”Grymhetens pedagogik” bakom normaliseringen av Israels folkmord

Protesterna mot Israels folkmord på palestinierna i Gaza sker samtidigt som styrande politiker dels uppmuntrar folkmordet, dels fördömer motståndet som uttryck för extremism och antisemitism. 

84 000 döda i Gaza

Tidskriften Nature har uppgett att antalet döda av Israels bombningar i Gaza var nära 84 000 i januari 2025, och att mer än hälften var kvinnor, barn och äldre. Tystnaden om detta ”hörs” och utgör ett aktivt hinder för att befolkningen i Sverige ska kunna känna samma empati för palestinierna som den känner för israelerna. Både medier och styrande politiker som ser folkmordet i Gaza som ett nödvändigt ont vill att allmänheten ska acceptera att det är okej att skövla bostäder och förstöra civil infrastruktur, samt att svälta palestinierna i Gaza till döds. Ebba Busch (KD) har uttryckt denna avhumanisering tydligt i Aftonbladet, där hon mitt under det pågående folkmordet hävdade att ”Israel gör mänskligheten en tjänst i att försöka oskadliggöra Hamas och att försöka upplösa Hamas”.

Genom den argentinska feministiska professorn Rita Segatos arbeten skulle vi kunna beskriva Ebba Buschs uttalande som en del av en “grymhetens pedagogik”. Målet med denna pedagogik är att göra oss okänsliga för det levande och för livets oförutsägbarhet, och i stället ersätta detta med tröghet, sterilitet och förtingligande så att (människo)livet kan förvandlas till något som kan köpas och säljas.

Segato menar att det finns ett maskulinitetskrav bakom denna pedagogik, ett krav som upprätthåller det patriarkala samhället där både män och andra tvingas agera maktfullkomliga, dominanta och våldsbejakande för att bli socialt bekräftade. Maskulinitetskravet leder till att män utvecklar personligheter där de inte visar känslor som sårbarhet och medkänsla, utan i stället blir hårda och oengagerade i andras känslor.

Företräds av flera kvinnliga politiker

Vi ser hur maskulinitetskravet gestaltas för att upprätthålla folkmordet i Palestina. Dock har maskulinitetskravet iscensatts av en växande grupp högerextrema kvinnliga politiker. Dessa har själva anammat maskulinitetskravet för att ge legitimitet åt en grymhet som tidigare endast betraktades som en manlig egenskap. Det förklarar hur vi i dag hamnat under en grym och patriarkal jämställdhet.

Det intressanta med dagens patriarkala jämställdhet är att det maskulina kravet nu ofta företräds av kvinnliga politiker. Det gäller exempelvis Ebba Busch och Alice Teodorescu (KD) i Sverige, liksom Marine Le Pen, Pia Kjærsgaard och Giorgia Meloni i övriga Europa, samt Trumps ministrar som Kristi Noem och hennes skoningslösa jakt på migranter i USA. Även kuppmakare som Dina Boluarte och Jeanine Áñez i Peru och Bolivia samt årets mottagare av Nobels fredspris, María Corina Machado i Venezuela, kan nämnas. Alla dessa kvinnor visar, genom sina tal, aktivism och administrativa handlingar, att våld – inklusive verbalt sådant – utövas utan känslor, ritualer eller eftertanke, och att detta sker regelbundet för att göra våldet till något normalt i samhället.

Normalisering av folkmord

Regeringens och bolagsmediers tystnad kring folkmordet på det palestinska folket utgör en form av grymhetens pedagogik, där tystnaden lär den svenska publiken att förminska, ignorera och avhumanisera palestiniernas liv. Den grymhet som politiker och medier förmedlar är medveten och kalkylerad; genom rapporteringen och debatterna i riksdagen osynliggörs den skada som normaliseringen av folkmordet innebär för det palestinska folkets rätt att existera.

Den svenska delegationen som deltog i den globala Sumud-flottiljan försökte trotsa denna grymhet genom att återupprätta solidaritet, bemöta den israeliska militärens våldsamma maskulinitet och betona vikten av gemensamma, kollektiva erfarenheter. Gruppen tog avstånd från den avhumaniserande byråkratin bakom svensk utrikespolitik och uppmanade till kritisk rannsakan kring varför bolagsmedier och styrande politiker fortsatt stöder folkmordet i Gaza och Palestina.

Feministisk och dekolonial jämställdhet

Denna gång bestod delegationen till största delen av kvinnor med starka inslag av etnisk mångfald: en sjuksköterska, en rektor, flera studenter, en riksdagsledamot, en organisationsledare och en miljöaktivist. Israel försökte avhumanisera dem genom att gripa dem på internationellt vatten, markera deras kvinnliga kroppar som sårbara och fysiskt underlägsna, anklaga dem för terrorism och förnedra dem för att statuera exempel inför resten av världen.

Den svenska regeringen reproducerar det maskulina kravet genom att vägra visa ett mänskligt ansikte, undvika att bemöta brott mot folkrätten och genom att uppvisa skadeglädje över aktivisternas lidande. Det förklarar varför regeringen på hemmaplan också levandegör samma grymhetens pedagogik när den talar om invandrare som icke-människor, främjar militär upprustning genom Nato-medlemskap och avsiktligt ignorerar ambitiösa miljömål, trots att våra klimatavtryck drabbar allt levande på jorden.

Den patriarkala jämställdheten underkastar sig de mest inhumana krafter som just nu verkar på denna planet. Därför måste vi insistera på att bekämpa dess maskulinitetskrav från att iscensättas på nya fronter. Vi behöver återvinna en feministisk och dekolonial jämställdhet som tydligt agerar mot såväl kolonialism, folkmord och rasism som kapitalismens förödande effekter på allt liv på jorden.

Juan Velásquez Atehortúa, universitetslektor och docent i genusvetenskap vid Göteborgs universitet