Utan en egen plattform är det näst intill omöjligt att hitta en väg ut ur skugglandskapet som många #utanskyddsnät befolkat eller befolkar. Rätten till bostad är stadgad såväl i FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna som i svensk grundlag och är en självklar del av vår kultur, skriver #utanskyddsnät.
#utanskyddsnät organiserar våldsutsatta kvinnor med erfarenhet av droger, sex mot ersättning och kriminalitet, ofta i kombination med psykisk ohälsa och hemlöshet. Många kvinnor betalar för tillfälliga boenden med sina kroppar. Sex och våld mot gruppen normaliseras och institutionaliseras, så att inte ens samhällets aktörer reagerar.
Trots lagar och förordningar är så många som 27 000 människor i Sverige hemlösa, varav 1 800 är barn under 2024. Psykisk ohälsa, beroende och låg eller ingen inkomst är de främsta faktorerna som bidrar till akut eller tillfällig hemlöshet enligt Socialstyrelsens senaste kartläggning.
Modellen Bostad först blir allt vanligare i Sverige, sedan 2023 erbjuder allt fler kommuner möjligheten. Den är till för personer i hemlöshet med komplexa problem som drogproblematik och psykisk ohälsa. Grundtanken är att personer som befinner sig i hemlöshet först ska få en egen bostad och sedan utformas en plan för stöd och behandling. Forskning från flera länder visar att upp mot 80 procent av dem som får stöd bor kvar i sin lägenhet.
I det kaos det innebär har många gett upp om att kunna få en trygg bostad. Behovet av en trygg plats för att ens kunna börja bearbeta sin problematik är stor. Den som saknar adress har svårt att möta upp samhällets krav och kan inte heller söka fonder för att finansiera exempelvis tandvård.
För några i vår grupp är nackdelen med Bostad först att man bara kan få lägenhet i den kommun man är skriven i. Förövare och andra i de kretsar man har rört sig i tar ofta över lägenheten. Vi hör om kvinnor som blir utsläpade från sina bostäder, sönderslagna, rånade och hotade. En medlem lämnade sin lägenhet och återvände aldrig efter att gärningsmän tagit sig in med motorsåg. En annan berättar:
Jag har inte haft någon fungerade läkarkontakt eller vårdinsats eftersom jag inte tillhört någon kommun. När jag efter mycket om och men fick en inköpt PTSD*-behandling hann jag gå i den knappt ett år, sen avbröts den mitt i, på grund av att jag blev förflyttad. Då stod jag där med öppna sår och ingen som kunde fånga upp mig. När man lever i hemlöshet har man inte samma förutsättningar som de som har en dörr att låsa om sig och ett hem där man kan känna sig trygg. Som kvinna och hemlös är man dubbelt utsatt både för våld och övergrepp men också för samhällets svek.
Många i gruppen lider av komplex PTSD som resultat av tidigare erfarenheter. Påbörjad traumabehandling måste alltid följa med kvinnan, inte vara beroende av var man bor. En avbruten behandling kan göra skadan värre. Det kan vara avgörande att kunna starta om på en ny plats och att få stöd i att kunna skapa och bibehålla en trygg boendemiljö.
Vår grupp lyckas inte alltid på första försöket. Och en form passar inte heller alla. #utanskyddsnät står bakom Bostad först som ett mycket bra initiativ. Det är också viktigt att man inte bränner sina broar om man tappar tråden, utan får hjälp att hitta den igen. Det kan också behövas andra former av boenden. Kollektivboenden, boenden med stöd, familjehem, dagverksamhet och ADL-träning är insatser som skulle kunna hjälpa vår grupp.
De som levt i hemlöshet har ett särskilt stort behov av att kunna återhämta sig. Alla människor har rätt att ha en fredad zon där man kan vara trygg. #utanskyddsnät kräver att alla kommuner ska erbjuda Bostad först till dem som inte har ett eget boende.
————————-
Texten är ett gemensamt skrivande i PIKO – #utanskyddsnäts tankesmedja öppen för alla medlemmar att delta i
