
Europarådets expertgrupp om våld mot kvinnor, GREVIO, välkomnar i en ny rapport åtgärder som Frankrike har vidtagit för att förbättra rättsväsendets respons på våld mot kvinnor, och för att stödet för kvinnor som utsatts för sexuellt våld har stärkts. Samtidigt betonar expertgruppen att mycket återstår att göra.
Europarådets expertgrupp GREVIO har i den första tematiska rapporten om landet granskat vilka åtgärder Frankrike har vidtagit för att implementera Istanbulkvonventionen – Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet. I rapporten konstaterar expertgruppen att juridiska förändringar genomförts för att stärka skyddet för kvinnor som utsätts för våld i nära relationer, liksom deras barn.
Några av åtgärderna som lyfts i rapporten rör att särskilda hälso- och sjukvårdsenheter som är specialiserade på våld i nära relationer har införts, och att det finns en möjlighet för en kvinna som har lämnat en våldsam partner att få ekonomisk hjälp, liksom att myndigheterna har infört ett ”femicid-protokoll” för barn som har bevittnat dödligt våld i nära relationer.
Specialiserade enheter
I rapporten nämns också elektronisk övervakning av förövare, och att landet 2021 införde krav på rättsväsendet att informera brottsoffer innan en åtalad eller dömd förövare av våld i nära relationer släpps, även om det rör sig om en kortare period. Samtidigt lyfter rapporten att det ofta faller på specialiserade organisationer som stöder våldsutsatta att framföra information om att en förövare släpps ur förvar eller fängelse. Dessa grupper har också en viktig roll i att göra riskbedömningar som en domstol bör ta hänsyn till vad gäller vilka skyddsåtgärders som ska sättas in, men har inte alltid fått de resurser som krävs för att genomföra sitt arbete, enligt expertgruppen.
GREVIO välkomnar också att franska myndigheter har etablerat rättsliga enheter som är specialiserade på våld i nära relationer, samt att antalet socialarbetare och psykologer på polisstationer har ökat i antal. I rapporten lyfts också att det finns utökad möjlighet att rapportera våld i nära relationer online, och att rättsmedicinska bevis från en våldsutsatt kan hämtas in och bevaras innan personen har gjort en polisanmälan.
Brister i arbetet mot sexuellt våld
Samtidigt som expertgruppen välkomnar de åtgärder franska myndigheter har vidtagit för att säkra skyddet för kvinnor som utsätts för våld uppmanar GREVIO att skyddet stärks också under rättsprocesser, expertgruppen vill se att myndigheterna i ett tidigare skede informerar kvinnor kring vilka rättsliga åtgärder som deras fall kommer att leda till, att kvinnor ska få information om att de kan avge vittnesmål när deras förövare inte är närvarande, att brottsoffrets integritet inte kränks under domstolsförhandlingar, samt att auktoriserade tolkar finns tillgängliga under hela förhandlingen i de fall det finns behov.
Dessutom menar GREVIO att franska myndigheter behöver göra mer för att motverka sexuellt våld, samt att landet lagstiftar så att sexuellt våld definieras som frånvaro av ett offers ”fritt givna samtycke”. Dessutom uppmanar expertgruppen att alla kvinnor som utsätts för sexuellt våld ska erbjudas psykologiskt stöd på både kort och lång sikt.
Andra rekommendationer som GREVIO lyfter i rapporten är stärkt samordning mellan olika aktörer som jobbar mot våld mot kvinnor, och att åtgärderna utvärderas, samt betonar vikten av att se att våldsutsatta kvinnor också kan vara utsatta för diskriminering, som kvinnor med flykting- eller migrantbakgrund. Liksom i GREVIOs rapport om Sverige som publicerades i december 2024 lyfts också vikten att skydda våldsutsatta kvinnor och deras barn i beslut som rör vårdnaden av barnen.
Istanbulkonventionen och GREVIO
GREVIO, på engelska Group of Experts on Action against Violence against Women and Domestic Violence, är Istanbulkonventionens granskande organ som ser till att de stater som har ingått avtalet faktiskt lever upp till sina åtaganden liksom ger förslag på hur de kan förbättra sitt arbete mot våld.
Istanbulkonventionen förhandlades fram av Europarådets 46 medlemsstater i en process som blev klar i april 2011. Tre år senare trädde konventionen i kraft efter att tio medlemsstater hade ratificerat konventionen. Frankrike, liksom Sverige, skrev under konventionen redan 2011.
Istanbulkonventionen, vars formella namn är Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, är det första juridiskt bindande avtalet om våld mot kvinnor i Europa.
Konventionen fördömer alla former av våld mot kvinnor och ställer bland annat krav på våldsförebyggande arbete, på kriminalisering och rättstillämpning, skydd och stöd för våldsutsatta, insatser för attitydförändringar, utbildning av yrkesverksamma, statistik samt samordning av insatser på alla samhällsnivåer.