Ebonita Baldeh berättar avskalat och äkta om trauma och upprättelse

Ebonita Baldeh gjorde succé i och med SVT:s serie Lerin på Lofoten för ett år sedan. Naket och uppriktigt berättade hon om sina missbruksproblem och hennes väg tillbaka. Hon blev därmed ett känt ansikte och gjorde ett starkt intryck med sin berättelse och sina uttrycksfulla konstverk. Jag följde själv den här serien – hon blev snabbt min favorit. Nu har hon skrivit en självbiografi vilket är hennes debutbok: Såld – Min väg tillbaka.

Ebonita Baldeh berättar om hur det gick till när hon blev utsatt för trafficking redan som sexårig flicka i Sverige, blev bestulen på sin barndom. Som läsare vänder det sig i magen. Detta var bara början på helvetet. Man tänker att sådant får bara inte hända. Men det här händer hela tiden, över hela världen.

Baldehs berättelse är stark, den berör och ondskan hon utsätts för är svår att greppa. Liksom många andra flickor och kvinnor som utsätts för sexuella övergrepp anklagar hon sig själv för det hon utsätts för, trots att hon har blivit sviken av vuxenvärlden bär hon på känslor av skuld och skam.

Hennes mamma slog henne och hennes pappa drack och hon fick varken stöd från sin familj eller från kompisar. När det uppdagades att hon var utsatt för trafficking ledde det till utredning och rättegång, och hennes förövare fälldes. Men i och med det blev det hon utsatts för också offentligt. Istället för att få stöd blev hon då utsatt för mobbning i skolan. 

Övergreppen, skammen och skulden blir svår att bära och hon börjar använda droger. Hon står inte ut och måste fly. Bort från smärtan, bort från traumat. Det blir en ond spiral och hon faller allt djupare och hamnar mer och mer snett. Cannabis, amfetamin och en destruktiv relation med en kille för henne djupare ner i beroendet. Han misshandlar henne systematiskt och våldtar henne, hon blir slutligen mordhotad av honom och får hjälp med ett skyddat boende för kvinnor. 

Efter att hon begått ett allvarligt brott kommer vändpunkten – hon ställs inför ett val. Fängelse eller behandlingshem. Hon väljer behandlingshemmet. Många behandlingar och år senare blir hon mer och mer hel som människa och det blir allt ljusare. En vacker kärlekshistoria växer fram under hennes kamp för att bli drogfri.

Boken väcker starka känslor och det blir under läsningen nödvändigt att ta pauser. Samtidigt går det inte att sluta läsa. Måste få veta hur det går. Det en välskriven bok som sannolikt också har varit ett sätt för Ebonita Baldeh att bearbeta trauman hon utsatts för, liksom få upprättelse. 

Ebonita Baldeh är ärlig, avskalad och äkta. Hon har ett eget, originellt och poetiskt språk. Trots att det finns många självbiografier där författaren berättar om sexuella och andra trauman i barndomen är denna annorlunda – den biter sig tag i en som andra berättelser inte gör. Baldeh visar oss att det aldrig är för sent. Hon är full av kraft och styrka och ger läsaren hopp om att hur svårt livet än är kan det vända.