Är det konstigt att investeringar i det egna utseendet blir lösningen, när samhället så tydligt signalerar hur högt kvinnans yttre värderas? Vi måste lägga problemet där det hör hemma. På samhällets ansvar för de unga kvinnornas välmående, skriver Lina Stenberg, grundare och vd av Jämställdhetsinstitutet.
Härom morgonen hörde jag Linnea Wikblad på Morgonpasset i P3. Det handlade om kvinnors utseende. Kan ”beauty”, hårvård och sminkrutiner verkligen vara så viktigt? Ska vi lägga så mycket tid och pengar på sådant när jämställdheten backar?
Med en kombination av vass humor och allvar i rösten la hon ut texten.
Och det behövde sägas. Det var ju knappast för att vi skulle ägna vårt liv åt hud- och hårvård som våra förmödrar tog den blodiga kampen om lika rösträtt och jämställda rättigheter.
Dels handlar det om de gigantiska kostnaderna. Enligt en amerikansk undersökning lägger kvinnor i 20-årsåldern i genomsnitt 45 000 kronor om året på skönhetsprodukter. Bland 30-åringarna är summan det dubbla, medan den bland 40-åringarna sjunker till 60 000 kronor årligen.
Enorma summor som göder en industri som gärna spär på skeva skönhetsideal men inte tar ansvar för dess konsekvenser.
Det handlar också om tiden vi lägger på att scrolla smink-tutorials, hitta rätt produkt och varje dag göra den rätta ”rutinen”. I genomsnitt lägger kvinnor två timmar och 40 minuter mer på skönhet i veckan än män.
Och det är problematiskt. För det stannar inte vid investeringar i hudkrämer eller hårserum.
Samtidigt ökar de kirurgiska skönhetsingreppen. Var tionde kvinna har i dag gjort ett ingrepp, att jämföra med en av 50 män.
Normaliseringen har gjort att fler ser operationer som en quick fix. Och medan grundorsakerna bakom ingreppen är flera finns det en som sticker ut. Det ökade missnöjet bland unga tjejer kopplat till det egna utseendet.
Enligt forskning är den ökade användningen av sociala medier den största boven. Missnöjet med det egna utseendet har dessutom ökat, år 2023 gällde detta för hela sju av tio unga kvinnor.
Det är så otroligt ledsamt. Kvinnor betalar enorma summor och gör beauty till ett överordnat intresse i sina liv, bara för att försöka må mindre dåligt. Ändå blir ohälsan allt större.
Och det går inte att undvika att bli konspiratorisk. Självklart vinner kapitalismen på att kvinnors självförtroenden kopplas till utseenden som alltid kan förbättras genom inköp och ingrepp. Och lika mycket vinner de framväxande konservativa krafterna när vi i stället för att kräva jämställdhet lägger tid på att må dåligt över våra kroppar. I individualismens spår anses det heller inte vara ett samhällsproblem. Nej, varje ung tjej blir lämnad till hitta sätt att fixa sitt allt sämre självförtroende bäst hon kan.
Är det konstigt att investeringar i det egna utseendet blir lösningen, när samhället så tydligt signalerar hur högt kvinnans yttre värderas?
Linnea Wikblad satte fingret på en samhällskritik som är helt nödvändig i de tider vi lever.
För vi måste lägga problemet där det hör hemma. På samhällets ansvar för de unga kvinnornas välmående.
Det går att öka jämställdheten. Det går att ta kampen mot kapitalismens, patriarkatets och högerns enade krafter i att försvaga kvinnors position i samhället. Men bara om vi tar problemet på allvar utan att skoja bort det som en bekväm fråga om ”kvinnors eviga fåfänga”.
