I dag, på Internationella fredsdagen, präglas nyhetsflödet av rapporter om krig, militär upprustning och hot. Men fred är inte bara frånvaro av krig. Fred är närvaro av rättvisa, trygghet, och jämställdhet. Det är dags att ställa frågan: Varför rustar vi inte för fred?
Varken krig eller fred uppstår av sig själva. De är resultat av politiska beslut, prioriteringar och investeringar. Ett fredligt och demokratiskt samhälle måste byggas aktivt – tillsammans. Det kräver insatser för att skapa tillit, samhörighet och trygghet för alla, inte minst för dem som ofta osynliggörs i säkerhetspolitiska diskussioner.
Samtidigt ser vi en kraftig ökning av resurser till militären. Sveriges försvarsutgifter har nästan tredubblats på tio år – och den nyligen beslutade försvarssatsningen uppgår till uppemot 300 miljarder kronor fram till 2034. Det sker i ett klimat där kvinnorättsorganisationer, civilsamhället och fredsfrämjande aktörer trängs undan alltmer.
Våra politiker hävdar ofta att dessa satsningar sker i demokratins och jämställdhetens namn, men den militära ordningen är dess raka motsats. Militären är det yttersta uttrycket för ett patriarkalt system. Där tränas unga män i att behärska våld, stänga av känslor och underordna sig befäl. Frågan vi behöver ställa oss är vilken effekt har en förflyttning av samhällets resurser till militär upprustning?
En militär maskulinitet stannar inte vid militära institutioner, den följer med till skolan, arbetsplatsen och hemmet. Att vara man får inte likställas med att vara beredd att offra sitt liv i väpnad konflikt. Hur ska den ”starke beskyddaren” skapa trygghet för sin familj när han inte förmår möta sina barns känslomässiga behov?
Vi ser inte på män som maskiner. Att rusta för fred innebär att se mäns värde som mer än redskap för våld. Hårdare tag skapar hårdare män och det är inte vägen framåt. Alla människor, också män, har ett behov av närhet och känslomässig trygghet. Motsatsen till våld är omsorg.
Pojkar behöver inte utbildas i krig. Vi tror på deras förmåga att välja omsorg före våld, men då måste samhället skapa förutsättningar för det mellanmänskliga att växa. Att investera i fred är en strävan mot ett samhälle utan våld. Det är en satsning på människors trygghet och demokratins värden – som bör försvaras genom att stärka de satsningar som bär fred, inte genom att rusta för krig.
Forskning visar att samhällen med hög jämställdhet löper mindre risk för väpnad konflikt, och att fredsprocesser där kvinnor inkluderas blir mer hållbara. Ändå domineras fredsförhandlingar fortfarande av männen som krigat, medan kvinnors röster tystas. Samtidigt drabbas många människor och särskilt kvinnor av hot som inte kommer utifrån utan inifrån. Hur ska militären kunna stoppa mäns våld mot kvinnor när vi vet att militarisering gör kvinnor mer utsatta.
Vi behöver vidga förståelsen av säkerhet. Säkerhet är inte bara att skydda gränser – det är att bygga samhällen där alla känner sig trygga. Investeringar i välfärden, mänskliga rättigheter, civilsamhälle och våldpreventiva insatser är också säkerhetspolitik.
I tider av kris får ofta jämställdhet och fredsarbete stå tillbaka för det som anses vara mer ”akut”. Men historien visar att utan jämställdhet finns ingen varaktig fred. Därför måste vi rusta – men för fred.
Shahab Ahmadian, ordförande för MÄN och Malin Nilsson, generalsekreterare för Internationella Kvinnoförbundet för fred och frihet
