”Genom att skapa en mer inkluderande och stödjande skolmiljö, kan vi hjälpa individer att hantera sina utmaningar och fokusera på sina styrkor. Varje person med adhd har sin egen berättelse och unika perspektiv.”, skriver Ester Nylander från projektet Lyssna på oss.
I dag räknar man med att 5–7 procent av alla barn och 3 procent av de vuxna har adhd, varav 1–2 procent av befolkningen även har autism. Där har vi mig, en helt vanlig 17-årig tjej som har fått stämpeln av samhället att jag skulle vara stökig och ”ha damp”. Att jag skulle kräva mycket mer än andra, speciellt i utbildande syfte, men så är inte mitt fall.
Jag blev diagnostiserad med adhd samt grova autistiska drag sommaren 2023. Samma dag som jag fick min diagnos, skulle jag precis sluta nian och få sommarlov. Min mamma sökte hjälp för mig redan i sjätte klass, men eftersom jag är tjej så blev vi inte tagna på allvar. Åren i skolan gick och jag kände mig aldrig förstådd. Jag förstod inte varför jag inte var som alla andra, varför jag inte kunde sitta still eller varför jag blev så arg snabbt. Genom grundskolan kämpade jag otroligt mycket med psykisk ohälsa och en odiagnostiserad adhd. Jag fick aldrig hjälp i skolan även fast jag bad om det. Istället när jag hade energi i skolan blev jag utskickad från lektioner och utskälld flera gånger i veckan.
Hösten 2023 började jag gymnasiet, det jag väntat på i flera år. Under åren i grundskolan fick jag ofta höra att det skulle bli bättre i gymnasiet, och att de i gymnasiet hade en annan förståelse för människor. Redan de första veckorna tog min mamma kontakt med skolan för att berätta om min problematik. Vi blev bemötta av människor som sa att de hade förståelse och kunskap om min problematik, men jag har aldrig riktigt känt mig förstådd. Jag känner ofta att jag blir missförstådd eller tagen för givet. När jag ber om extra hjälp får jag det sällan, och då struntar jag i att göra uppgifter eftersom jag inte förstår. När vi pratade med skolan om mina problem blev jag lovad hjälp och tillgångar som jag inte alls fått.
Dåligt bemötande i gymnasiet på grund av adhd är en verklighet som många upplever tyvärr. När vi unga människor med adhd går in i gymnasiet förväntar vi oss att få stöd och förståelse för våra behov. Tyvärr är verkligheten ofta en annan. Många upplever att lärare inte alltid har den kunskap eller empati som krävs, för att hantera de utmaningar som adhd medför.
En vanlig ”anklagelse” som förekommer utav lärare är att vi med adhd inte vill lära oss. Under en genomgång får jag ofta höra att jag ” måste anstränga mig mer” eller att det ”bara är att fokusera”, men för mig är det inte ett ”bara”.
Avslutningsvis är det viktigt att vi som samhälle strävar efter att öka förståelsen för adhd, framför allt i gymnasiet. Genom att skapa en mer inkluderande och stödjande skolmiljö, kan vi hjälpa individer att hantera sina utmaningar och fokusera på sina styrkor. Varje person med adhd har sin egen berättelse och unika perspektiv. Det är dessa berättelser jag hoppas på kan inspirera till en förändring, för att kunna ge alla individer samma möjlighet att lära sig. Vi vill det precis lika mycket som alla andra, vi är bara lite mer komplicerade.
Lyssna på oss
Det här är den andra artikeln i en serie om hur målgruppen i Lyssna på oss uppfattar bemötandet av skolpersonalen i gymnasieskolan. Lyssna på oss är ett projekt som drivs av Demokratipiloterna för att öka kunskapen och förbättra bemötandet av ciskvinnor, cisflickor och assigned female at birth.(afabs) med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar autism och adhd. Genom att öka kunskapen hos yrkesverksamma inom vård, skola och myndigheter bemötandet av målgruppen förbättras.
