Tan Weiwei är en av Kinas mest populära folksångare och popartister. Tack vare sin ställning har hon kunnat utmana sociala tabun och lyfta fram frågan om mäns våld mot kvinnor, skriver Gordana Malešević.
I maj släppte Tan Weiwei, även känd som Sitar Tan, sin senaste singel ”Blomstrande Kina”. Hon är en av landets mest kända folksångare och Mandopopartister (pop som sjungs på mandarin). 2006 deltog Sitar Tan Weiwei i en av de många kinesiska motsvarigheterna till Idols-konceptet. 2010 valdes hon till bästa kvinnliga Mandopopartist i Folkrepubliken Kina. Därpå satte Tan Weiwei upp en uppmärksammad föreställning som kombinerade pop med kinesisk operatradition och sågs på tv av merparten fastlandskineser på nyårsafton.
Tan Weiwei är också skådespelare, i Europa kanske mest känd för sin roll i Chengdu, I love You, som hade premiär utanför tävlingsprogrammet på filmfestivalen i Venedig 2009.
2020 – året innan den 65:e upplagan av FN:s kvinnokommission vid vilken Åsa Regnér, vice chef för FN:s enhet för jämställdhet, konstaterade att den pågående covid-pandemin hade drabbat kvinnor hårdare än män, att våldet mot kvinnor hade ökat med mellan 20 och 30 procent under pandemin och att det handlade om våld i nära relationer och om våld i politiska sammanhang – släppte Tan Weiwei sitt åttonde studioalbum, 3811.
Titeln kommer från att Tan Weiwei då var 38 år och att albumet är en hyllning till elva kvinnor som inspirerat henne genom livet. Kvinnor från olika epoker och med olika bakgrund: En känd poet från Tang-dynastin, en för de flesta okänd äldre kvinna från landsbygden, en storstadsbo, en taxichaufför, en ensamstående förälder, ett (i Kina numer mycket känt) offer för våld i nära relationer…
Xiao Juan
”Med knytnäve, med bensin, med syra /…/ Lagd i en frys på balkongen, nedtryckt i en resväska, sänkt i en flod”. Det är några av de sätt som män använder för att döda en kvinna och göra sig av med kroppen, som Tan Weiwei återger. ”Utplåna våra namn, begrav vår existens. Samma tragedi fortsätter och upprepas”, morrar och väser Tan Weiwei vidare på spåret Xiao Juan.
Xiao Juan är en term som myndigheter använder för att anonymisera kvinnors identitet i domstolsärenden där kvinnan utsatts för våld i hemmet. Låten Xiao Juan är till minnet av den tibetanska kvinna i sydvästra Sichuan vars före detta make slängde bensin och satte eld på under en live-streaming där hennes fans till sin förskräckelse såg allt i direktsändning.
I december 2020 släppte Tan Weiwei Xiao Juan på Weibo, den kinesiska motsvarigheten till Youtube. Den blev viral och sociala medier fullkomligt exploderade av kommentarer – kvinnor och män krävde att myndigheter skulle se till att implementera den då fyra år gamla lagen mot våld i hemmet.
Tan Weiweis album 3811 står i kontrast till de kliché-artade kärlekssångsalbum som dominerar marknaden och för mina tankar till Xinrans bok De goda kvinnorna från Kina – Berättelser ur det fördolda (Norstedts 2003).
Mellan 1989 och 1997 ledde den kinesiska journalisten Xinran ett radioprogram dit kvinnor kunde vända sig och berätta om sina liv. Hon fick ta del av en mängd historier från landets alla hörn. I De goda kvinnorna från Kina återger Xinran femton av dessa vittnesmål – om incest, misshandel, otrohet, våldtäkt och politiska övergrepp. Författaren väver samman minnen ur sitt eget liv med kvinnornas livsberättelser och ger på så vis plats åt ”folkets röst”.
Lagen mot våld i hemmet
Efter årtionden av opinionsbildande arbete, under ledning av All-kinesiska kvinnoförbundet och under detta århundrade även av oberoende feministiska aktivister, trädde lagen mot våld i hemmet i kraft 2016. I dag, nio år senare, har den ännu inte implementerats till fullo. Politiker på nationell, regional och kommunal nivå har bland annat inte finansierat för utbildning av personal på ansvariga myndigheter. På så vis skiljer sig politikerna i Kina inte nämnvärt från beslutsfattare i andra länder. Men Kina är en enpartistat med en auktoritär icke folkvald politisk ledning som – när den så önskar – ser till att de lagar den vill ska implementeras blir implementerade.
Samtidigt har enpartistaten sedan 2015 stärkt sin normbildande verksamhet. De normer som nu förmedlas – i skolan och genom statsägda medier, ungdomsförbund och andra massorganisationer – befäster traditionella könsroller och patriarkala värderingar.
Mäns våld mot kvinnor uppmärksammas och fördöms förvisso i offentligt ägda medier, men allt som oftast efter att enskilda fall fått stor nationell uppmärksamhet i sociala medier. Det strukturella problemet – som att regionala polismyndigheter, domstolar och partiorgan saknar medel och kunskap för att informera sina anställda och befolkningen om hur lagen lyder, hur lagen ska tillämpas och tolkas, samt hur offren ska bemötas – talas det dock försvinnande lite om i de offentligt ägda kanalerna. Därutöver saknas det, liksom i andra delar av världen, ett offentligt finansierat ekonomiskt stöd för offer för våld i nära relationer – så att de kan gå vidare i livet när de av nödtvång måste lämna sitt hem samt den ort och region de levt i. Lagen ger ett visst utrymme för samhället att erbjuda en ny start. Hemkommunen ska, efter fällande dom, erbjuda offret boende på annan ort, men någon garanti för ett betalt arbete finns inte, inte heller för boendekostnaden. Dessa frågor lyfts inte i de offentligt ägda kanalerna och undviks av de flesta journalister och konstnärer. Att ifrågasätta statsmaktens politik kan leda till att man stämplas som ”folkets fiende” och kosta en både karriären och livet.
Till saken hör att Sitar Tan Weiwei är mer än en i mängden av alla Mandopopartister. Tan Weiwei, som är etnisk han-kines, har utvecklat ett intresse för tibetansk kultur och är en av de tekniskt mest utvecklade Mandopopvokalisterna i Kina. Hon har en examen från Musikkonservatoriet i Sichuan, där de flesta av Kinas allra största Mandopopartister har fått sin skolning, men till skillnad från många andra vokalister vid konservatoriet tog Tan Weiwei även lektioner för den tibetanska sångpedagogen Lanka-Dolma. Hon lärde sig att bemästra traditionella tibetanska sångtekniker, vilka nu är ett av hennes signum.
Kort sagt: Tan Weiwei är både en musikaliskt skolad och välrenommerad vokalist, och en bland de breda folklagren välkänd och populär folksångare och Mandopopartist. Dessutom har hon både folkets och statsmaktens öra.
Gordana Malešević är statsvetare och redaktör för kommande antologin Challenges for Chinese Women in the early Twenty-First Century (World Scientific Publishing, 2025).
