Vem kan och ska bedöma och prioritera vilken våldsutsatt kvinna som behöver och inte behöver hjälp att komma till ett skyddat boende? Tänk om man väljer fel och en kvinna mördas?, skriver Anna-Maria Yasdani, ordförande för Tyresö kvinno- och tjejjour, som nu tvingas stänga sitt skyddade boende efter 40 år.
Tanken var säkert god; att sålla bort oseriösa aktörer från den offentliga upphandlingen, höja kvaliteten på skyddade boenden och motverka korruption av skattemedel. Så långt är vi nog alla med. Men hade man frågat oss som drivit skyddade boenden för våldsutsatta kvinnor på ideell basis de senaste 40 åren om vad som är viktigt – och vad kvalitet är för de våldsutsatta kvinnorna – då hade det inte behövt bli så här.
En våldsutsatt kvinna behöver hjälp och stöd när hon lämnar en våldsam man. Hon behöver samverkan mellan polis, socialtjänst och medsystrar som öppnar sin famn och som talar om att det inte är hennes fel att hon har blivit utsatt för slag och sparkar, hån och förakt. Hon behöver komma till en trygg plats för sig och sina barn som är så ”normal som möjligt”. En plats som är hemlig, där hon inte kan hittas och där hon kan läka i lugn och ro och få hjälp att gå vidare i sitt eget liv utan våld.
Det vet vi och det kan vi erbjuda.
– Får barnen fortfarande ett gosedjur när de kommer till ert skyddade boende?, frågade en kvinna. Jag får fortfarande en klump i halsen när jag tänker på henne. Hon som kom fram när vi stod i centrum med våra tröjor med ”kvinnojouren” på. Vi förstod och hon visste att vi skulle förstå.
Tvingas stöda skyddat boende – efter 40 år
Men också föreläsaren om våld i nära relation som kom fram och bara ville säga att ”tiden hos er på kvinnojouren räddade mitt och mina barns liv”. För hennes barn var inte tiden på det skyddade boendet förenat med stress och oro utan utgjorde en trygg plats som gjorde ett positivt avtryck i hennes barns liv. Det som hade påverkat hennes barn negativt var att befinna sig i en våldsutsatt situation i det egna hemmet, där barnen inte visste om pappa var full, arg eller kom med presenter.
Vårt skyddade boende stänger efter 40 år. Vi har just fått avslag på vår ansökan om ”Tillstånd för att bedriva skyddat boende”. Vi uppfyllde krav på kompetens men lägenheten, boendet, saknade tillräckligt många badrum.
Ett annat skäl var att vi inte tillät alkohol i boendet. Ja, ni läste rätt. Trots att vi försökte förklara att många av de kvinnor som bor på vårt boende har erfarenhet av missbrukande förövare, att vi har ansvar för barnen och de andra kvinnorna på boendet, så hänvisades det till socialtjänstlagen där det uttrycktes att det var ”en inskränkning i den personliga integriteten att inte få dricka alkohol”.
Vår kunskap, erfarenhet och det stöd som vi har kunnat ge kvinnor i vårt skyddade boende i 40 år kommer nu att försvinna. Det är inte längre något som efterfrågas, mer än av kvinnor själva. Så här går det när samhällets institutioner och politiker inte lyssnar på de som i decennier har skaffat erfarenheter och metoder utifrån de tusentals möten med våldsutsatta kvinnor de träffat.
Våldsutsatta kvinnor riskerar att prioriteras bort
Sorgligast av allt är att detta inte går att ångra. Det finns ingen magisk knapp att trycka på när samhällets institutioner och politiker kommer på att det här var ett enormt misstag.
De kommer snart att erfara att det även blir mycket dyrare, eftersom de privata företag som framöver kommer att driva skyddade boenden för våldsutsatta kvinnor behöver gå med vinst. För det är ju hela deras poäng, eller hur? Vi i den ideella sektorn vill inte tjäna pengar på våldsutsatta kvinnor. Därför är våra avgifter mycket lägre.
Högre kostnader för socialtjänsten kommer förstås drabba de våldsutsatta kvinnor som kommer att prioriteras bort eftersom de inte bedöms vara tillräckligt våldsutsatta.
Vem kan och ska bedöma och prioritera vilken våldsutsatt kvinna som behöver och inte behöver hjälp att komma till ett skyddat boende? Tänk om man väljer fel och en kvinna mördas? Hur blir det då? Vems fel är det då?
Anna-Maria Yasdani, ordförande Tyresö kvinno och tjejjour
