I förra veckan togs de första spadtagen i öppningen av vad som tros vara en anonym massgrav för nära 800 barn i Tuam i västra Irland. Anhöriga har kämpat i många år för att de ska identifieras och få en värdig begravning.
Klockan 10.38 på måndagen i förra veckan inleddes den omfattande och komplexa utgrävningen i Tuam som förväntas pågå i två år. Syftet är hitta kvarlevorna efter upp till 796 barn under utgrävningen, identifiera dem och begrava dem. Barnen som antas vara begravna i vad som är en gammal avloppstank dog på ett så kallat mamma-och-barnhem dit ogifta och gravida kvinnor förvisades under stora delar av 1900-talet under sin graviditet. Barnen som föddes på dessa institutioner adopterades ofta bort utan mammans vetskap eller medgivande, i en process som har beskrivits som påtvingade försvinnanden.
– Det finns så mycket smärta, så många brustna familjer, jag vet inte hur länge till jag kommer att orka, jag är så ledsen. Jag älskar dig mamma, sade Anna Corrigan i ett tal som riktades till hennes döda mamma som två gånger i sin ungdom tvingades till hemmet i Tuam. Anna Corrigan höll talet inför ett stort medieuppbåd i samband med påbörjandet av att gräva upp graven för att gå till botten med vad som hände på mamma-och.barnhemmet som hölls öppet från 1925 till 1961.
Två okända bröder hade fötts och dött där
Anna Corrigan upptäckte 2012, flera år efter att hennes mamma hade dött, att mamman hade fött två pojkar på hemmet i Tuam, något hon aldrig hade pratat med dottern om. Skammen för en kvinna, eller flicka, att bli gravid utanför äktenskapet var enorm, och deras familjer tog ofta avstånd från dem. Det enda alternativet för många var att föda sitt barn på institution där de sedan tvingades lämna ifrån sig barnet, samtidigt som de själva tvingades jobba gratis för nunnorna under ett år. Nunnorna fick också betalt från lokala myndigheter för varje kvinna och barn som fanns på institutionen.
Anna Corrigans mamma, Bridget Dolan födde sitt första barn, John Dolan, på hemmet 1946. Hon tvingades lämna hemmet inom tolv månader, utan sin son som dog 1947 av mässlingen, men han tros också ha varit kraftigt undernärd – enligt dokument från en inspektion av hemmet samma år beskrivs han som ”utmärglad”. 1950 hamnade Bridget Dolan på hemmet igen och födde en till son, William Dolan. Även han dog, innan han hann fylla ett år.
– Om de hittar kropparna där så är det emot alla regelverk, men om de hittar dem där så får vi ett svar, och sanningen och jag kan gå till min mammas grav och på hennes gravsten rista in att hennes död föregicks av hennes två söners, John och William, säger hon till The Examiner, efter talet.
Mentalitet att det ”bara var illegitima barn”
Efter att Anna Corrigan upptäckte sin familjs historia fick hon så småningom kontakt med Catherine Corless, en populärhistoriker från Tuam som hade upptäckt att det saknades papper för begravning av hundratals barn som hade dött på hemmet i Tuam, samtidigt som det fanns nära 800 dödsattester. Den diskrepansen fick Corless att gräva vidare, trots motstånd.
Corless blev med tiden allt mer övertygad om att barnen kunde ha begravts i en tidigare avlopppstank som hade slutat användas i slutet av 1930-talet, inte minst då barn i området hade upptäckt skelettdelar redan på 1970-talet. Men när hon vände sig till kyrkan och lokala myndigheter blev det stopp, ingen ville rota i det förflutna:
– Jag trodde att ärkebiskopen, och nunnorna, att de skulle ta hand om och undersöka det, men det gjorde de inte. Och det var där tystnaden fanns, från människor jag trodde skulle ta sig an det, och värre blev det när de började motarbeta mig, säger Catherine Corless som i över femton år har arbetat med att ta reda på vad som hände med barnen som dog på mamma-och-barnhemmet i Tuam, som hon beskriver, ofta motarbetad, av katolska kyrkan liksom av lokala myndigheter.
– Deras mentalitet var att ”det rör sig bara om illegitima barn”, och som jag ser det har de fortfarande tänkt i samma banor och tyckt att man kunde lämna dem där, säger Catherine Corless till The Examiner.
Ursäkt från irländska regeringen 2021
Barn som dog i samband med födseln eller innan de hunnit adopteras bort begravdes på mamma-och-barn-hemmets mark. St. Mary’s Home, som hemmet i Tuam hette, drevs av nunneorden Bon Secour Sisters, och var bara en av många sådana institutioner som var i bruk på Irland mellan 1922 och 1998. Sammanlagt uppskattas omkring 9 000 barn ha dött på sådana hem enligt utredningskommissionen The Mother and Baby Homes Commission of Investigations slutrapport som publicerades 2021. Den rapporten var frukten av ett långt arbete för att få både katolska kyrkan och staten att öppna arkiv och ta ansvar för de missförhållanden som präglade hemmens verksamhet, och som tilläts pågå trots att oegentligheterna var kända för myndigheterna.
”En nunna sade till mig:’Gud vill inte ha dig…du är smuts”. Så lät ett av vittnesmålen i den nästan 3 000 långa sidor slutliga rapporten från den kommission som i fem år utredde mamma-och-barn-hemmen. Rapporten ledde till en ursäkt från Irlands taoiseach (regeringschef) Micheál Martin som bad de drabbade om ursäkt för ett mörkt kapitel i Irlands historia.
– Å regeringens vägnar, statens och dess medborgare, ber jag om ursäkt för den generationsöverskridande orätt som irländska mödrar och deras barn, som hamnade på mamma-och-barnhem eller på ett lokalt hem, utsattes för, sade han 2021-
Innan ursäkten kom hade kvinnor som Anna Corrigan och Catherine Corless kämpat i motvind i många år. Först när Anna Corrigan vände sig till Irish Mail on Sunday och berättade för reportern Alison O’Reilly om sin familjs historia började intresset vakna för vilken skandal som hade ägt rum, och som fortfarande inte hade granskats och undersökts.
Först nu har nunneorden öppnat sina arkiv
En PR-byrå som anlitades av Bon Secours Sisters för att hantera skandalen hävdade: ”Om ni kommer hit kommer ni inte att hitta någon massgrav, inga bevis på att barn blev begravda så”. Men två år efter att kommissionens arbete inleddes hittades kvarlevor i närheten av den gamla avloppstanken. Ändå skulle det dröja till 2022 innan en lag antogs som gjorde det möjligt att genomföra utgrävningen, och för att göra rättsmedicinska tester på de kvarlevor som hittas där.
Även den katolska nunneorden som drev St Mary-hemmet i Tuam, Bon Secours Sisters, har bett om ursäkt, men först nu i samband med att det som antas vara en massgrav börjar grävas fram har de öppnat sina egna arkiv. Därmed kan det särskilt ihopsatta kriminaltekniska teamet bestående av experter från Irland, Kanada, Colombia, Spanien, Storbritannien och USA granska hemmets egna dokument.
Såväl Anna Corrigan som Catherine Corless vågar nu hoppas på upprättelse för de barn som av samhället så länge stöttes ut, och på en värdig sista viloplats för dem.
”I förra veckan, tre år efter att lagen antogs har förberedande utgrävningar äntligen påbörjats i Tuam. Efter mer än ett årtionde kan jag släppa och ta ett steg tillbaka”, skriver Catherine Corless i The Observer som hoppas att så många som möjligt av barnens kvarlevor kan hittas och identifieras: ”Förhoppningsvis blir det alla – 796 små kroppar som väntar på en värdig begravning.”
