Hollywoodlegendaren Kim Novak, 92 år, mottog en hedersutmärkelse vid Venedig filmfestival i måndags för sitt livs samlade insatser. Utöver en ikon är hon en skådespelare som vågat kritisera och ta strid mot det gamla Hollywoodsystemet. Trots att hon har varit tillbakadragen sedan 1991 gjorde hon ett offentligt framträdande under festivalen och tog emot sin hedersbetygelse.
Tack vare modelljobb under mitten av 1950-talet kom hon så småningom i kontakt med Columbia Pictures som sökte efter sin nästa stora kärleksgudinna i Rita Hayworths efterföljd. Med tanke på att Marilyn Monroe vid den denna tidpunkt var Hollywoods hysteriskt avgudade sexsymbol sökte filmbolaget därför ett slags motsvarighet och såg potentialen i Kim Novak. Trots brist på formell skådespelarutbildning och viss osäkerhet framför kameran lyckades ändå Novak nå en växande popularitet, mycket tack vare hennes eleganta skönhet och vemodiga blick. Talande nog ville bolaget lansera henne under artistnamnet Kit Marlowe, eftersom ”ingen i USA gillar polacker”. Men, hon vägrade att göra sig kvitt sitt tjeckiska påbrå och behöll sitt efternamn, i utbyte att hon anammade artistnamnet Kim (hennes förnamn är egentligen Marilyn Pauline) och färga sitt hår i en platinablond nyans.
Kim Novak blev framgångsrik i både romantiska komedier och thrillers. En viktig förklaring var att hon ingick i den skara blondiner, däribland Monroe, Doris Day och Grace Kelly, som dominerade 1950-talets Hollywoodska skönhetsideal. Hon fick uppgifter hos några av de stora amerikanska regissörerna från denna tidsperiod, däribland Billy Wilder, Otto Preminger och Robert Aldrich, som alla uppskattade hennes förmåga att väcka liv i rollfigurer som var ömsom godtrogna och lågmälda, ömsom sensuella men plågade.
Men hon är mer än bara sitt utseende. Utmärkelsen i Venedig, i form av ett guldlejon, får hon i egenskap som ikon från en svunnen tid, men också för att hon vågat kritisera och ta strid mot det gamla Hollywoodsystemet i fråga. Exempelvis strejkade hon för att omförhandla en lön som var mycket lägre än hennes manliga motspelares. Hon var faktiskt den allra första kvinnan i Hollywood att bilda sitt eget produktionsbolag 1958.
Höjdpunkten i Novaks filmkarriär var i rollen som dubbelgångaren Madeleine/Judy i Hitchcocks stilbildande psykologiska thriller En studie i brott (1958). Filmen var ett kommersiellt fiasko vid premiären men har genom åren vuxit i anseende hos kritiker och numera betraktas den inte ”bara” som mästerregissörens bästa, utan en av de bästa filmer som någonsin producerats, enligt den väl ansedda filmtidskriften Film & Sound. Novaks hypnotiska närvaro sammanfaller väl med filmens mystiska atmosfär, när hon lockar James Stewarts karaktär ner i fördärvet. Hennes rollfigur har varit en inspirationskälla för många efterkommande aktriser, till exempel Nicole Kidman, Naomi Watts och Renée Zellweger.
Från 1960-talet och framåt blev filmandet alltmer sporadiskt och till slut drog hon i en frivillig exil bort från Los Angeles förgyllda bur för att ägna sig åt måleri, diktskrivande och sina hästar på sin ranch i Oregon, men trots det hennes namn aldrig runnit ur sanden. Exempelvis skrev Håkan Nesser kriminalromanen Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö (1998). Det faktum att hennes fullständiga namn nämns i titeln beror på att en av karaktärerna påminner om den forna filmstjärnan.
