”Att sex kvinnor blir viktlösa och sedan faller till jorden i fritt fall ändrar inte maktordningen i världen. Det ger inte kvinnor på bred front större frihet. Det gör bara att fler unga tjejer ser jämställdhet som något som inte handlar om dem.” Det skriver Jämställdhetsinstitutets grundare och vd Lina Stenberg.
Såg du också nyhetsbilderna, då när sångerskan Katy Perry med en tusensköna i handen åkte på en otroligt hajpad, elva minuters tur till rymden?
För några årtionden sedan hade spektaklet säkert känts både fräscht och kul. Men nu på 2020-talet lämnar det hela mest en äcklig smak i munnen.
Det handlar inte bara om hur Amazonmiljardären Jeff Bezos, mannen bakom rymdfärden, gör storkovan på att sälja biljetter till rymden där bara anmälningsavgiften går loss på 150 000 dollar, samtidigt som världen är inne i en historiskt djup kris. Inte heller om de utsläpp som resan bidrog till, samtidigt som Perry hyllade moder jord.
Tillsammans med fem andra kvinnor, alla mycket stajlade, kända och rika i åtsittande dräkter, företogs alltså den första helkvinnliga rymdresan sedan 1963. Och det handlade om feminism, försäkrades det. ”Making space for future women and taking up space and belonging”, som Perry mycket utstuderat formulerade det.
Och hur märkligt resonemanget än är, går det helt i linje med den så skeva men ack så vanligt använda innebörden av ”feminism” och ”jämställdhet” i samhällsdebatten.
Den att feminism handlar om att kvinnor ska få göra vad de vill, som de vill, bara de har pengar. Om att de utan dåligt samvete ska kunna armbåga sig fram och kanske till och gå över lik för att nå stjärnorna.
Nej, den liberalfeministiska dogmen är stark och påverkar oss mer än vi tror. Den som utgår från att individen är i centrum och att varje kvinna är sin egen lyckas smed. Kvinnor som kollektiv är oviktigt, liksom viljan att alliera sig med andra grupper eller se ytterligare maktdimensioner, som klass och etnicitet.
I Katy Perrys värld blir därför att vara rik och kunna göra vad man vill, synonymt med feminism. Att åka på en astronomiskt dyr rymdresa blir till ett feministiskt statement.
Men det liberalfeminismen missar är målet om att driva jämställdheten som sådan framåt i samhället. Att lyfta underifrån och skapa förändring på riktigt för den stora massan. Sanningen är att det inte ens är något man eftersträvar.
Så nej, ingenting uppnås av Perrys rymdresa. Att sex stycken kvinnor blir viktlösa och sedan faller till jorden i fritt fall ändrar inte maktordningen i världen. Det ger inte kvinnor på bred front större frihet.
Det gör bara att fler unga tjejer ser jämställdhet som något som inte handlar om dem, de kommer ändå aldrig ha råd med Katy Perrys glamour. Och det ger bara fler män ytterligare skäl till att skratta bort kvinnokamp som något ytligt och obetydligt. Samtidigt ges ytterligare andra män fler anledningar att hata de feminister som vill något mer än Bezos kvinnliga rymdbesättning.
Vi behöver bli bättre på att bena ut vad som är vad när ”feminism” och ”jämställdhet” används, för vi menar väldigt olika saker beroende på ideologisk utgångspunkt. Egentligen är det enkelt. Att enskilda kvinnor blir rika och får större frihet på bekostnad av andra, gynnar inte jämställdheten.
Tvärtom faktiskt. Världen blir snarare mer ojämställd av Jeff Bezos och Katy Perrys rymdresor.
