioden, då har KD kunnat åka snålskjuts i samma riktning.
Så, ja, på sistone har KD varit ungefär lika rasistiska som SD, med någon slags touch av kristenhet. När SD har drivit på för återvandring, högre murar och hinder till svenskt medborgarskap, har KD mest nickat men också lagt till bisatser om ”kristna värderingar” som ska ingå i kravet till medborgarskap.
Att de nu även blir mer öppna i sin abortkritik är därför logiskt. För när den reaktionära högerns syn på traditionella könsroller fått alltmer luft under vingarna, blir abortfrågan också hetare.
För de båda partierna har i själva verket ett starkt stöd internt i sin abortkritik. Samvetsfrihet bland vårdpersonal, eller vårdvägran som det egentligen heter, är något KD har drivit länge. I deras medicinskt-etiska program skriver de att ”en abort innebär att ett liv släcks” och att människovärdet ska beaktas i vårdsamtal. Att den tidigare vice partiledaren Lars Adaktusson röstat emot aborter i EU-parlamentet är välkänt, men i våras röstade även Sara Skyttedal emot. Även SD har röstat emot aborträtten i EU-parlamentet, och partiföreträdare som Björn Söder har uttalat att abort är likställt med mord. I svensk kontext var det så sent som 2019 som partiet ändrade ståndpunkt, från att vilja sänka abortgränsen till vecka 12, till att stå bakom nuvarande lagstiftning.
2025 blir året när Donald Trump kommer tillbaka som president. Han som under sin förra mandatperiod genom att nominera flera mycket konservativa domare lade grunden till att Högsta domstolen kunde häva den federala rätten till fri abort i USA 2022. Med Trumps återkomst kommer vi sannolikt se en högervåg utan dess like, som sveper över världen.
Så när valåret närmar sig är det inte svårt att gissa sig till hur SD och KD inspireras, krokar arm och hittar nya stridsfrågor.
Ett mer uttalat abortmotstånd från Busch och Åkesson under 2025 är ingen vild gissning.
