Septemberteaterns musikal Fru Lojal är besvärande aktuell

Septemberteatern gjorde succé med musikalen om Frigga Carlberg och kampen för kvinnlig rösträtt i Göteborg under tidigt 1900-tal för tre år sedan. Att följa upp en sådan framgång är inte lätt, och att göra det med ännu en nyskriven musikal får ses som en utmaning. Lägg till att Fru Lojal handlar om beredskapstiden, om de göteborgska hemmafruarna under 1940-talet. Vid första anblick ett ämne inte lika dramatiskt och engagerande som kampen för kvinnlig rösträtt.  

Föreställningen Fru Lojal börjar med, och i tvätten, ett tungt arbete som kvinnorna i närområdet ofta hjälptes åt med. Lustigt nog kan det väldigt konkreta arbetet verka abstrakt för en yngre publik som inte förstår var elden kommer in i bilden. Hela upptakten känns stundtals lite väl mycket som en saklig och journalfilmsredig presentation av rollfigurerna och vardagslivet i Göteborg. Men så kommer mörkret närmare och en mångfald av hot om våld synliggörs genom våra vardagshjältinnor. 

Plötsligt känns Fru Lojal besvärande aktuell, mäns våld mot kvinnor, rädslan för det okända, undergivenheten mot de som har makten och ett överhängande krigshot. Törs vi hoppas att då som nu kan både kamp och hopp spira via kulturen? 

Elvira Lindberg som sångerskan Ann-Lisa, som även blir beredskapsarbetare i fabrik, pratar ständigt om revyerna i Stockholm, det är där hon vill vara. De i publiken som först inte riktigt fattar vad hon pratar om, gör det definitivt efter att Linus Edgren som Karl Gerhard strax före paus river av kupletten ”Den ökända hästen från Troja”. Han lyfter skickligt fram ordets makt och visar att politisk kritik gör sig bäst som satir i revyform. Vägen till att väcka de breda massorna på 1940-talet och den publik som i dag aldrig hört talas om Karl Gerhard går via samma sång.

Under andra akten går Fru Lojal från klarhet till klarhet och knyter skickligt ihop tekniska framsteg med klass- och kvinnoperspektiv, yttrandefrihet, sexuell frihet, kvinnogemenskap och fredsrörelse. Det hade varit en bragd i sig men givetvis sker detta dessutom till tonerna av nyskriven musik, förstklassig sång och dans. Sammanfattningsvis är det bara att niga och tacka, Septemberteatern har gjort igen. Fru Lojal är en tankeväckande, allmänbildande, angelägen, sorglig och rolig musikal. Det enda som är oklart är när den spelas igen. Låt det bli snart och gärna på fler ställen än i Göteborg. För besvärande nog är Fru Lojal inte den historielektion man kunnat tro utan en spegling av en tid som alltför mycket liknar vår egen.