I januari beslutade regeringen att införa ett sjunde och separat jämställdhetsmål för arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Bernardita Núñez, generalsekreterare för kvinnojouren Terrafem, varnar för att det riskerar att splittra arbetet mot mäns våld mot kvinnor:
– Våld mot kvinnor i alla dess former är baserat på könsroller och patriarkala strukturer.
Bernardita Núñez är generalsekreterare för Terrafem, en kvinnojour som har jourverksamhet där våldsutsatta kvinnor kan få hjälp och rådgivning på över 70 språk, men som också jobbar med förebyggande arbete, opinionsbildning och utbildning.
Hon är, liksom flera andra tunga instanser, mycket kritisk till det regeringen vill göra – skapa ett särskilt delmål för arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck och därmed separera det från det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet som handlar om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Det innebär, enligt Bernardita Núñez, inte att man inte kan utforma stödinsatser på olika sätt för den som drabbas:
– Även om alla former av mäns våld mot kvinnor bygger på patriarkala strukturer, måste vi samtidigt erkänna att vissa grupper kan behöva särskilda insatser. Lösningen är dock inte att separera arbetet, utan att skapa en helhetsstrategi där alla former av våld inkluderas men där specifika stödformer kan utvecklas inom ramen för det bredare arbetet mot mäns våld mot kvinnor, säger Bernarditza Núñez.
Riskerar att försvaga arbetet
Hon menar att ett separat delmål för arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck är en dålig idé eftersom det riskerar att leda till att kommuner och regioner får svårare att följa upp hur man arbetar med frågan om mäns våld mot kvinnor. Dessutom anser hon att det riskerar att försvaga arbetet genom att skapa splittring.
– Att ha en enhetlig strategi innebär inte att vi ignorerar specifika former av våld, utan att vi säkerställer att alla kvinnor får stöd utifrån sina behov. Exempelvis kan myndigheter och kvinnojourer ha riktade insatser för kvinnor utsatta för våld i hederns namn, men utan att bryta ut dessa från den övergripande kampen mot mäns våld mot kvinnor.
Regeringen har hänvisat till att våldet utövas på olika sätt men ni argumenterar att det ändå har samma strukturella grund – patriarkala maktstrukturer – kan du berätta mer om det?
– I grunden är det samma patriarkala våld. Det handlar om könsroller. Hedersvåld kan även utövas mot transpersoner eller homosexuella och det är för att de anses bryta mot könsroller, svarar Bernadita Núñez.
Istanbulkonventionen avråder
Hon hänvisar också till Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet – Istanbulkonventionen – något även den utredning som regeringen tillsatte 2023 och som avrådde regeringen från att införa ett separat jämställdhetspolitiskt delmål för arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Istanbulkonventionen, som Sverige ratificerade redan 2014, uppmanar sina medlemsstater att inte separera arbetet mot våldet mot kvinnor på det sätt som regeringen nu satsar på.
– Istanbulkonventionen har diskuterat frågorna och de kräver ett sammantaget arbete mot allt könsbaserat våld. Regeringen bryter mot Istanbulkonventionen. De har inte lyssnat på sina experter, som Socialstyrelsen, Jämställdhetsmyndigheten, Polismyndigheten och Nationellt center för kvinnofrid, säger Bernardita Núñez och hänvisar till Europarådets expertgrupp Grevio (Group of Experts on Action against Violence against Women and Domestic Violence) som övervakar hur väl parterna lever upp till Istanbulkonventionen.
– I november varnade Grevio Sverige för att separera våld i hederns namn från övrigt mäns våld mot kvinnor. Trots detta beslutade regeringen i januari att göra just det – i direkt strid med Istanbulkonventionen. Grevio betonar att allt våld mot kvinnor har gemensamma orsaker och måste bekämpas samlat. Att särbehandla våld i hederns namn osynliggör dess könade dimension och försvagar det strukturella perspektivet på mäns våld. Regeringen måste ompröva sitt beslut och följa sina internationella åtaganden, säger Bernardita Núñez.
Hon hänvisar också till att Norge, som tidigare delade upp sina jämställdhetspolitiska delmål vad gäller arbetet mot våld mot kvinnor, har kritiserats av Grevio:
– När Norge separerade sitt jämställdhetsmål ledde det till fragmentering av arbetet och en försämrad överblick, enligt Grevio. Detta tvingade dem senare att åter samla insatserna. Sverige bör dra lärdom av detta och istället stärka en helhetsstrategi som inkluderar alla former av våld mot kvinnor, säger Bernardita Núñez som förklarar att Norge med anledning av det har valt att samla alla former av våld mot kvinnor under samma delmål, som dock fortfarande innehåller två spår, ett ”generellt” och ett ”specifikt” spår.
– Vissa menar att våld i hederns namn kräver särskilda insatser och därför bör ha ett eget jämställdhetsmål. Men i praktiken riskerar en sådan uppdelning att leda till administrativa hinder och svårigheter att samordna insatser, vilket redan har påpekats av experter som Grevio och Jämställdhetsmyndigheten. Istället för att separera frågan behöver vi stärka kompetensen om våld i hederns namn inom den bredare ramen av arbete mot mäns våld mot kvinnor, fortsätter Bernardita Núñez.
I en debattartikel tillsammans med andra organisationer skriver Terrafem att: ”De ungdomar och kvinnor våra organisationer möter är ofta utsatta på flera sätt och upplever olika former av våld samtidigt. De kan leva med hedersvåld i sin ursprungsfamilj och samtidigt med våld i nära relation. Många möter rasistiska fördomar utanför hemmet. Ofta beskriver de att myndigheter vill kategorisera dem snävt snarare än anpassa insatser efter situationens komplexitet.”
Vad kan denna snäva kategorisering som ni tar upp leda till?
– När det gäller stöd till de individer som behöver hjälp så måste man alltid utgå ifrån vad individen beskriver. Det finns tendenser att om en kvinna kommer från Turkiet tänker man alltid att hon är utsatt för hedersrelaterat våld, medan det kanske inte är fallet, det kan vara så att hennes familj står på hennes sida. Många kvinnor känner att de möts av fördomar och rasistiska förutfattade meningar. Det kan innebära att kvinnan som söker hjälp riskerar att inte få det stöd som hon vill ha, säger Bernardita Núñez.
Anser du att det skulle finnas ett behov av att tydligare eller stärka arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck, och vad skulle behövas?
– Det är alltid bra att man tydliggör våld i alla former och det är viktigt att titta på olika aspekter. Terrafem startade för kvinnor med olika härkomst som hade olika skäl för att söka hjälp. Vissa känner kanske inte till sina rättigheter. De första tjejerna som kom till oss fick inte själva bestämma om de skulle gifta sig eller inte, de var begränsade och kontrollerade. Vi bildade då ett tjejhus för de som är utsatta för våld i hederns namn, säger hon för förklarar att behovet av hjälp också kan skilja sig åt beroende på i vilken ålder den skyddssökande är. Yngre tjejer kan behöva mer och annan hjälp än lite äldre kvinnor som är vana att ta hand som sig själva, en erfarenhet yngre tjejer kanske inte har fått ännu. Därför behöver de ett extra stöd.
– Om unga tjejer lämnar sitt hem där de har varit starkt kontrollerade måste de få lära att sig ta ansvar med sin frihet, och förstå att man måste skydda sig. Om du alltid har varit kontrollerad har du inte kunnat lära dig om ekonomi och andra omständigheter, säger Bernardita Núñez.
Uppehållstillstånd i egen person
En annan problematik hon tar upp är hur män som kontrollerar kvinnor ofta använder sig av desinformation, inte minst om vilka lagar som gäller i Sverige. En man kan exempelvis kontrollera en kvinna genom att måla upp en skrämmande bild av vad socialtjänsten gör, att om hon skulle berätta om vad hennes man utsätter henne för, kan hennes barn tas ifrån henne.
Men det finns också svensk lagstiftning som inte främjar kvinnors frihet, betonar Bernardita Núñez och lyfter exempelvis att kvinnor som har kommit med anknytning till en man i Sverige har en sårbar rättslig situation eftersom hennes uppehållstillstånd i landet kan vara knutet till att hon har en fortsatt relation med mannen i fråga. Om en man utövar våld mot kvinnan kan hennes rättsliga sårbarhet användas emot henne och hindra henne från att försöka ta sig ur äktenskapet eller relationen.
– Kvinnor måste få uppehållstillstånd i egen person och om den här frågan inte vore symbolpolitik skulle regeringen åtgärda de lagar som begränsar kvinnor, som inte ger tillstånd trots att du är utsatt för våld hederns namn. Det är samma sak när det gäller kvinnor som utnyttjas i prostitution och människohandel, i nuläget kan de användas under en polisutredning för att sedan utvisas.
Svårt få skyddat boende
En annan avgörande fråga är tillgången till skyddat boende. Bernardita Núñez berättar att det blir allt svårare att få skyddat boende. Ofta krävs det att man utsätts för mycket våld, och utredningarna kan göras på kort tid, med risk att viktig information om exempelvis kontroll och begränsning inte tas med i bedömningen.
– I dag kommer vi i kontakt med många som är utsatta för våld i hederns namn som inte får skyddat boende för att det inte är extremt våld de är utsatta för, men man ska inte behöva vara utsatt för våld varje dag för att få hjälp, säger Bernardita Núñez som pekar på effekterna av nedskärningar och besparingar inom kommunerna.
– De gör en utredning av en kvinnas situation på två veckor och i de flesta fallen bedöms hon kunna skaffa egen lägenhet själv.
Kontrollerande beteende ofta innan fysiskt våld
Bernardita Núñez beskriver ett arbete mot våld som inte lever upp till vad forskning och beprövad erfarenhet inom kvinnojoursrörelsens långa historia har kommit fram till ger bäst skydd och fungerar bäst för den som är utsatt för våld. Med djupare förståelse om det sociologiprofessorn Eva Lundgren beskriver som normaliseringsprocessen, det vill säga då en kvinna försöker anpassa sig efter mannens försök att upprätthålla och kontrollera henne, har den tidigare uppmaningen om att gå vid första slaget ändrats. Så också i lagen. 1998 infördes kvinnofridsreformen liksom det nya brottet grov kvinnofridskränkning i den svenska brottsbalken. Rubriceringen innebär att flera olika brott sammantaget kan utgöra grovt brott, utöver fysiskt våld kan också exempelvis olaga hot och olaga tvång bidra till att ett brott anses grövre.
– I början av 1990-talet sade man att kvinna skulle lämna mannen vid första slaget, men sedan kvinnofridsreformen säger vi: ”lämna när han börjar kontrollera dig”. Men du får inte skydd på de grunderna. Det är ett stort problem att socialtjänsten inte beviljar placering på skyddat boende. Att bli utsatt för fysiskt och psykiskt våld eller att begränsas totalt ger inte rätt till plats på skyddat boende. I dag krävs det att du riskerar att bli mördad. Men det är viktigt att en kvinna lämnar en kontrollerande relation så fort som möjligt, betonar Bernardita Núñez .
Varför tror du att regeringen går på tvärs mot sin egen utredning?
– Det är symbolpolitik och det ger rubriker. Men våld mot kvinnor i alla dess former är baserat på könsroller och patriarkala strukturer.
Ni har skrivit öppet brev till riksdagens ledamöter – vad hoppas ni att de kommer att göra?
– Vi hoppas att de ska ställa frågor om hur det kommer sig att regeringen går emot myndigheterna, varför man inte tar hänsyn till att Sveriges kommuner och regioner säger att det blir mycket svårt att på kommunal nivå följa upp genomförandemålet.
