En ensamstående Ulf Kristersson skulle kunna kvittera ut hela 153 200 kronor i månaden i olika bidrag. […] Vem är det då som belastar samhället mest?, undrar Maj Karlsson, riksdagsledamot (V).
Jag har varit med om mycket under mina år i riksdagen, men presskonferensen där Sverigedemokraterna och regeringen presenterade sitt förslag om bidragstak kvalar tveklöst in på min topp 10-lista över politiska oförskämdheter.
När en regering förvrider sanningen om hur resurser fördelas, då är det dags att dra öronen åt sig. För mig finns det bara två skäl till att göra så: Antingen vill man dölja något eller så vill man skapa en konflikt. I det här fallet verkar det vara en obehaglig kombination av båda. De både skapar en tjock dimridå runt de som faktiskt roffar åt sig och samtidigt kastar de en brandfackla rakt in i de rasistiska strömningarna i samhället. Och de som drabbas hårdast? Jo, kvinnor och barn.
Jag har läst utredningen som ligger till grund för förslaget om sänkt försörjningsstöd. Det är faktiskt ganska märklig läsning, särskilt i ljuset av den presskonferens som hölls.
För det första: vi ser inte en stadig ökning av personer som får ekonomiskt bistånd. Tvärtom. Antalet beviljade ansökningar har minskat under lång tid fram till 2022, då stannade minskningen av något. Inte särskilt konstigt med tanke på den lågkonjunktur vi befinner oss i. Det är inte heller orimligt att anta att massarbetslösheten påverkar just de som står längst från arbetsmarknaden.
En annan viktig sak. Bland de hushåll som hade ekonomiskt bistånd under 2022, hade nästan hälften även löneinkomster under året. De flesta människor vill inget hellre än att jobba även om regeringen försöker få oss att tro något annat. Det är åtminstone vad socialtjänstens erfarenheter visar. Dessutom finns det redan aktivitetskrav kopplade till försörjningsstödet, de som inte uppfyller kraven har oftast en god men smärtsam anledning: sjukdom, psykisk ohälsa eller liknande.
Försörjningsstödet är till för att ingen ska hamna på gatan när livet är som svårast. Det är ett skyddsnät. Ett nät den här regeringen anser att det ska finna så stora maskor i att barn kan ramla igenom.
Det är också viktigt att i sammanhanget slå fast att det inte är lyx att leva på försörjningsstöd. Det är att leva på existensminimum. Varje krona granskas noggrant och varje annan inkomst räknas av. Du får inte ett öre mer än lagen medger. Med eller utan barn.
Det är därför regeringens presskonferens, och det brutala bidragstaket, blir så obehaglig. Regeringen och Sverigedemokraterna visste exakt vad de gjorde. De visste vilka rubriker som skulle skapas. De visste vem som skulle drabbas. Påståendet att en familj med fem barn får nästan 46 500 kronor skattefritt per månad, direkt från det ”överlastade smörgåsbordet”, tände precis den gnista de ville. Nidbilden av stora familjer med rötter i utomeuropeiska länder som lever ”la vida loca” förstärktes ytterligare. Problemet? Det är inte sant.
Den höga summan bygger på en lång rad antaganden, många av dem direkt felaktiga. Som jag nämnde tidigare: det går inte stapla bidrag ovanpå varandra när man får försörjningsstöd. Det handlar om existensminimum, punkt. Regeringen har istället gjort en teoretisk maxberäkning där alla tänkbara faktorer samverkar för att ge ett så högt belopp som möjligt. Det är högst oklart om det ens finns någon familj i Sverige som faktiskt uppfyller alla dessa villkor och verkligen får ut det beloppet.
Bara för skojs skull gjorde jag samma beräkning fast på statsminister Ulf Kristersson. Jag frågade ChatGPT vad han skulle kunna få i faktiska bidrag. Och i hans fall är det verkligen bidrag vi pratar om: RUT, ROT, ränteavdrag, jobbskatteavdrag, inte ett behovsprövat stöd som försörjningsstödet faktiskt är. Resultatet? En ensamstående Ulf Kristersson skulle kunna kvittera ut hela 153 200 kronor i månaden i olika bidrag. Jag har inte ens räknat med om det finns fler vuxna eller barn i hushållet.
Med regeringens egen logik kan Kristersson alltså ENSAM roffa åt sig tre gånger så mycket som en barnrik familj på 7 personer med försörjningsstöd. Vem är det då som belastar samhället mest?
Det finns en avgörande skillnad i vilka konsekvenser våra respektive uträkningar och påstående om dessa får. Regeringens skönmålade bild leder till att barnfamiljer riskerar att få kraftigt sänkta inkomster. Den leder också till att utsatta grupper ställs mot varandra. Sedan jag riktade kritik mot regeringens bidragstak har min inkorg fyllts av mejl från upprörda medborgare, pensionärer, arbetslösa som ser rött för att de själva får ut runt 13 000 kronor i månaden, samtidigt som de tror att andra ”plockar ut 50 000”.
Och vems ilska riktas den mot? Inte mot politikerna. Inte mot systemet. Utan mot ekonomiskt utsatta familjer. Regeringen och Sverigedemokraterna fick dem precis dit de ville. Mer rasism, mer förakt mot utsatta, fler som ställer människa mot människa.
Samtidigt som makthavarna själva sitter kvar – utan en enda krona mindre i plånboken.
