Xi skärper assimileringspolitiken i Kina

I en ny obligatorisk lärobok för universitetsstudenter och statsanställda presenteras president Xi Jinpings vision för hur ”nationell enhet” ska uppnås. Läroboken ”En introduktion till Zhonghua minzu gemenskapen” (”En introduktion till den kinesiska nationella gemenskapen”, 中华民族共同体概论) distribuerades 2024 till anställda inom vissa delar av statsapparaten samt landets stora och mest prestigefyllda lärosäten. Därmed lämnade Folkrepubliken Kina(Zhonghua renmin gongheguo) sin länge uppburna multikulturalistiska politik bakom sig.

Minzu betyder etnicitet. Zhonghua minzu är en politisk term i modern kinesisk nationalism som knyter an till nationsbyggande och etnicitet. Termen lanserades av kommunistpartiet efter Mao Zedongs död och användes för att beskriva alla etniska grupper i Kina som en kollektiv kinesisk familj. Xis vision som presenteras i den nya läroboken är ett skifte från att hylla kulturella skillnader till att hylla en han-kinesisk dominerande identitet – en han-centrerad och värdekonservativ nationalism.

Trots att Kinas grundlag garanterar minoriteters rättigheter och de autonoma regionerna politisk autonomi föreslår läroboken en identitetsförändring – att mongoler, tibetaner, uigurer och andra folkgrupper ska assimileras in i den han-kinesiska kulturen. Läroboken och Xis nya syn på hur ”nationell enhet” ska tolkas och levas mötte motstånd från en betydande mängd han-kinesiska tjänstemän och tjänstemän tillhörande olika minoriteter. Motståndet tystades. Den auktoritära statsmakten omorganiserade regeringsdepartement, avlägsnade minoritetstjänstemän som övervakade etniska frågor och använder nu hårdare tag i minoritetsbefolkade områden.

Stark ekonomi ska legitimera politbyråns politik

Politbyråns ständiga utskott (Kinas högsta exekutiva organ bestående av sju ledamöter – män) är bekymrad över Kinas ekonomiska utveckling. Under ett möte med politbyrån i december 2024 sade Xi att landet står inför ”mycket mödosamma utmaningar” 2025.

Autonoma Uiguriska Regionen Xinjiang är viktig för Kinas ekonomiska tillväxt. Regionen hyser landets största oljereserver, är en av Kinas största energiproducenter och står för 85 procent av bomullsproduktionen – en väsentlig komponent i en av Kinas främsta exportvaror, textilier.

Ansvariga företrädare för statsmakten i Xinjiang säger att de utvecklingsprojekt, däribland utbyggnad av energisystem och järnvägsnät, som halvmilitära Bingtuan (även kallad Produktions- och konstruktionskåren i Xinjiang) bedriver ökar välståndet för befolkningen i regionen. Xinjiangbor, från olika folkgrupper, hävdar att Bingtuan använder hot, våld och tvångsförflyttningar i sin ambition att nå de av partistaten uppsatta målen.

Bingtuan lyder inte under regionens regering, utan är en statlig kader som driver vinstinriktade projekt och av inhemska människorättsaktivister pekas ut som huvudman för de arbets- och omskolningsläger där uigurer och andra muslimska minoriteter hålls mot sin vilja. Enligt Australian Strategic Policy Institute används vissa läger, och andra anläggningar i och utanför Xinjiang, för att hysa fabriker där bland annat uigurer tvingas tillverka kläder för globalt kända företag. Statsmakten hävdar att uigurer vistas frivilligt i ”center för yrkesutbildning” som ett led i statens fattigdomsbekämpning. FN och vetenskapliga forskare å sin sida konstaterar att mer än en miljon uigurer, blivit godtyckligt fängslade i interneringsläger där de har tvingats avsäga sig sin etniska identitet och religiösa övertygelse och svära trohet till staten, samt att kvinnor därutöver har tvingats till abort och steriliserats mot sin vilja. Av Kinas Statistiska årsbok framkommer att antalet barn födda i Xinjiang sjönk med 48,7 procent mellan 2017 och 2019. 

Han-kineser ska legitimera Xis auktoritära maktutövande

Under detta decennium har enpartistaten avskaffat den mesta högskoleundervisningen på uiguriska, i stor utsträckning gjort mandarin till undervisningsspråk i grundskolor och omvandlat uiguriskspråkiga förskolor till mandarinspråkiga internat i den officiellt tvåspråkiga regionen Xinjiang.

Det finns 56 officiellt erkända etniska grupper i Kina. Han-kineser utgör närmare 92 procent av den totala befolkningen. Enligt den kinesiska grundlagen ska alla folkgrupper vara jämställda och deras rättigheter och intressen skyddade. Minoriteter i de autonoma regionerna åtnjuter en särskild hög grad av självstyre, med rätt att använda det egna språket och slå vakt om sin egen kultur. I dag är det mångkulturella Kinas tidigare uppburna minoritetspolitik nedmonterad. Istället rådet ett han-kinesiskt herravälde, särskilt i Xinjiang och Tibet, och i allt högre grad även i den autonoma regionen Inre Mongoliet. Nu vill statsmakten dessutom att mongoler, tibetaner, uigurer och andra folkgrupper ska assimileras in i den han-kinesiska kulturen. 

Genom att göra läroboken till obligatorisk läsning för anställda inom vissa delar av statsapparaten och på landets stora och mest prestigefyllda lärosäten vill den politiska ledningen både ingjuta stolthet i den han-kinesiska majoriteten och klargöra för studenter och statsanställda som tillhör minoritetsfolken att de måste avsäga sig sitt modersmål, sin kultur och sin religiösa tillhörighet om de vill nå sina professionella mål. Genom att nu öppet lyfta fram den han-kinesiska kulturen som den rättmätiga, lämnar politbyråns ständiga utskott dessutom plats för han-kineser att vara den korrigerande entiteten i samhället  – att i skolan, på arbetsplatser och offentliga platser peka ut/tillrättavisa de som inte anses vara nog assimilerade. I gengäld räknar den politiska ledningen att (förutom den redan aktiva han-nationalistiska rörelsens fortsatta stöd också) få den han-kinesiska majoritetens stöd för sin politik och sitt auktoritära maktutövande.

Gordana Malešević är statsvetare och redaktör för kommande antologin Challenges for Chinese Women in the Early Twenty-First Century https://www.worldscientific.com/worldscibooks/10.1142/14359#t=aboutBook