Acko Ankarberg Johansson (KD) lämnar posten som sjukvårdsminister, men också sin riksdagsplats. I regeringens pressmeddelande säger hon bland annat att det är ett år kvar till valet och att det är hög tid att någon annan att ta vid. Beskedet är en överraskning, med tanke på att hon meddelade förra veckan att hon ämnade kandidera till riksdagen för ytterligare en mandatperiod.
Enligt SVT handlar avgången om att de fortsatt långa vårdköerna pressar regeringen. Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch sägs vilja bygga upp ett lag inför valrörelsen nästa år och vill därför tillsätta en sjukvårdsminister som kan ”växla upp”. Acko Ankarberg Johansson bedöms inte vara rätt person för jobbet och petas därför, men Ankarberg Johansson själv tillbakavisar uppgifterna och säger i en skriftlig kommentar till Altinget att ”spekulationerna är felaktiga”. Hon uppger att beslutet är hennes eget.
Från kommunpolitiker till statsråd
Ankarberg Johansson har haft en lång karriär inom Kristdemokraterna och bedöms av flera statsvetare att inte ha varit associerad med någon tydligt definierad intern falang. På grund av hennes breda bakgrund – från kommunpolitik till partiledning och riksdag – tycks hon snarare länge haft en pragmatisk hållning och fungerat som en samlande kraft inom partiet.
Hon är född och uppvuxen i Jönköping, som inte bara är Sveriges tionde största kommun, utan har historiskt sett även varit Kristdemokraternas robusta fäste för sina kärnväljare. Jönköping brukar kallas för ”Smålands Jerusalem” och betraktas som centrum för bibelbältet, på grund av dess framträdande frikyrklighet som kännetecknat staden sedan 1800-talet. Tidigare partiledaren Alf Svensson kommer dessutom från tätorten Gränna. Även tidigare äldre- folkhälsominister Maria Larsson har varit verksam i Jönköpings län, bland annat som ledamot i Gnosjö kommunfullmäktige.
Ankarberg Johansson engagerade sig i Kristdemokraterna på 1980-talet, lanserades som toppkandidat inför kommunvalet 1998 och har sedan dess varit heltidspolitiker: Först som oppositionsråd mellan 1999–2006 och sedan som kommunstyrelsens ordförande 2007–2010, den allra första kvinnan på posten. Hon var partisekreterare 2010–2018, riksdagsledamot tillika socialutskottets ordförande 2018–2022 och utsågs till sjukvårdsminister i regeringen Kristersson efter riksdagsvalet 2022. Ett av hennes sjukvårdspolitiska ambitioner var bland annat att utrota livmoderhalscancer fram tills 2027.
Fortsatt långa vårdköer och höjda egenavgifter
Sjukvården har varit en av Kristdemokraternas profilfrågor och detta sakpolitiska område har varit återkommande på tapeten under mandatperioden, bland annat i flera traditionella partiledardebatter. Till skillnad från en majoritet av riksdagspartierna har KD förespråkat ett statligt huvudmannaskap för den svenska vårdapparaten i stället för regional styrning. Som sjukvårdsminister tillsatte Acko Ankarberg Johansson en parlamentarisk utredning, den så kallade vårdansvarskommittén, som skulle utreda och formulera ett beslutsunderlag om antingen ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården. Uppdraget låg i linje med Tidöavtalet och omfattade den regionalt finansierade hälso- och sjukvården. Utredningens slutsatser landade i att man avrådde ett helt statligt huvudmannaskap.
Inför förra valet anklagade Busch den tidigare socialdemokratiska regeringen för att ha misslyckats med att korta ner vårdköerna, som var ”olagligt långa” upprepade hon. Tiotusentals människor runtom i Sverige tvingades vänta längre än vårdgarantins 90 dagar på en operation och det var upprörande, ansåg Busch. Kristdemokraternas vallöfte var därför att kapa köerna under nästa mandatperiod, men det är ett löfte som inte infriats. Tvärtom ligger köerna på ungefär samma nivåer som när regeringen Kristersson tillträdde, enligt Sveriges Kommuner och Regioner (SKR).
Kritik mot höjda egenavgiften på läkemedel
Som sjukvårdsminister genomförde Ankarberg Johansson en mycket kritiserad höjning av egenavgiften för läkemedel från 2 900 kronor per år och person till 3 800 kronor, vilket innebar en höjning på 30 procent. Höjningen trädde i kraft den 1 juli i år och innan höjningen blev ett faktum riktades det hård kritik från Pensionärernas Riksorganisation (PRO) och flera remissinstanser, som menade att grupper med låga inkomster riskerade att drabbas hårt och inte skulle kunna ta ut mediciner. Ankarberg Johansson motiverade beslutet med att det var ”nödvändigt” för att läkemedelssystemet i dess nuvarande form skulle kunna klara den långsiktiga finansieringen.
Ett annat uppmärksammat ställningstagande gäller huruvida Sverige ska ta emot svårt skadade och sjuka från Gaza, något som regeringen Kristersson säger nej till – trots att Världshälsoorganisationen och EU-kommissionen vädjat om hjälp. Som orsak har Ankarberg Johansson angett att det berott på svårt bemanningsläge (i synnerhet under somrarna), men flera föreningar, däribland Sjukhusläkarna, Svenska läkaresällskapet (SLS) och Svensk förening för obstetrik och gynekologi (SFOG) säger att Sverige har kapacitet och att vårdpersonal är beredda att ställa upp.
