I dag skulle skådespelaren Emy Storm ha fyllt 100 år. Emy Storm blev Alma Svensson med hela svenska folket efter att ha gestaltat Emil i Lönnebergas mamma i filmerna. Filip Hallbäck minns en aktris som rörde sig ledigt mellan filmkameran och teaterscenen och som också blev en röst för arbetarkvinnors erfarenheter.
För gemene svensk är det främst rollen som Emils kärleksfulla men bestämda mamma Alma som man ser framför sig, när man tänker på Emy Storm (1925–2014). Ja, man kan nästan se scenerna framför sig bara genom att tänka på repliken ”Nämen Emil” i Olle Hellboms filmatiseringar av Astrid Lindgrens böcker om Emil i Lönneberga i början av 1970-talet.
Men givetvis var Storm mycket mer än ”bara” Alma – som för övrigt är en gestaltning som blivit en del av det svenska kulturarvet. Som aktris rörde hon sig ledigt mellan filmkameran, tv-rutan och teaterscenen. Med tidens gång blev hon med sin oglamorösa framtoning en röst för arbetarkvinnors erfarenheter ofta genom lågmälda, men uttrycksfulla rollporträtt, där hon tillförde en särskild nerv. I Storms spelstil fanns en äkthet som kändes levande, en närvaro som kändes varm och en allvarsamhet som kändes lugn.
Hon föddes i Alfta församling i Gävleborgs län och växte upp i en skogsarbetarfamilj. Kanske var det denna plats som formade den jordnära, behjärtansvärda karaktär som man ofta fick se i hennes rollgestaltningar? Kanske var det hennes klassbakgrund som gjorde att hon också blev politiskt engagerad genom Kulturarbetarnas Socialdemokratiska förening?
Vid 15-årsåldern flyttade hon till Stockholm, där hon arbetade som hembiträde. I 1940-talets Sverige var det fler än någonsin som ville utbilda sig till skådespelare och Storm var inget undantag. Hon hade teaterdrömmar, men det skulle dröja tio år innan de förverkligades. Vändpunkten kom när hon jobbade som servitris på NK, vars direktör Ragnar Sachs såg henne uppträda under en middag och såg till att hon blev antagen vid Gösta Terserus teaterskola.
Det ansågs vara en bra förberedelse till Dramatens elevskola, där hon blev antagen på tredje försöket och studerade scenisk gestaltning mellan 1951–54. För att få erfarenhet av teaterscenen medverkade eleverna ofta i pågående produktioner och Storm debuterade på Dramaten 1952 i en uppsättning av Fritz Reuters Livet på landet. Efter slutförda studier anlitades Storm vid Riksteatern och Stadsteatern Norrköping-Linköping under 1950-talet.
Hon träffade sin man Göte Fyhring 1950 när de var involverade i Ingmar Bergmans uppsättning av Bertolt Brechts ”Tolvskillingsoperan”, som invigde Intiman i Stockholm. Tillsammans anställdes paret vid Malmö stadsteater 1962, där de i två decennier kom att utveckla sin repertoar – ömsom klassisk dramatik, ömsom nyskrivna samtidsverk. Innan hon gick i pension var hennes sista uppgift rollen som Gustava Hägg i Vilhelm Mobergs Änkeman Jarl som hade premiär på annexscenen Nyan. Därefter medverkade hon sporadiskt i diverse produktioner ända fram till 2005.
Till de minnesvärda insatser hon gjorde inom film och tv hör ytterligare modersroller: dels i Bo Widerbergs internationellt hyllade film Kvarteret Korpen (1963), dels som Hilma i tv-serien ”Hedebyborna” från 1978, baserat på Sven Delblancs romansvit.
I dag, den 20 maj, är det 100 år sedan Emy Storm föddes.
