Att lagen om förstärkt kontaktförbud trots en lång förberedelseprocess och nästan tre månader efter att den skulle vara gällande rätt ännu inte har teknik för att kunna fungera är ett stort svek. Det gäller särskilt mot hotade kvinnor och barn liksom mot andra utsatta personer med behov av skydd, skriver Gudrun Nordborg, riksdagsledamot (V).
Som vänsterpartist är det inte ofta som jag kan argumentera för regeringens propositioner, men i våras skedde det med glädje angående förslagen om förstärkta kontaktförbud. Kvinnor och barn som levde med hot från en våldsam man eller pappa liksom andra utsatta brottsoffer skulle få både snabbare och bättre skydd genom att kontaktförbudet skulle kunna kombineras med fotboja. Markeringarna av att skyddsområdena skulle göras så stora runt den hotade personen att polisen skulle hinna fram före den som hotade var också en viktig framgång efter decenniers tröga diskussioner. Den efterlängtade lagen antogs och trädde i kraft den 1 juli.
I förra veckan fick jag häpnadsväckande information. Åklagarna beslutar inte om fotboja. Anledning är att Sverige inte har fotbojor med gps-funktion. Det gör att åklagarnas beslut är fullt begripliga. Bristen på en sådan funktion gör ju att fotbojan inte kan reagera om en hotande person överträder gränsen för ett skyddsområde.
I riksdagen finns möjlighet för oss ledamöter att ställa frågor i kammaren till ministrarna. Under torsdagens frågestund (den 23 september) riktade jag en fråga till justitieminister Gunnar Strömmer. Jag inledde med att det var en fråga jag verkligen önskade att jag inte skulle ha behövt ställa. Frågan, som var inskickad i förväg så att ministern kunde förbereda svaret, var: ”Kan ministern garantera att Sverige mycket snart har fotbojor med gps-funktion vilket är extra viktigt för skydd till kvinnor och barn?” Svaret blev ganska flummigt och en inlindad bekräftelse på att min fråga var berättigad.
Jag har hört om detta med bristfällig teknik förr. Det var oacceptabelt då, men med en ny lagstiftning är detta än värre. Att lagen trots en lång förberedelseprocess och nästan tre månader efter att den skulle vara gällande rätt ännu inte har teknik för att kunna fungera är ett stort svek. Det gäller särskilt mot hotade kvinnor och barn liksom mot andra utsatta personer med behov av skydd. Flera har också frågat hur kriminalvårdens fotbojor fungerar. Svaret är att de än så länge avser kontroll av att personen finns i hemmet på angivna tider, vilket inte kräver gps-funktion.
Enligt Polismyndighetens Nationella operativa avdelning NOA, arbetar man med ”en rejäl förmågeökning i samband med att vi inför en ny hård- och mjukvara”. Jag ser med spänning fram emot att det mycket snart ska innebära att lagen inte enbart är en fin text utan också går att använda till skydd för flera i en hotfull verklighet.
Gudrun Nordborg (V), Riksdagsledamot
