Ställ högre krav på SFI

Förvånansvärt nog instämmer jag i merparten av Marcus Björks text. Språket är verkligen nyckeln till samhället och självklart ska man inte kunna gå på SFI (Svenska för invandrare) i åratal utan att lära sig svenska. Det finns knappast någon har invändningar mot dessa plattityder. 

Vad varje vettig läsare bör ha invändningar mot är den tämligen ytliga orsaksanalysen som dessvärre har en tendens att gå hem i stugorna. ”Om man efter tre år inte lärt sig svenska genom SFI föreligger med största sannolikhet en bristande förmåga eller ovilja att göra det” fastslår Marcus Björk, som förmodligen saknar både insikt i hur språkinlärning fungerar, hur vardagen ser ut för heltidsstuderande SFI-elever samt hur SFI är organiserad. 

Vill brutalstandardisera SFI

Regeringsförslaget som Marcus Björk välkomnar handlar om att tidsbegränsa SFI till tre år. När andra delar av skolväsendet vänder ut och in på sig för att individanpassa verksamheten vill regeringen brutalstandardisera den skolform med den mest heterogena elevgruppen av alla. En SFI-klass kan bestå av personer i åldrarna 20 till 70. Du kan återfinna 10–15 olika modersmål i en klass och du kan ha högskoleutbildade i samma grupp som personer som knappt kan läsa eller skriva. 

Att dagens SFI-elevers uteblivna progression skulle kunna ha att göra med undermålig undervisning, arbetsförmedlingens och socialtjänstens sysselsättningshets samt på SFI-anordnares ekonomiska incitament har nog med största sannolikhet inte föresvävat honom. Anledningarna till den långsamma genomströmningen är många.

Olika förutsättningar

Ett skäl till att man kan gå flera år på SFI är att man enligt skollagen har rätt att fullfölja en kurs som man antagits till, såvida inte huvudmannen gör bedömningen att förutsättningar för studier saknas. Olika människor har olika förutsättningar; saker som skolbakgrund, ålder, språkbakgrund och mående har stor inverkan på en elevs progression. Lägg därtill att nyanlända och korttidsutbildade förväntas vara sysselsatta från klockan 8–17 och därför får väldigt knappt med tid för befästande och mängdträning av det som tagits upp på SFI-lektionerna.

Ett annat skäl är att huvudmannaskapet för kommunalt finansierad SFI-verksamhet inte alltid ligger hos kommunen. Så är fallet i Göteborgs stad. Kommunen är huvudman för SFI i egen regi samt för de två upphandlade aktörerna Folkuniversitetet och ABF Vux. Dock väljer ungefär 25 procent av stadens SFI-berättigade elever att läsa SFI-motsvarande utbildning på folkhögskola med beviljad betygsrätt. Utbildningsplatserna betalas av kommunen och beloppet är det samma som för egenregin men kommunen står inte som huvudman och har inte tillsynsansvar. En konsekvens är att det varierar stort hur kommunens rutiner och riktlinjer kring dokumentation följs. 

Lekt hela havet stormar med SFI

Den dåliga genomströmningen beror även på covid-19 och i Göteborg har politikerna lekt hela havet stormar med sin SFI. Visserligen har SFI-lärarna vant sig vid att vart fjärde år vara beredd att flytta eller börja stämpla men det som utspelat sig i maktens korridorer under det gångna året är inget annat än en bedrövlig fars. Den rödgröna majoritetens illa underbyggda och uselt genomförda försök att återkommunalisera SFI resulterade i fullkomligt kaos och i slutändan en ny upphandling. 

De som har betalat det högsta priset är stadens SFI-elever, som under det temporära avtalet under hösten 2024 fick sin tid på SFI saboterad av absurt många gruppsammanslagningar och lika många lärarbyten. Dessa SFI-elevers utbildning har varit och är fortfarande allt annat än sammanhållen och effektiv varför de knappast kan lastas för utebliven förväntad progression. 

Hög personalomsättning

På grund av de snäva ramarna har många SFI-anordnare en hög personalomsättning och många sjukskrivningar, vilket leder till många lärarbyten och tillfälliga vikarier. Det är inte underligt att SFI-elever tröttnar på eviga presentationsrundor och brev till den nya läraren. Ständiga lärarbyten är ett stort hinder för progression.

Om man efter tre lektionstimmar i ett överfullt klassrum sedan måste logga in för obligatoriska språkstödjande insatser online i tre timmar och därefter försöka befästa det som SFI-läraren gick igenom på förmiddagen är det svårt att vara på topp. De hårdare kraven för anhöriginvandring bidrar knappast till studiero för den som försöker återförenas med en partner, sina barn eller sina föräldrar. 

Ställ högre krav på undervisningen

Under juli månad samlas hundratals SFI-elever för fyra veckors sommarskola från klockan 9 till 12. Den som är i arbetsförmedlingens etableringsprogram eller som av andra skäl har utbildningsplikt får alltså ingen sommarledighet. Under fyra sommarveckor sitter de i främmande salar med främmande lärare och främmande klasskamrater. Därefter återvänder de till sina ordinarie lärare och klasser och jobbar med övningar som är helt frikopplade från sommarskolan, förmodligen helt utmattade. 

Lägg därtill att kvaliteten på SFI-undervisningen skiftar enormt från anordnare till anordnare, likaså de villkor under vilka de olika anordnarna verkar. Likvärdigheten lyser med en frånvaro som på de upphandlade SFI-skolorna skulle leda till beslut om studieavbrott. Trots att kraven för att få undervisa i SFI är oerhört lågt ställda saknar många av dem som undervisar formell behörighet. Det finns dessutom ett ganska stort tolkningsutrymme för vad som kan passera som lärarledd undervisning.

Det är inget fel med att ställa krav på SFI men man måste börja i rätt ände och här följer några förslag på insatser.

• Skärp behörighetskravet för undervisning i SFI. Den som ska undervisa vuxna i svenska som ett främmande språk måste ha gedigen ämneskunskap och hög pedagogisk kompetens. I dag är det tillräckligt med en lärarexamen och 30 högskolepoäng i svenska som andraspråk. Det behövs en specifik SFI-lärarutbildning bestående av ämnesstudier, verksamhetsförlagd utbildning och pedagogik anpassad för undervisning av vuxna med olika språk- och skolbakgrund. 
• Ålägg alla kommunalt finansierade SFI-anordnare att bemanna med formellt behöriga lärare. Undantag ska inte göras för folkhögskolor med beviljad betygsrätt då samma kursplan, samma nationella prov och samma betygsystem även gäller på folkhögskola. Om folkhögskolorna ska undantas från krav på legitimerade lärare är det rimligt att SFI-berättigade får information om detta. 
• Säkerställ att samtliga SFI-elever får sin lagstadgade undervisningstid med legitimerade ämnesbehöriga lärare, oavsett huvudman. Dagens lagformulering lämnar ett alltför stort utrymme för undantag från de 15 timmar som utgör heltidsstudier enligt skollagen.
• Säkerställ likvärdighet i SFI genom att ställa samma kvalitetskrav på all SFI, oavsett huvudman. Utbildningar som lyder under samma läroplan och kursplan ska uppfylla samma krav på genomförandet, exempelvis avseende gruppstorlek, indelning utifrån skolbakgrund och behörighet hos lärarna samt tillgång till studie- och yrkesvägledning, specialpedagog och kurator.  
• All tillsyn och granskning ska utföras av oberoende part. Förslagsvis läggs all kommunalt finansierad SFI under samma nämnd och förvaltning och tillsyn görs av annan förvaltning i samverkan med Skolinspektionen. Det samma ska gälla standardiserad SFI på folkhögskola. Det finns ingen anledning att folkhögskolor har eget huvudmannaskap för en verksamhet som bekostas av kommunen.
• Freda heltidsstudier på SFI. Utbilda arbetsförmedling, socialtjänst och barnomsorg om vad heltidsstudier i SFI faktiskt innebär i tidsåtgång. Den som läser SFI på heltid har 15 lärarledda lektioner i veckan. Det är inte motsvarande halvtid; om eleven ska bli klar med sin kurs på förväntad tid krävs det att minst lika många timmar ägnas åt befästande av det som tas upp under dessa lektioner.
• Dämpa sysselsättningshetsen och samordna insatser mellan arbetsmarknad och vuxenutbildning för att skapa studiero. I dag konkurrerar arbetsmarknadens upphandlade aktörer med SFI-anordnare om heltidsstuderandes tid. Det är kontraproduktivt att skattemedel går till en hårt reglerad SFI-verksamhet och samtidigt finansierar en i stort sett oreglerad coachverksamhet. 
• Hitta ett sätt att organisera SFI så att lärarna inte behöver leka hela havet stormar med jämna mellanrum. Många kommuner har ett SFI-upplägg som leder till hög personalomsättning. Många lärare sitter på visstidsanställningar och många arbetar deltid vilket kan ha negativ inverkan på den psykosociala arbetsmiljön. Det påverkar även det kontinuerliga kvalitetsarbetet på skolan och den relationella aspekten av undervisningen. Den som sitter löst tenderar att vara tyst under möten och arbete med likvärdig bedömning och kollegial handledning försvåras om lärarna inte känner sig trygga med varandra. På ett psykosocialt plan kan det dessutom vara slitsamt att känslomässigt investera i nya kollegor när man vet att dessa snart kommer att försvinna från arbetsplatsen.

All forskning visar att språkinlärning sker bäst när eleverna känner sig trygga med läraren och i gruppen och detta gäller kanske i synnerhet människor som har tvingats lämna allt bakom sig och som under tidspress ska bygga upp ett nytt liv. Då kan SFI-läraren och klasskamraterna vara det enda stabila i tillvaron. Saknar man dessutom studievana och det nya språket kraftigt skiljer sig från modersmålet är det avgörande att man får kvalificerad hjälp under inlärningsfrämjande förhållanden. Om man ska effektivisera SFI borde man prioritera kontinuitet och kompetens; allt annat är kontraproduktivt.

Att skärpa kraven på SFI-elever utan att samtidigt skärpa kraven på utbildningen handlar snarare om illvilja än om effektivitet  (såvida det inte egentligen handlar om att skapa en förevändning för att lättare kunna slänga ut folk…). Med rätt förutsättningar är det högst sannolikt att fler skulle klara SFI snabbare – inte för att piskan viner utan för att de faktiskt har lärt sig tillräckligt med svenska.