Boken Alla fyra lyfter frågeställningar kring kärnfamilj, åldrande och utforskande av sexualitet, men också om att olycklig kärlek kan få en att tappa fotfästet. Här diskuteras hormoner, kvinnokroppen och feminism ur ett nombrytande queerperspektiv, och klimakteriet lyfts som en förändring som ofta blir positiv. Maria Bratt har läst.
Miranda Julys populära roman Alla fyra kom ut förra året i USA och släpptes översatt till svenska i somras. Boken handlar om en medelålders kvinna som är en halvkänd konstnär och som är trött på slentrian, som börjar drömma om utmaningar, att utveckla sig själv och leva ut instängda drömmar. Som gift med man och barn är hennes liv inrutat. Sakta börjar hon frigöra sig från normer och börjar ifrågasätta kärnfamiljen som hon upplever blir mer av en fångenskap. Snart gör hon slag i saken och bestämmer sig för att ge sig ut på en bilresa själv och lämna familjen hemma. Destinationen är New York men på vägen dit hamnar hon på ett sjaskigt motell där hon blir kvar. Här upptäcker hon kärleken på nytt och hamnar i ett sexuellt uppvaknande.
Kvinnan är namnlös. Hennes barn är ickebinärt och nämns med ”hen” löpande genom boken. Maken är ganska anonym. Hon är i förklimakteriet och hamnar i en medelålderskris. Diskussioner om hormoner, kvinnokroppen och feminism utgår ifrån ett normbrytande queerpespektiv. Bitvis är det underhållande och kul. Andra delar är mer filosofiska, och andra sensationssökande. Hon kommer fram till insikter om sig själv läsare kan relatera till.
Romanen har varit omdiskuterad i media och har fått många fina recensioner. Den tar ut svängarna, vilket författare sällan vågar göra på det sätt som July gör. Varför förbjuden frukt och en romans utanför äktenskapet är så lockande, försöker July svara på. Hur en förälskelse kan gå över i besatthet.
Äktenskapskrisen innefattar ett skoningslöst kämpande i tysthet. Både hon och hennes make börjar äventyra sin relation med otrohet. Vart leder denna otrohet? Jo, till ett polygamt förhållande till slut. Det är inte okomplicerat. Den ena relationen avlöser den andra. Jag är med på tåget första delen i boken, sedan blir det allt rörigare med nya karaktärer som vävs in i berättelsen. Många kommer och går som det inte går att få något grepp om. Den namnlösa kvinnan konstaterar att ”jag vill alltid ha det jag inte kan få” och det beskrivs hur olycklig kärlek kan få en att tappa fotfästet.
Jag får intrycket att July vill väcka sensation och bryta mot könsnormer – hon skriver vågat och feministiskt. Huvudkaraktären – en kvinnas frigörelse och sexualitet och hur hon börjar blomma på nytt. Det röks marijuana och sexuella akter beskrivs detaljerat. Det är något av ”tantsnusk” eller rättare sagt ”medelålderssnusk” och ”lesbiskt snusk” om man så vill.
”I ett patriarkat äger vi kvinnor inte vår kropp tekniskt förrän vi slutar vara reproduktiva” säger kvinnans läkare. Hon gör en egen research av hur klimakteriet förändras kvinnor. Genom sitt undersökande av många vänner, bekanta och vänners vänner visar det sig att merparten av deltagarna bara får positiva förändringar i detta livsskede.
I den första delen får man underhållning och relationsdrama. Följa förälskelsens faser och kvinnans frigörelse. Det monogama äktenskapet blir ett polygamt som tidigare nämnts. Men plötsligt händer något dramatiskt och oväntat och berättelsen ändrar riktning helt. Det blir ännu mer komplikationer och olycklig kärlek. Jag vill veta mer om hur huvudkaraktärens nästa fas i livet blir men en fortsättning på detta uteblir. Romanen slutar abrupt.
Boken är berättelsen om en kvinnas resa i livet, kärlek och relationer, och är bra underhållning och i vissa delar tror jag att författaren July har som avsikt att provocera när den ifrågasätter normer från ett queer-och feministiskt synsätt. Dock uteblir effekten då det länge varit acceptabelt med homosexualitet, sex, queer och polygama relationer i en svensk kontext viket väcker frågan om dessa element är mer tabubelagda i USA.
Alla fyra
Alla fyra är skriven av Miranda July och utgiven i svensk översättning på Natur och kultur.
