Det finns brister i samhällets stöd till kvinnor med funktionsnedsättning som utsätts för våld i nära relation. Det visar en ny avhandling från Umeå universitet.
När en kvinna med funktionsnedsättning drabbas av våld i nära relation blir hon ofta dubbelt utsatt. Dels av själva övergreppen, dels av brister i stödet för den våldsutsatta som inte alltid är tillgängliga för alla.
– Även om det finns stöd, är det i praktiken inte tillgängligt för alla. Det behövs samordning, inkludering och medmänsklighet för att bygga en ”bro” från våld till trygghet, rättvisa och värdighet, säger Cartrine Anyango vars avhandling på Umeå universitet ger rekommendationer på strukturella förändringar i bemötandet och stödet som erbjuds våldsutsatta.
Psykiskt våld tas inte på allvar
Cartrine Anyango har i sin avhandling intervjuat elva kvinnor som har en funktionsnedsättning och som har utsatts för våld i nära relation. Hon har dessutom intervjuat 18 personer inom polis, socialtjänst, hälsovård och kvinnojourer liksom genomfört en enkät som 1 150 personer inom de sektorerna har svarat på. Resultatet visar att kvinnorna har utsatts för fysiskt, psykiskt, sexuellt, digitalt och ekonomiskt våld. Vissa hade utsatts för våld kopplat till deras funktionsnedsättning med bland annat nedsättande kommentarer eller att hjälp hade undanhållits dem.
Den som stått för våldet mot kvinnorna kunde röra sig om en partner men också andra familjemedlemmar, kollegor eller personliga assistenter. Flera av kvinnorna upplevde att deras erfarenheter av psykiskt våld inte togs på allvar, ett våld som inte sällan fortsatt efter en avslutad relation. Denna brist upplevde kvinnorna när de sökte hjälp som problematisk och fick dem att känna sig osedda och missförstådda.
Hjälp måste bli tillgänglig för alla
Bland de som jobbar inom sektorer som kommer i kontakt med våldsutsatta svarade många att de hade mött kvinnor med funktionsnedsättning som utsatts för våld i nära relation. Samtidigt svarade mer än hälften av de tillfrågade att de inte rutinmässigt ställde frågor kring våld till kvinnor med funktionsnedsättning. I de fall där det fanns specifika riktlinjer framkom det att dessa ofta inte följdes.
– Trots att Sverige är ett relativt jämställt välfärdsland, kan samhällets stödsystem oavsiktligt exkludera denna grupp om inte deras komplexa och dubbelt utsatta situation beaktas, säger Cartrine Anyango som drar slutsatsen att det krävs strukturella förändringar så att stöd för våldsutsatta är tillgängligt för alla som är i behov av det, att psykiskt våld tas på allvar och stödsystemen måste utformas i samråd med kvinnor som har utsatts för olika former av våld.
Avhandling
Cartrine Anyango ska försvara sin avhandling på Institutionen för epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet på fredag. Avhandlingen En väg till trygghet – för vem? Våld i nära relationer och samhällets stöd till kvinnor med funktionsnedsättning i Sverige går att ta del av här.
